|
Inom
Finlands gränser kan man nästan producera en dator
från kisel till färdig produkt: Okmetic i Esbo
producerar kiselskivan, Micronas specialkretsar, Aspocomp
kretskort, Elcoteq i Lojo eller Kyrel i Kyrofors
sätter ihop komponenterna på kretskorten och sedan
görs färdiga datorer av t.ex. Fujitsu ICL i
Esbo, Mikrolog i Esbo, Acer i Villmanstrand, Dacco
i Åbo eller Pohjanmaan Mikro i Kempele. Och så
har vi naturligtvis Nokia som bygger mobilteleprodukter
som kan jämställas med datortillverkning. Det som inte
produceras i Finland är de flesta andra standardkomponenter
och mikroprocessorer. I Finland finns det gott om elektronikhopsättningsindustri,
men egentlig komponentindustri finns det begränsat.
Ute
i stora världen verkar det som om den konsolidering av datorproducenter
som det talats om i flera år nu skulle komma igång
och startskottet gick med amerikanska datorproducenten Compaq
som köpte Digital. Jargongen är densamma som
i finansbranschen: de stora blir större och de medelstora
hamnar i kläm. Små datormärken - som t.ex. finländska
Osborne (görs av Mikrolog) och PoMi (görs
av Pohjanmaan Mikro) - klarar sig eftersom de kan vara flexibla
i sina inköp av komponenter och sin produktion (s.k. Bill-to-Order).
Dessutom kan de dra nytta av att de geografiskt befinner sig
nära sina kunder.
| Finländare
Internet-galna? |
Vi
finländare har klassificerats som IT-landet nummer ett i
världen. Det beror på att Finland befinner sig på
toppen i världsstatistiken i Internetanvändare per
capita. Ryktet som IT-land har dock fått orimliga proportioner:
t.ex. påstår MIT-professorn Nicolas Negroponte
i en intervju i tidskriften Information Strategy 1/98
att hela 60 procent av finländarna använder Internet.
Sanningen ligger under 15 procent, eller 600000 finländare.
Tillväxten på Internetanvändare fortsätter
dock starkt och nätet breder ut sig. Caj Södergård,
forskningsprofessor vid Statens tekniska forskningscentral
VTT, säger: "Jag tror att vi i framtiden kommer
att ha Internet på många ställen i våra
hem: i TV:n, datorn, kylskåpet...".
Användningen
av Internet förenklas av programspråket Java,
utvecklat av det amerikanska dataföretaget Sun Microsystems.
Java är en teknik att sätta upp program i Internet,
som vilken användare som helst kan använda, oberoende
av hur användarens dator ser ut. "Många påstår
att Internet-teknologin nu är färdig, men innehållet
fattas. Det är skräpprat. Teknologin och innehållet
är i ständig växelverkan", säger Heikkilä
på Tekes.
Handeln
på Internet tros växa kraftigt under det kommande
året. Det finns en tröghet i kommersen på Internet
eftersom den psykologiska tröskeln för att uppge sina
uppgifter är hög. T.ex. tillåter inte Kreditlaget
i Finland att man uppger sitt VISA-kreditkortsnummer över
nätet. Men konsumenten borde kunna sluta oroa sig för
säkerhetsrisken sent denna vår då Mastercards
och VISA Internationals SET (Secure Electronic Transaction)-system
skall vara färdigt för lansering efter många
uppskjutningar i tidtabellen. Då handeln kommer igång
blir Internet inte bara världens största bibliotek,
utan också världens största handelsplats.
Det
heta ordet 1997 var nätverksdatorn - d.v.s. billiga datorer
utan hårdskiva som endast fungerar uppkopplade till nät
- som skulle ta över efter de dyra PC:na. Efter en första
hype är nu dess framtid inte helt självskriven. Heikkilä
på Tekes säger att det är som med många
nya teknologier: då de först lanseras kastas det fram
hisnande tillväxtprognoser, som vanligtvis överträffas
i början. I en kritisk utjämningsfas vinner eller försvinner
de. Vinner de så överträffar de de ursprungliga
prognoserna - förlorar de så återfinns de bland
teknologiernas begravningsplats tillsammans med beta-videobandspelaren
och andra mackapärer som inte fått en marknad. Förändringen
övervärderas på kort sikt och undervärderas
på lång sikt. Nätverksdatorn befinner sig nu
i den kritiska utjämningsfasen. Själv tror Heikkilä
på nätverksdatorn som koncept, men så att den
antagligen inte förverkligas i sitt ursprungliga koncept.
Intressant
nog leder ofta nya teknologier eller IT-produkter till att gamla
blomstrar upp. Nätverksdatorn har fått sin storebror,
PC:n, att känna sig hotad. En PC har under de senaste åren
kostat kring 10000 mk. Nu säljs datorer under 5000 mk. Det
kommer att bredda PC-marknaden, eftersom den inte längre
är den dyraste maskinen i hemmet utan en konsumentprodukt
som allt fler hem har råd till. "Men samtidigt måste
man komma ihåg att konsumenten hela tiden får mera
kapacitet för sina pengar och att det alltid kommer att
finnas kunder som är villiga att betala för högre
prestanda", säger en försäljare i databranschen.
Resutatet blir då en mera heterogen datormarknad.
Förkortningen
på internets mest använda grafiska användning
www tolkas dock bland många fortfarande som 'world wide
wait'. Långsamma överföringshastigheter p.g.a.
det hela tiden ökande användarantalet börjar göra
nätet mindre attraktivt.
Internetlinjerna
är visserligen mycket snabba på vissa ställen
men ofta är den sista hundra metern telefontråd långsam.
"Det är ingen id att kunna överföra data
i nätverken med en hastighet som motsvarar att hälla
vatten ur ett ämbar då den endast kan emottas med
en hastighet som motsvarar en pipetts", påpekar Heikkilä.
Detta skall åtgärdes genom att basnätverken,
som bl.a. förbinder telefonväxlar, görs heloptiska
och att nya mottagningtekniker införs. En sådan är
xDSL, en grupp tekniker som - grovt förenklat - snabbar
upp de befintliga koppartrådarna mellan telestationer och
husen.
ADSL
(Asymmetric Digital Subscriber Line) är den xDSL-teknik
som är mest kostnadseffektiv. Priserna ligger fortfarande
på en hög nivå (operatören Clinet
berättar t.ex. att initialkostnaden är ca 20000 mk
varefter man betalar i snitt 1500 mk per månad), men väntas
komma ner till lägre nivåer om några år.
En ADSL-linje ger i snitt 2,5 megabit per sekund-linje till användaren,
vilket möjliggör rörlig bild per Internet och
Video-On-Demand. Från användaren är hastigheten
lite långsammare, ca 1 megabit per sekund (därav namnet
asymmetrisk linje), men det beräknas vara rätt sällan
som ett hushåll sänder rörlig bild. Clinet har
idag ett par hundra företagskunder med ADSL.
På
mjukvarusidan är de finländska dataprogrammerarna kunniga,
men de internationella framgångarna har låtit vänta
på sig. På seminariet Tietoteknikka '97 i
november jämförde datatjänstföretaget Novo
Groups VD Jorma Kielenneva Finlands mjukvaruindustri
med en begåvad idrottsman som klarar sig utmärkt i
de finländska mästerskapen, men då han skall
ut på de internationella arenorna misslyckas han gång
på gång. Värdet av exporten av mjukvara understiger
en mrd mk, men mjukvara i form av integrerade system - d.v.s.
sådana som oskiljaktigt hör till en produkt, t.ex.
en mobiltelefon - har ingen räknat värdet på.
Våra
mjukvarubolag, t.ex. TT Tieto och Novo Group, gör
visserligen fullt lukrativa affärer då alla datorer
skall programmeras om inför Finlands EMU-medlemskap och
år 2000, men de internationella framgångarna har
uteblivit. En ljusglimt är DataFellows, som producerat
ett virusbekämpningsprogram som används av ca tre miljoner
människor över hela världen. Bolaget fick exportpriset
i år (se s. 10).
På
tjänstesidan har Finlands telebolag ett gott rykte som IT-föregångare,
och t.ex. Telecom Finland satsar hårt på forskning
och utveckling.
Det
råder en kronisk brist på utbildade IT-ingenjörer
i Finland och bolagen i branschen får kämpa hårt
för att hitta de bästa. Kvoterna på skolningslinjer
har kraftigt ökats och på kort sikt kan man knappast
göra mer. Man bör dock komma ihåg att efterfrågan
på IT-ingenjörer till stor del är beroende av
ett bolags framgång - vad händer om dess tillväxt
stagnerar eller upplever en svacka? - och den stora dataprogrammeringsaktiviteten
kring eurons införande och 2000-problemet. Den unga IT-nationen
Finland borde inte låta unga IT-ingenjörer bli färdiga
till arbetslöshetskassan på 2000-talet.
Fredrik Nars
|