Global djupdykning eller välkommen andhämtningspaus?

Står vi inför en global lågkonjunktur eller är det endast fråga om en andhämtningspaus, där den ekonomiska tillväxten igen tar fart och börskurserna seglar upp till tidigare rekordnivåer? Trots att teknologisektorn fått ta de hårdaste smällarna är det med hjälp av IT som företagen kan bli effektivare och öka sina vinster.

Talar man med en professionell portföljförvaltare har han vanligen med stor precision lyckats förutspå framtiden ända till i dag, men i samma andetag låter han förstå att vi just nu råkar vara på väg in i en period av djup osäkerhet. Vanligen handlar det då om att det är lätt att hitta förklaringar till vad som redan skett men betydligt svårare att välja rätt mellan en uppsjö av möjliga framtidsscenarier.
I dagens läge finns det dock mer sanning än vanligt i påståendet att vi står inför en exceptionell grad av osäkerhet.
Vad är det då som förklarar den här osäkerheten? I korthet handlar det om att det man kallar 'den nya ekonomin' står inför sin första verkliga prövning. Vi har helt enkelt ingen tidigare erfarenhet av hur den globaliserade informationsdrivna ekonomin beter sig när den råkar ut för en konjunkturnedgång.
I bakgrunden tornar dessutom skräckexemplet Japan upp sig. Landet vars fenomenala tillväxt i början av 90-talet bröts av en lågkonjunktur som landet, trots ett stort antal mer eller mindre valhänta försök, ännu heller inte lyckats ta sig ur.
Vad alla bedömare förefaller vara överens om är att det är den amerikanska ekonomin som är i nyckelställning. En stor osäkerhet innebär att det där finns ett stort antal motstridiga tendenser som gör sig gällande i dagsläget. En del tendenser pekar på att lågkonjunkturen kan bli djup och långvarig ­ andra på att uppgången snart igen kommer att ta över. Låt oss börja med de fenomen som tyder på att det faktiskt kan bli en verklig global lågkonjunktur med fortsatt fallande börskurser världen runt.

Investeringsefterfrågan som upphörde
Som första negativa tendens kan vi ta det som ligger bakom den räcka av vinstvarningar som kommit från tidigare stjärnföretag inom IT-branschen såsom Intel, Cisco, Oracle, Motorola med flera. Alla de här företagen har under flera år trimmat sina organisationer för en tillväxttakt på tiotals procent.
Om ditt bolag ska kunna växa så snabbt kan du inte sitta och vänta på att nya order droppar in, och öka din produktion först när du verkligen vet att produkterna går åt. Ett företag som gjorde så skulle snabbt förlora marknaden åt konkurrenter som varit mera förutseende och byggt ut sin kapacitet i förväg.
Allt går bra så länge marknaden fortsätter att expandera i rask takt men när marknadstillväxten av någon orsak tar slut, ja då blir det panik. Expansionsplanerna måste i rask takt läggas på is och redan inledda expansionsprojekt avbrytas. I annat fall kommer företaget och hela marknaden att översvämmas av produkter som inte går åt. Vad det här betyder är att företag som förtjänat bra på att sälja investeringsvaror åt de snabbt växande företagen kan se sin orderstock torka ihop och försvinna som om företaget hade kört in i en osynlig vägg.
Acceleratoreffekten är vad man tidigare kallat detta och det är ett gammalt och välbekant fenomen som påverkar investeringsefterfrågan. De mest hängivna anhängarna av 'den nya ekonomin' har visserligen gjort gällande att fenomenet skulle ha förlorat sin betydelse när storbolagen tagit i bruk informationssystem som gör att de i realtid kan följa med hela produktionsprocessen.
På så sätt har behovet av säkerhetslager i olika skeden visserligen reducerats drastiskt men vad man inte räknat med är att de fina informationssystemen samtidigt fört med sig att en stor mängd företag så gott som samtidigt kommer att reagera på oväntat svaga försäljningssiffror. För några år sedan hade reaktionen dämpats helt enkelt för att den spridits ut över en längre tidsperiod.

Konsumenterna som besinnar sig
Det andra orosmolnet som svävar över den amerikanska ekonomin är den höga konsumtionsbenägenheten som karakteriserat senaste års uppgång. Amerikanerna har rentav konsumerat mer än vad de förtjänat på vanligt förvärvsarbete. Sparandegraden har varit negativ. En delförklaring ligger givetvis i att börskurserna gått upp och att amerikanerna har erhållit pengar genom att sälja ut en del av sina aktier.
Men i längden är det ändå svårt att föreställa sej att konsumtionsefterfrågan kan hållas på en nivå som överskrider förvärvsinkomsterna. Förr eller senare måste realiteterna ta över och konsumtionen begränsas. När konsumtionen sedan kommer ner, ja då minskar förstås företagens intäkter och vinster. Fortsätter konsumtionsminskningen uppstår det friställningar och konkurser och arbetslösheten börjar gå upp. Som en konsekvens av det här blir konsumenterna allt försiktigare, man vill ju helst inte vara barställd om det skulle råka sig så att man förlorade sin arbetsplats. Så här kan en ond spiral komma igång och som fallet Japan visar kan det vara nog så svårt att bryta en sådan spiral.
För att spiralen skall brytas måste en efterfrågan inom någon del av ekonomin börja öka på nytt. För ett litet land kunde det vara exporten som utgör den här motorn. Eftersom den amerikanska ekonomin är så pass stor, skulle det behövas ett rejält knyck för att få till stånd den här vändningen för USAs del. Eventuellt kunde ett uppsving inom EU vara det fenomen som skulle öka efterfrågan på amerikanska exportvaror, men just nu förefaller det närmast som om EU skulle följa USA i fotspåren snarare än att gå åt motsatt håll.
Vad gäller Japan, som är den tredje ekonomiska maktfaktorn i världen, finns det knappast någon som längre vågar hoppas på en snabb uppryckning. Rädslan är snarare att Japan drar med sig de övriga sydostasiatiska länderna i en ny ekonomisk kris.

Effektivitetsökande IT behövs fortfarande
Vilka är då de positiva tendenser som väger emot de här dystra utsikterna? Den kanske viktigaste positiva faktorn ligger i att informationsekonomin trots allt har kommit för att stanna. Med hjälp av modern informationsteknologi kan företagen drastiskt minska sina kostnader och öka sin produktivitet. Att vinstmarginalerna krymper innebär därför inte att vi behöver frukta att investeringsefterfrågan skulle ligga nere för någon längre tid.
Ett företag som brottas med sjunkande marginaler har minsann ett incitament att öka produktionseffektiviteten och det enda sättet att göra det är att investera i ny teknik. Vi behöver knappast frukta att marknaden för effektivitetsökande innovationer skulle bli saturerad.
När vi diskuterar den amerikanska ekonomin skall vi inte heller glömma att amerikanska företag på många områden har ett klart försprång framom konkurrenterna i andra världsdelar. Vad det innebär är att USA i det långa loppet kommer att dra nytta av att företag också i andra världsdelar blir tvungna att investera i effektivitetsökande teknologi.

Alla amerikanska placerare blir inte fattiga
Orsaken till att den amerikanska aktiemarknaden och då speciellt amerikanska IT-företag var så övervärderade på börsen för ett år sedan var en överdriven tilltro till de här företagens förmåga att generera vinster. Men av det skall man inte förledas att tro att företagen helt skulle sakna förmåga att generera vinster. En stor del av världens bästa företag inom IT och bioteknik finns fortfarande i USA. Det är just det som är orsaken till att vi inte sett någon massflykt av utländska placeringar bort från USA.
Innebörden är att det är osannolikt att amerikanska placerare skulle bli bara fattigare och fattigare och att de av den orsaken skulle bli tvungna att kontinuerligt skära ner sin konsumtion. Amerikanska företags aktier kommer fortsättningsvis att uppta en betydande andel av internationella placerares portföljer och i den kursuppgång som i något skede kommer att bryta den negativa kurstrend vi fått uppleva under snart ett år kan amerikanska bolag mycket väl höra till de största vinnarna.

Massmedierna vill ha dramatik
Ytterligare en faktor som talar för att nedgången kanske inte behöver bli så djup är vad man kunde kalla för massmediernas förkärlek för dramatik. Man säljer inte en tidning på en artikel som gör gällande att allt fortsätter som förut. Kan man däremot måla upp läget så att läsaren får för sig att ekonomin vacklar på kanten till en avgrund så blir intresset garanterat större. Samma gäller för ekonominyheterna i radio och tv.
Experterna som i färgstarka ordalag kommer med dramatiska prognoser är betydligt bättre dragplåster än de tråkmånsar som kommer med långa ".. å ena sidan å andra sidan" utläggningar.
Till det här bidrar det faktum att det i allt större utsträckning är experter som jobbar för investeringsbanker och andra aktieförmedlare som anlitas när det gäller att uttala sig om den ekonomiska utveckling som påverkar aktiekurserna. Det här har sin naturliga förklaring i att just de här experterna vanligen har en ansenlig stab av duktiga välbetalda analytiker att falla tillbaka på. Samtidigt som vi noterar att det är bra att allmänheten får ta del av de här kunskaperna måste vi ändå komma ihåg att det värsta som kan hända för förmedlarna är att börskurserna blir stampande på stället. Vem skulle ha speciellt stor lust att köpa eller sälja då?
Ur förmedlarnas synvinkel är det bäst när kurserna går upp, för då upplevs aktiesparandet som någonting positivt. Men då kurserna inte bara kan gå upp är det bättre för aktieomsättningen att de då och då går ner ordentligt och sedan börjar klättra igen än att kurserna för en längre tid blir hängande ungefär på samma nivå.

Politiker och proffs i den ekonomiska politiken
Det finns ytterligare en faktor som kan tolkas så att dykningen inte behöver bli så djup. President George W. Bush har gått hårt ut och krävt att den offentliga sektorn i USA är skyldig skattebetalarna en återbetalning. Med vår finländska skattenivå har vi kanske litet svårt att förstå att man i USA kör på det här argumentet, men det är säkert en viktig delförklaring till att Bush blev vald.
Att gå in för en skattesänkning i det konjunkturläge som rådde i USA senaste höst hade emellertid varit att sätta blåslampan på en från tidigare överhettad ekonomi. För Bush och hans möjligheter att infria sitt vallöfte kunde därför det här konjunkturavbräcket inte ha kommit lägligare. Just nu är det mycket svårt att med konjunkturpolitiska argument avfärda behovet av skattenedskärningar.
Slutligen har vi USAs centralbank och dess legendariske chef Alan Greenspan. Ett svårförklarligt fenomen är logiken i de högt upptrappade förväntningar som omger Greenspans uttalanden och centralbankens beslut. Ingen tvekan råder om att han inte skulle vara en synnerligen kunnig person men marknadens tolkning av hans agerande är fortfarande svår att förstå. Klart är att när den amerikanska centralbanken sänker räntan så beror det på att banken är bekymrad för att ekonomins hjul inte rullar tillräckligt snabbt. Är det då en negativ sak att Greenspan från sin utsiktsplats ser att hjulen rullar för långsamt eller är det en god nyhet att Greenspan försöker få hjulen att snurra snabbare? De här komponenterna borde i stort sett neutralisera varandra och därför är det svårt att förstå den spänning med vilken marknaderna fortsättningsvis bereder sej på Greenspans nästa drag.
Tom Berglund

Återhämtning före nyår?

Var står vi då efter den här genomgången av argument för och emot en längre konjunkturnedgång? Där vi började? Dagligen kommer det nyheter eller analyser som stöder än den ena tolkningen, än den andra. Inte så förvånande då att aktiekurserna är mera turbulenta än vanligt.
Personligen skulle jag kanske efter den här inventeringen av utsikterna vara beredd på att hålla en hacka på att vi kommer att se en återhämtning i världsekonomin i god tid före nyår. Ett förbehåll lämnar jag dock för händelserna i Japan. Om de japanska politikerna genom fortsatt beslutsförlamning lyckas trassla till det ordentligt i Sydostasien kan vi få vänta betydligt längre på återhämtningen i den övriga delen av vår globala ekonomi.
Tom Berglund
Skribenten är professor i nationalekonomi vid Svenska handelshögskolan.