Månadens person:
Klaus Jäntti, vd för Brummer & Partners
De hederliga hedgefonderna

Inte ens marknaden är perfekt. Utbud och efterfrågan ska enligt renläriga kapitalister hålla priser på rätt nivåer, men att det inte håller till hundra procent kan IT-bubblan med all önskvärd tydlighet visa. Om ingen vågar trotsa index kommer alla att springa över branten.

Hedgefonder har under det senaste året varit 'den stora grejen' inom kapitalförvaltning i Stockholms finansvärld. Också i Finland har de börjat dyka upp, men än så länge i blygsammare skala. Samtidigt som börserna backat har många hedgefonder gett sina investerare stor avkastning, och nytt kapital har strömmat in till hedgefonderna som ofta har en minimisumma på 100 000 euro i insättning.
Den stora populariteten kommer bara att växa, tror Klaus Jäntti, delägare och vd för Nordens hedgefondpionjär Brummer & Partners, som grundades 1995 av Patrik Brummer och har sitt huvudkontor i Stockholm.
"Den främsta orsaken är kanske att det är den hederligaste formen av kapitalplacering på marknaden i dag. För mig är det fullständigt obegripligt att man i Finland kan ta två procent i fast förvaltningsarvode för en aktiefond som i princip följer aktiemarknadens utveckling", erkänner Jäntti.
"Vi tar en mycket låg fast avgift på 0,75 procent för att täcka våra utgifter, men sedan efter att kunden fått sin positiva avkastning tar vi en extra avgift. Den kan visserligen bli rätt stor, men så länge avkastningen är konkurrenskraftig efter alla våra avgifter känns det mera hederligt tycker jag."
Kritiska röster har dock hävdat att hedgefonder är destruktiva för börsbolagen.
"Helt fel", tycker Jäntti och kontrar:
"Hedgefonder är tvärtom nyttiga för marknaden genom att bidra till effektivare prissättning. När en aktie i ett bolag trissas upp till prisnivåer som det inte finns täckning för i verkligheten, finns inga andra aktörer än hedgefonder som tar ner aktien till rimlig nivå igen. En aktiefond har inga andra vapen mot en övervärderad aktie än att låta bli att köpa den. En hedgefond, där förvaltarens egna pengar ligger i blöt, kan däremot aktivt visa sin övertygelse om att aktien är för dyr", förklarar Jäntti.

Alla i samma båt
Att fondförvaltaren har en betydande del av sin förmögenhet placerad i den fond han förvaltar är mer eller mindre en skriven lag inom hedgefondtraditionen.
"Det är en av hörnstenarna för denna typ av förvaltning. Har man sina egna surt förvärvade slantar med i potten kan man ju inte tolerera negativ avkastning. Man är i samma båt med sina investerare", förklarar han.
Hela fenomenet med hedgefonder fick sin start 1949 när amerikanen Alfred Jones hittade ett nytt koncept för kapitalförvaltning som ännu i dag utgör principerna för hedgefondförvaltning. Förutom att han köpte aktier han ansåg vara undervärderade, sålde han också aktier han ansåg vara övervärderade utan att själv äga värdepapperet. Jones lånade aktien, mot en viss ersättning till ägaren, och sålde den. När priset sjunkit till den nivå han ansåg vara rimlig köpte han tillbaka aktien och returnerade den till ägaren tillsammans med ersättningen. Resultatet blev att börsindexet hade mindre betydelse för hans portfölj, och i stället var framgången beroende av hans skicklighet att värdera enskilda aktier. Genom att varva aktier på väg upp med aktier på väg ner minskade han riskerna, en åtgärd som på engelska kallas 'hedge' och gav förvaltningsmetoden benämningen 'hedge fund'.
Att sälja en lånad aktie kallas att 'blanka', och kritikerna har framhållit att just blankningen driver kurserna nedåt och att hedgefonderna bidrar till att sänka börsbolag i jakten på övervärderade aktier. Dessutom har man hävdat att blankning innebär att det finns fler säljare än det annars skulle finnas.
"Påståendet är felaktigt. Jag har inte velat ge mig in i den debatten, men några saker måste klargöras: på marknaden finns per definition en säljare och en köpare som båda är nöjda vid tidpunkten för affären. Man köper bara till det pris man tror är rätt och samma gäller för den som säljer. Ingen vill förlora pengar."
"Att sedan blankningsmöjligheten finns gör att prisbilden blir pålitligare. Om det görs en affär med en viss aktie per månad kan man ifrågasätta priset, men om det görs tusentals per dag visar det att många har tyckt något om kursen på den berörda aktien".
"Aktier som är illikvida riskerar också att bli upptrissade enbart för att de inte omsätts. Trots att bolaget går bra, har framtidsförväntningarna som bestämmer aktiens värde inte alltid förankring i verkligheten. För sådana bolag i synnerhet och för marknaden i allmänhet är det lyckligt att det finns aktörer som använder egna pengar för att uttrycka sin åsikt om priset", säger Klaus Jäntti.

IT-bubblan en gåta
B&P:s största fond Zenits framgångar beror till stor del på att den gått emot marknaden genom blankningar, framför allt i IT-bolag. Det började dock inte så bra ­ när IT-ruset började nå orimliga höjder hösten 1998 och våren 1999 uttryckte förvaltarna på Zenit sina åsikter om flera aktier i IT-branschen genom att blanka, men aktierna fortsatte att stiga och aktierna köptes tillbaka med förlust. Zenitförvaltarna tog senare upp blankningen av IT-aktier och har revanscherat sig rejält sedan dess, men flera hedgefondförvaltare däribland George Soros höll på att ruinera sig för att de var för tidigt ute med att förutsäga IT-kraschen och tog för stora risker.
"Jag kan inte förklara varför aktier som var orimligt dyra lik förbannat fortsatte att stiga. På resan upp fanns många tveksamma incitament hos bankirer och bolagsledningar. Jag antar att girigheten och rädslan styrde som vanligt. Hedgefonder har enorma incitament att vara snabba, men de måste göra rätt ­ annars är de inte länge med i businessen."
En ganska anonym grupp i blankningssammanhang är de som i själva verket står för råmaterialet, det vill säga värdepapperen som lånas ut för att blankas.
Vem är dessa som lånar ut sina aktier och varför gör det det?
"De tillhör ingen speciell grupp. I stället för att låta sina aktier ligga så lånar de ut dem mot en slant. Man kan tycka att ersättningen är för liten men å andra sidan är det riskfritt så länge du ser till att kräva fullgod säkerhet. Om du äger aktier och inte lånar ut dem mot riskfri ersättning tillvaratar du inte dina egna eller dina aktieägares intressen."
Vilka tidsperspektiv är vanliga vid lån av aktier för blankning?
"När vi lånar har vi en tidshorisont på tre till sex månader, men aktierna kan kallas tillbaka när som helst, vilket är viktigt att veta för marknaden."
Anar inte ägaren oråd, att ni har information som gör att ni vågar riskera egna pengar på att den berörda aktien kommer att minska i värde?
"Han har kanske en annan uppfattning eller en annan planeringshorisont. Men egentligen är det också ett dåligt argument ­ han kan inte sitta med aktier värda 100 som han till och med själv liksom våra förvaltare anser vara värda 80. Jag vet inte alla motiv, men en välfungerande marknad kännetecknas av miljoner åsikter om aktier och många aktörer, både stora och små, långsiktiga och kortsiktiga."

Inget för småsparare
De höga minimisummorna för insättning i hedgefonderna har bidragit till att småspararna hållits utanför. Även om en förändring nu håller på att ske, beskrivs hedgefonder ännu som lyxfonder för riktigt välbärgade.
"Anledningen till den höga insättningsgränsen är att det finns inga som helst garantier för att hedgefonden ska gå bra, och därför vill förvaltaren gärna att investerarna vet vad de ger sig in i, att de har en viss erfarenhet av investering."
"Det håller visserligen på att förändras nu. Vi har nyligen startat fonden Helios med 100 000 kronor som minimigräns, jämfört med 500 000 för våra övriga fem fonder, och som består av en blandning av dessa. Helios förväntas bli mer stabil än de andra och den skulle jag kunna rekommendera till min morsa. Det skulle inte kännas helt komfortabelt att rekommendera en privatperson att lägga alla sina tillgångar i en av våra enskilda fonder."
Också informationsgången till investerarna skiljer sig i en jämförelse mellan hedgefonder och aktiefonder.
"Anledningen till att hedgefonder inte är lika transparenta som aktiefonder är att de flesta förvaltare anser att om man blottar sin portfölj dagligen eller veckovis försvåras avsevärt möjligheten till positiv avkastning, vilket drabbar alla med pengar i potten. Investerare kan inte heller räkna med att kunna ta ut eller lägga in pengar varje dag. De måste ha förtroende för den tanke som ligger bakom förvaltarens strategi. När man investerar i en hedgefond köper man förvaltarens kompetens, medan den som investerar i en aktiefond köper in sig i ett aktieindex. Det är två olika saker."

Kliar i förvaltarfingret
Enligt Brummer & Partners organisationsmodell är företagsledning och förvaltning åtskilda, och som vd har Klaus Jäntti därför inget kapitalförvaltningsarbete. Han erkänner dock som gammal förvaltare att det kliar i förvaltarfingret.
"Ja, väldigt mycket, men jag är ganska allroundkunnig så jag tycker bra om det jag gör nu också, det vill säga att utveckla företaget, skapa nya fonder och förvaltarteam och hjälpa dem till bra resultat. Men visst saknar jag förvaltararbetet, kanske mest för den direkta feedbacken. Som förvaltare får man varje dag svar från marknaden på hur man lyckats. Som vd jobbar man i längre cykler och får kanske en gång per år veta om projektet roddes i hamn eller inte."

Vill ha nära till marknaden
Ett projekt som Klaus Jäntti nu håller på att ro i hamn är Brummer & Partners kontor i New York som enligt planerna ska öppna första maj i Finland House på Manhattan. Ett tufft projekt med tanke på att flera andra nordiska fondbolag, däribland Evli, nyligen monterat ner sina USA-kontor på grund av de höga kostnaderna. Enheten i New York bemannas med chefen Douglas Cliggot, tidigare chefsstrateg på JP Morgan och erkänt träffsäker vid börsnedgångar, och fem analytiker som flyttas från B&P:s analyskår på 20 personer i Stockholm.
"Avsikten är att kontoret ska finnas nära de marknader och bolag i USA där vi har stora delar av fondernas risker placerade. Därifrån ska analytikerna förse våra förvaltare i Stockholm och Helsingfors med information."
Med förvaltarna i Helsingfors avser Klaus Jäntti det bolag där han själv sitter som styrelseordförande, nämligen Ramsay & Tuutti Fund Management Company som till 30 procent ägs av Brummer & Partners och förvaltar Finlands största hedgefond Avenir.
Innan flytten till Stockholm 1997 var Klaus Jäntti med och grundade Evli, där han också var vd. Enligt Jänttis erfarenheter är skillnaderna mellan finansvärldarna i Helsingfors och Stockholm inte stora, men de finns.
"Sverige är större både till befolkning och kapital, men kunskapsmässigt finns numera ingen skillnad. För fem­tio år sedan kunde man hävda att det fanns en kunskapsmässig skillnad till Sveriges fördel, men ett generationsskifte har skett i Finland och nu finns det många stora direktörer i min ålder som kan väldigt mycket."
Johan Svenlin

Lyxfonder på väg att bli allemansfonder
Globalt räknar man med att det finns 6 000 hedgefonder med ett förvaltat kapital på omkring 400 miljarder dollar. Stockholmsbaserade Brummer & Partners kapitalförvaltning AB har i dag med sina dotterbolag ett förvaltat kapital på omkring 20 miljarder kronor (2,2 miljarder euro) varav 13 miljarder finns i Zenit med två tredjedelar av risken i USA. Zenit har på fem och ett halvt år ökat med 500 procent jämfört med Stockholmsbörsen som under samma period ökat med 100 procent. De övriga fonderna som helt eller delvid ägs och förvaltas av Brummer & Partners är Nektar (inriktad på räntepapper), Zodiak, Futuris, Manticore (inriktad på IT-aktier), Avenir och Helios.
Grundaren Patrik Brummer är en av fyra förvaltare för Zenit och äger en knapp fjärdedel av bolaget. Enligt tidningen Veckans Affärer från 8 april i år har Brummer en förmögenhet på 1,3 miljarder kronor (140 miljoner euro) och placerar sig på 55:e plats på listan över Sveriges rikaste personer. Han är bolagets ansikte utåt och är enligt Dagens Industri etablerad på kändisfestfixaren Michael Bindefeldts inbjudningslista. Brummer uppmärksammades nyligen i svenska tidningar när han uttalade sig om varför han låtit sin gröna Jaguar samla parkeringsböteslappar på trottoaren utanför bostaden i Östermalm: "Jag får inte igång skiten och för priset av en garageplats kan man ju ta tre parkeringsböter i månaden", förklarade han och uppgav att han låg på plus eftersom han samlat på sig 36 lappar under två år.
De övriga delägarna är Klaus Jäntti, Svante Elfving, Per Josefsson, Kent Janér, Kerim Kaskal, Erik Mitteregger och Peter Thelin. l
Källor: www.brummer.se, Dagens Industri och Veckans affärer.
Johan Svenlin

Klaus Jäntti
Född i Helsingfors 1963
Utbildning: Student från SYK 1981, ekon. mag. 1990 från Hanken
Karriär: Trainee hos Steel Burrill Jones Ltd. (London) 1981­1982, assistent, återfinansiering på Independent Finans Ab 1983­84, räntehandlare på Industrialiseringsfonden 1985­86, räntehandlare på Penningmäklarna Ab 1987­89, chef för Sales på räntemarknaden och för obligationsmarknadshandeln på Föreningsbanken i Finland Ab 1990­1992, grundande delägare och vd i Evli Penningmarknad Ab 1992­1996, grundande delägare i Nektar Asset Management AB (Sverige) 1997­1999, delägare och vd i Brummer & Partners Kapitalförvaltning AB (moderbolag till Nektar Asset Management AB) 1999­
Förtroendeuppdrag: diverse styrelseuppdrag, däribland en ordförandepost i Ramsay & Tuutti Fund Management
Fritidsintressen: båtar, skärgården, trädgård, badminton
Familj: hustru och fyra döttrar