Månadens person
Maija-Liisa Friman, vd för Vattenfall Oy:
Marknadsmekanismerna jämnar ut elkonsumtionen

När priserna stiger blir medvetenheten om hur mycket el man använder också större. Vattenfalls vd i Finland Maija-Liisa Friman framhåller att elleverantören i högsta grad vill motverka att det slösas med energi.

Det är alltid bra att ha alternativ. Maija-Liisa Friman återkommer till vad som verkar vara hennes valspråk både för Vattenfall och för dess konsumenter vid ett flertal tillfällen under intervjun. Det finns dock faktorer som begränsar alternativen, och dit kan man räkna den torra hösten som gjort vattenreserverna mindre och följaktligen kommer att höja elpriserna under vintern.
Kan Vattenfall på något sätt göra sig mindre beroende av vädret?
"Det är svårt när vattenkraften utgör hälften av vår elproduktion. Vi inser att nederbörden ligger utanför vår kontroll. Vattennivån i magasinen är nu 20 procent lägre än den normala nivån för 90-talet, vilket på årsnivå innebär cirka 6 procent mindre energi än normalt", säger Maija-Liisa Friman.
"I samband med avregleringen på 90-talet fanns vatten från två våta år i bassängerna, något som också bidrog till att elpriserna sjönk. Nu ser vi motsatt effekt efter den torra hösten", tillägger hon.
Vilket ansvar har Vattenfall som elleverantör för att leveranssäkerheten upprätthålls?
"Trots att Norden har kommit längst i världen med avregleringen av energimarknaden finns ännu de nationella stamnätsbolagen i varje land som har monopolställning och slutansvaret för leveranssäkerheten. I Finland är Fingrid ansvarigt för frekvenshållningen, det vill säga balansen mellan elproduktion och -konsumtion. Stamnätsbolagen ansvarar för beslutsfattandet vid kritiska situationer, som att prioritera distribution till exempelvis sjukhus under drastiska förhållanden. För energibolag som Vattenfall är el som vilken vara som helst och producenterna har inget lagstadgat ansvar att tillhandahålla el", förklarar Friman.

Marknaden reglerar
Hur undviks då situationer som den som uppstod i USA för ett par år sedan när hela områden släcktes?
"I USA gällde inte marknadsekonomi helt igenom, utan elleverantörerna var tvungna att hålla sig under ett pristak. I Norden där alla delar av kedjan är avreglerade uppstår inte en sådan situation. Priset stiger i takt med efterfrågan, vilket också ger energibolagen möjlighet att nyinvestera när anläggningarna behöver förnyas".
Hon påpekar att lagstiftarna i Norden har tagit sitt ansvar, och även om processen har gått fort har varje steg bidragit till en fungerande energimarknad på kapitalismens villkor.
"Nu kommer länder som Tyskland och Frankrike efter sedan det visat sig vara lyckat."
För konsumenterna har avregleringen ofta varit förvirrande. Av prissättningen på elräkningen förstår man inte mycket, och att värdera huruvida man vinner på att byta leverantör kräver närmast experthjälp. I Sverige har de stora ­ Vattenfall, Sydkraft och Fortum ­ utpekats som oligarker eftersom de täcker 70 procent av marknaden. Kunden som normalt sägs vara den som vinner på att det finns konkurrens har inte haft lika stora fördelar av avregleringen som energibolagen.
"Trots att marknaden domineras av några stora finns ju alla möjligheter för mindre aktörer att konkurrera. Marknadspriset för el bestäms via elbörsen Nord Pool som är tillgänglig för alla elleverantörer. För övrigt förstår jag inte varför just elpriset är så känsligt. Av någon orsak är toleransen större när prisnivåerna varierar inom andra marknadsreglerade branscher som olja och kaffe."
Kunde elbolagen bemöta kunderna med tydligare information om konkurrenssituationen?
"Vattenfall har hela tiden informerat om att konkurrens råder på marknaden och alla som vill byta leverantör kan göra det. Nu i höst startade ett projekt som ska pågå fram till 2005 för att ta fram en ny typ av elmätare som gör det lättare för privatkunder att få kontroll över elkonsumtionen och kostnaderna."
Under tre års tid kommer 30 000 mätare att installeras i egnahemshus i Finland. För kunder som bor i lägenhet erbjuds möjligheten att månadsvis välja en fast kostnad eller rapportera sin elförbrukning via internet eller telefon. Maija-Liisa Friman tror inte att pristransparensen leder till någon kundflykt.
"Vi har trogna kunder, speciellt i Finland där vi också har jämförelsevis låga elpriser. Lojaliteten beror säkert på många saker, bland annat att vi är före branschen i serviceutbud. Som stor koncern med sex miljoner kunder har vi också resurser att utveckla nya kundanpassade lösningar. Jag vill inte överdriva den aspekten, men visst tror jag att den inverkar. Vi finländare är också konservativa trots att vi har lätt att ta till oss nya teknologiska apparater".

Öppna armar
Friman tillträdde vd-posten för snart tre år sedan. Vattenfall köpte åren 1995­99 fem lokala energibolag i det finska inlandet och år 2000 köptes ytterligare ett. I dag har Finlandsenheten 570 anställda och väntas uppnå en omsättning på 350 miljoner euro för 2002.
Hur har svenska Vattenfall tagits emot på lokalt plan, där knutpatriotismen ibland kan vara stark?
"Jag måste erkänna att jag är förvånad över det positiva mottagande vi fått i Finland. Vattenfall är etablerat i helt finskspråkiga områden och har endast några tusen svenskspråkiga kunder i Finland."
"Rent allmänt tror jag att det lokala inte längre har lika stor betydelse. I stället är folk mer medvetna om kvalitet och service."
Den allmänna medvetenheten om energiförbrukning, som på 70-talet tog sig uttryck i 'Du släckte väl lyset?'­dekaler bredvid varannan strömbrytare har krympt rejält åtminstone i Finland.
"Bland privatkonsumenterna finns inte samma medvetenhet som på 70-talet, men inom exempelvis processindustrin är viljan att hitta energisparande åtgärder stor. Det hör också till Vattenfalls uppgifter att hjälpa industrin hitta nya användningsmetoder för att spara energi. Det är inget självändamål för oss att det slösas med el."
På privatkundssidan är det marknadsmekanismerna som kommer att höja medvetenheten, tror Friman. När priset når en viss nivå tänker man sig för innan man skaffar ytterligare en apparat som drar el.

Konsumtionen minskar
Med en gemensam nordisk marknad är nationsgränserna irrelevanta i energisammanhang.
"Elen flyter fritt i Norden liksom kapital flyter fritt i världen", säger Maija-Liisa Friman.
Därmed kunde man tänka sig att Norden skulle bedriva en gemensam energipolitik. I energidiskussionen i Finland talas ofta om att elkonsumtionen kommer att öka och att enda lösningen är att bygga mer kraftverk för att få större kapacitet.
Är synen allmänt rådande i Norden?
"Nej, inom Vattenfall har gjorts uträkningar som visar att elkonsumtionen generellt gått ner och att man kan täcka bortfallet vid Barsebäcks nedläggning genom att höja kapaciteten i andra anläggningar. I Finland kommer vi att ha mycket större kapacitet inom de närmaste åren, också utan att den femte kärnreaktorn ens tas med i beräkningarna, eftersom kapaciteten kan höjas i andra anläggningar. Det finns alltid något som kan effektiveras eller köras optimalt och därför tycker jag att diskussionen om att öka produktionen är onödig. Det finns möjligheter att öka produktionen i de anläggningar som redan finns, främst inom vindkraft och kärnkraft, och dessutom reglerar marknadsmekanismerna konsumtionen mycket bra."
Då och då återkommer frågan i olika sammanhang om huruvida de nordiska energikoncernerna Vattenfall, Fortum och Statkraft borde gå ihop för att kunna hindra att kontinentala jättar som tyska Eon och franska Electricité de France slukar den nordiska marknaden.
"Det är en fråga för Vattenfalls ägare. Själv jobbar jag bara för att Vattenfall ska må bra", säger Maija-Liisa Friman diplomatiskt.
"Om någon utifrån vill etablera sig i Norden så ­ varsågod! Som enda aktör äter man sig bara fet och slö vilket inte är till gagn för någon."

Renare tysk kolkraft
Och Vattenfall mår bra. Trots stora förvärv i Tyskland under de två senaste åren visar koncernen god lönsamhet.
"I Norden har man ofta svårt att förstå att Vattenfall är såpass stort i Tyskland. Vi är marknadsledare i storstadsregionerna kring Hamburg och Berlin och tvåa och trea i flera andra regioner."
Kolkraften är den dominerande energikällan i Tyskland och Vattenfall har rensat och rustat upp bland de införskaffade kraftverken så att till och med De gröna sägs vara nöjda.
Johan Svenlin

Vattenfall från kungliga till europeiska

Kungliga Vattenfallsstyrelsen grundades efter ett beslut i den svenska riksdagen 1909. De första tre vattenkraftverken byggdes vid Göta älv, Dalaälven och Lule älv och går ännu för fulla maskiner. Antalet anställda hos Vattenfall har med åren ökat från 8 000 till 30 000.
Den svenska elmarknaden avreglerades 1996 och året därpå genomförde Finland en motsvarande avreglering. Sedan dess har Vattenfall målat upp sin vision som ett europeiskt energibolag, och delvis förverkligat visionen. Koncernen är 2002 det femte största energibolaget i Europa och det tredje största i Tyskland, både vad elproduktion och försäljning beträffar. Intäkterna förra året kom till 45 procent från Sverige där man är marknadsledare, till 40 procent från Tyskland och 5 procent vardera från Finland, där man är marknadstvåa, och från Polen där man är marknadstrea inom produktion och försäljning men etta inom distribution och fjärrvärme.
Under årets tre första kvartal ökade Vattenfalls omsättning med 54 procent jämfört med året innan. Ökningen beror i huvudsak på koncernens konsolidering med tyska HEW, VEAG och LAUBAG 2001 och med Bewag 2002.
I Vattenfalls kundkrets finns hushåll, småföretag, tung industri, elleverantörer och
-handelsbolag. Kunderna för värme finns främst bland industri, fastighetsbolag
och kommuner.
Elanskaffningen kom förra året till 41 procent från kärnkraft, till 28 procent från vattenkraft och till 31 procent från fossila bränslen.
Vattenfall ägs till 100 procent av svenska staten.

Maija-Liisa Friman

Född i Vieremä 1952
Utbildning: Diplomingenjör från Tekniska högskolan 1977, licentiat 1978, Leadership in Action 1998­99
Karriär: Avdelningsingenjör Kemira 1978­1979, materialdirektör Kemira 1977­1980, teknisk ledare Grupo Guadiana i Mexico 1982­1984, exportdirektör Kemira Agro 1984­1985, direktör för kundservice och kvalitetskontroll vid Kemira Inc. Savannah i USA 1985­90, planeringsdirektör vid Kemira Oy:s titandivision 1990­1993, vd för Gyproc Oy 1993­2000, vd för Vattenfall Oy 2000­
Förtroendeuppdrag: Medlem i styrelserna för Energibranschens centralförbund r.f Finenergy, Sponda, Rautaruukki, Empower, Ramse Consulting, medlem i förvaltningsråden för VTT och Tekniska högskolan
Fritidsintressen: motion i form av joggning och gym, klassisk musik, böcker i synnerhet om management
Familj: make och en dotter