Månadens Person: Johan Gullichsen, styrelseordförande, Ahlström, professor i träförädlingsteknik, konsult, Arhippainen, Gullichsen & Co Forskar, leder, äger och brukar skog "Ahlström kan inte fortsätta att växa av egen kraft som under tidigare år, kraven på tillväxt och fokusering är snabbare än så." Det har varit ett händelserikt år för Ahlström-koncernen. Ägar- släkten har nyligen beslutatatt det snart 150-åriga företaget skall börslanseras. EU:s konkurrensmyndigheter stoppade den planerade fusionen mellan Machinery-divisionen och Kværner. Och i somras avgick bolagets förre VD Krister Ahlström från styrelseordförandeposten efter bara något mer än ett år. Han efterträddes av ingen mindre än sin mångårige företrädare ­ professor Johan Gullichsen, också känd som ledare för konsultbyrån Arhippainen, Gullichsen & Co, en av de 'Tre Gubbarna' som seglat 5,5:or på världsmästerskapsnivå, och omtyckt föreståndare för laboratoriet för cellulosateknik vid Tekniska högskolan. Johan Gullichsen tar emot Forum i sitt arbetsrum på avdelningen för träförädlingsteknik i Otnäs. När fotografen ber att få ta bilderna på professorn inne i ett av laboratorierna lyser denne upp: "Här finns ett bättre ställe", säger han och stegar iväg längs korridoren. Vi kommer till ett stort utrymme där avdelningens stolthet, en riktig pappersmaskin, är inhyst tillsammans med en massa andra laboratorieapparater. "Bonk-maskiner", säger Johan Gullichsen med entusiasm i blicken och en hänvisning till brorsonen Alvars välkända konstverk. "Riktiga Bonk-maskiner." Professor, erkänd forskare och konsult inom cellulosateknik, styrelseordförande för ett av landets största företag, och dessutom kappseglare på toppnivå: en imponerande förteckning. Johan Gullichsen, hur hinner en enda person med allt detta? "Jag har haft den goda turen att ha bra medarbetare i allt jag gjort. Inte gör man ju sådant här ensam, utan det är fråga om nog så mycket teamarbete. Teamarbete är viktigt i all verksamhet. Och då hinner man med mycket." Från pressen får man lätt intrycket av att det är denna inställning som är orsaken till att Ni nu är tillbaka som styrelseordförande i Ahlström-koncernen. Stämmer det? "Det vill jag ogärna kommentera. Det är fråga om ett beslut som bolagets ägare fattat. Jag hade ju lämnat de uppgifterna bakom mig redan, men en hel mängd med aktionärer ville att jag skulle komma tillbaka och det måste jag förstås acceptera. Problemet är att verkställande direktören under tidigare år ofta varit aktionär i bolaget, som Krister Ahlström var, och då kunnat sköta både kontaktytan gentemot aktionärerna och den operativa verksamheten. När vi nu har en utomstående som VD får styrelseordförandearbetet en annorlunda karaktär. Detta är också orsaken till att jag kommer att avgå med pension från min tjänst vid Tekniska högskolan vid årsskiftet. Jag kommer att fortsätta att verka här som professor emeritus och handledare av doktorander, men som professor har man ett stort ansvar gentemot sina studenter och jag ville inte ha dåligt samvete för att inte hinna sköta den rollen ordentligt. Det är stora saker på gång på Ahlström och de måste ros iland med en ganska hård tidtabell" Kan Ni berätta mer om de förändringar som är på gång inom Ahlström? "Ahlström har ju existerat i snart 150 år, vilket innebär att ägarantalet börjar vara ganska stort ­ från 200 personer nu kommer det att växa till ungefär 500 i nästa generation. Och förr eller senare måste man beakta det faktum att det finns olika uppfattningar om vad man ska göra med företaget, att folk har olika behov, och att sitationen blir svårare ju fler man blir till antalet. Detta återspeglas i de beslut som nu fattats. Vi måste för det första ge aktionärerna valfrihet ­ vilket innebär att aktierna blir likvida, åtminstone största delen ­ och för det andra beakta bolagets egna tillväxtbehov och dagens snabba utvecklingstakt. Vi kan inte längre fortsätta att växa av egen kraft som under tidigare år, kraven på tillväxt och fokusering är snabbare än så. Detta innebär konsolidering och börslistning förr eller senare. Detta är en sak som förberetts oerhört länge, kanske ett årtionde, och nu har vi kommit till den konklusionen." Enligt många bedömare befinner sig skogsindustrin som helhet i ett unikt bra läge just nu. Hur ser Ni på det här? "Jo, för tillfället är det just så. Men eftersom skogsindustrin är mycket cyklisk till sin karaktär kommer situationen att se annorlunda ut inom 3­4 år." Ni torde se industrin ur fler synvinklar än de flesta i och med att ni kan anlägga både ett forskarperspektiv, ett ledarperspektiv och ett ägarperspektiv på den... "Ja, och dessutom är jag jordbrukare själv, så jag har så att säga också skogens perspektiv." ...så vartåt barkar det hän? "Som helhet och på lång sikt ser situationen mycket positiv ut, i synnerhet mot bakgrund av dagens trender. Pappersindustrin, och den kemiska träförädlingsindustrin överhuvudtaget, är tekniskt mycket avancerad och är samtidigt den enda globala storindustri som baserar sig på helt förnybara råvaror. Den är därför den enda storindustri som kan uppnå de målsättningar som till exempel Brundtland-kommissionen i tiderna ställde upp om hållbar utveckling. Det fantastiska är att träförädlingsindustrin nu är mycket nära att utvecklas till totalt oberoende av extern energi: det finns inte längre några tekniska hinder för det. All energi som behövs kan utvinnas ur det egna avfallet." "Också miljöbelastningsbiten har under de senaste två­tre årtiondena utvecklats otroligt fint. Med tanke på hur vi använder vår natur och våra råvaror ser situationen idag mycket bra ut: i Västeuropa, USA och i synnerhet Norden växer skogarna snabbare än de förbrukas. Och att skogsförstöringen i utvecklingsländerna är stor beror mindre på pappers- och cellulosaindustrin än på den låga levnadsstandarden och befolkningsökningen. Över hälften av världens virke används som bränsle, förstörs genom svedjebruk och så vidare. Så att man har ett globalt problem med skogarna betyder inte att det inte skulle finnas kunskap och teknik med vilken man kunde sköta skogsfrågan på ett bra sätt. I de industriellt utvecklade nationerna har man redan lyckats med det, och det går också att göra i tropikerna." "Det kan till och med vara så att framtidens råvaror produceras i tropiska eller subtropiska områden och inte här uppe i Norden. Även om kvaliteten på vårt virke är hög är det ett hot att våra skogar växer så långsamt. Träden i till exempel Sydamerika växer tio gånger snabbare, och genom ny kloningsteknik kan man utveckla ­ och har redan utvecklat ­ tropiska och subtropiska trädslag som är alldeles överlägsna dem som växer på norra halvklotet. Det är spännande att tänka sig att hela världens virkesbehov skulle kunna tillgodoses från en areal något större än Finlands skogsareal om den befann sig i ett subtropiskt land och förvaltades på ett bra sätt. Slutligen stöds pappersindustrin också av att pappersförbrukningen i världen stadigt ökar med två­tre procent trots alla nya teknologier." Hur är det då med tillgången på sakkunnig personal inom pappersindustrin, som Juha Niemelä på UPM-Kymmene nyligen tagit upp som ett problem? "Det här är helt klart ett problem, inte bara för pappersindustrin utan för hela den tunga, producerande industrin. Den snabbt växande och spännande informationsteknologin attraherar otroligt mycket unga människor just nu. I Finland är problemet inte ännu akut. Våra tekniska högskolor och skolningsinrättningar har än så länge inte rekryteringsproblem även om det är tydligt att rekryteringsunderlaget minskar. Men i Sverige och Tyskland har man redan svårt att få studenter att välja skogsindustriområdena som studieobjekt. Niemeläs oro är alltså helt berättigad och vi delar samma oro här.Ett annat problem är att skolorna har skurit ner på sin undervisning i naturvetenskapliga ämnen ­ matematik, fysik, kemi ­ och att det till universiteten kommer studenter som nog är duktiga och entusiastiska men som har allt svagare grunder i matematik, fysik och kemi. Så trots att vi i allt större grad är beroende av tekniskt kunnande, och det bara är genom naturvetenskapliga innovationer vi kan komma till en hållbar utveckling, försvagas samtidigt elevunderlaget allt mer på de här viktiga områdena. Universiteten, skogsindustrins centralorganisation och de tekniska högskolornas studenter för kampanjer i skolorna och försöker väcka barnens intresse för naturvetenskaper redan i grundskolestadiet. Men grunden ligger ju i bra, entusiastiska lärare; det räcker inte med att väcka elevernas intresse om det inte stöds av ett starkt lärarmaterial. Och läraryrket är inte särskilt attraktivt idag. Det är dåligt betalt och tungt. Så vi har ett ganska grundläggande problem i samhället på denna punkt." Hur ser ni på en närmare koppling mellan näringslivet och högskolorna? "Idag kommer ungefär hälften av de medel till exempel Tekniska högskolan använder till undervisning och forskning från statsbudgeten och andra hälften till stor del från näringslivet. Vi är alltså beroende av en kontinuerlig kontakt med näringslivet och skulle inte kunna verka om vi inte hade det. Men jag säger inte att beroendeförhållandet på något sätt är negativt. Den akademiska friheten har nog bevarats mycket bra ­ och tvärtom är den nära kontakten till industrin en mycket väsentlig del av vår undervisning. Den allra största delen av examensarbetena görs för industrin i industrin, och genom det kommer studenterna i slutskedet av sina studier i direkt praktisk kontakt med det yrke de kommer att utöva. Det här är nyttigt för universitetet och det är nyttigt för studenterna." Som professor är Ni mycket omtyckt bland era studenter. Vad tror Ni det beror på? "Möjligen att jag arbetat med utveckling och forskning på ett mycket praktiskt plan innan jag kom hit och har stora kontaktytor inom området. Det har kanske uppskattats att jag kan undervisa mot den bakgrunden. Jag tror det är bra med undervisning nära anknuten till det praktiska livet ­ som också ser framåt, mot vart vi är på väg." Wilhelm Barner-Rasmussen Metamorfos i Finlands mesta familjeföreta Med en omsättning (1998) på 14,5 mrd mark och cirka 10 000 anställda är Ahlström ett av Finlands största företag och har hört till de tunga namnen inom landets industri sedan 1870-talet. Verksamheten, som började från sågar och metallindustri och under åren hunnit omfatta bland annat glastillverkning, är idag fokuserad på maskinindustri, förpackningar och specialpapper. Under hela sin snart 150-åriga historia har Ahlströmkoncernen ägts av en och samma familj ­ grundaren Antti Ahlströms sju barn och deras avkomlingar. Att släkten under så lång tid kunnat samsas om bolaget styrning har väckt beundran och bidragit till att skapa en av legenderna inom finländskt näringsliv. Men samtidigt har det under senare år allt oftare spekulerats i interna slitningar. Senast var saken på tapeten i samband med slutet på förre VD:n Krister Ahlströms korta period som styrelseordförande i juni 1999. Själv sade Krister Ahlström i pressen att han såg sin avgång som ett tecken på försvagat förtroende och divergerande intressen inom släkten, medan andra bolaget närstående personer hellre velat tolka hans företrädare Johan Gullichsens återkomst som en beställning på en mjukare, "mer resonabel" ledarstil. Hur som helst, som Johan Gullichsen konstaterar i intervjun ovan har en förändring av Ahlströms ägarstruktur varit aktuell redan i ett tiotal år. Och nu har man beslutat skrida till verket. I slutet av november gick A. Ahlström Ab ut med ett pressmeddelande om att man beslutat börslansera sin industriverksamhet inom de närmaste 2­3 åren under namnet Ahlstrom Industries. Ahlstrom Industries kommer att koncentrera sig på specialpapper och fiberbaserade specialmaterial och siktar på att bli världsledande inom dessa nischer. Detta innebär att man fortsätter sökandet efter en lämplig partner åt Machinery-divisionen efter att EU satt stopp för den planerade fusionen med Kværner, och likaså att jakten på en köpare för Ahlström Pumps fortgår. I samma veva grundas ett andra bolag som stannar kvar i släktens ägo. Bolaget, tills vidare kallat New FamCo, skall "bevara släktens 150-åriga familjeföretagstradition och skapa mervärde för sina ägare genom att investera i framtidens branscher, även sådana som faller utanför ramen för Ahlströms nuvarande verksamhet". New FamCos verksamhet kommer även att innefatta upprätthållandet av släktsätet Norrmark nära Björneborg. Wilhelm Barner-Rasmussen Johan Gullichsen i korthet: Född 1936 i Pihlava Student 1955, Grankulla svenska samskola Utbildning: diplomingenjör (kemi) 1962, Åbo Akademi Karriär: har lett konsultföretaget Arhippainen, Gullichsen & Co sedan grundandet 1970. Ansvarar sedan 1989 som professor vid avdelningen för träförädlingsteknik på Tekniska högskolan för laboratoriet för cellulosateknik, styrelseordförande för A.Ahlström Ab 1987-98, ombads återuppta denna post sommaren 1999. Förtroendeuppdrag: styrelsemedlem i bl.a. Industrins Kraft 1979­86, Kymmene 1994­96, Tekniska högskolan 1993­96 och Walter Ahlström-stiftelsen 1972­; styrelseordförande i bl.a. Ahlström Canada Ltd 1972­81, A. Ahlström Oy 1987­98; 1999­, samt talrika stiftelser Utmärkelser: Årets Ingenjör 1984, Marcus Wallenberg-priset 1986, hedersdoktor vid Åbo Akademi 1988 Familj: hustru, tre barn och två barnbarn