|
Månadens
Person:
Roger Talermo, vd för Amer Group:
Sunt
förnuft räddade oss
Amer
pustar nu ut efter en hård upphämtning sedan 1996.
Efter att ha haft matchbollen emot sig och vänt i femsetaren
mot lord Moyne och hans anhang smashar sportkoncernen nu in serve-ess
på rad. De senaste två åren har Amer gått
in i högteknologin och trefaldigat sin aktiekurs.
Just
hemkommen från USA och Super Bowl, den prestigeladdade
finalen i National Football League, känner Roger Talermo
ännu av tidsskillnaden. Men den som sig i leken ger...
"Wilson har stått för de officiella matchbollarna
i NFL i 46 år, och har en marknadsandel på 78 procent
inom utrustning för amerikansk fotboll. Super Bowl lockar
130 miljoner tv-tittare och är den stora grejen i USA. Självklart
är det enormt viktigt för oss att visa upp oss där."
Bland de 80 000 amerikaner som satt på läktaren i
Tampa och tog del av spektaklet, var det knappast en spridd kunskap
att huvudrollsinnehavaren, matchbollen, i amerikanernas största
sportevenemang tillverkas av ett dotterbolag till den finländskägda
koncernen Amer Group med huvudkontor i Helsingfors.
Hur kan det komma sig att ett finländskt företag
leder utvecklingen i sportgrenar som tennis, golf, amerikansk
fotboll och utförsåkning?
"Jag ser oss inte primärt som ett finländskt bolag,
utan som ett globalt bolag med huvudkontor i Helsingfors. Finland
står för mindre än en procent av vår totala
omsättning inom sportutrustning, så affärerna
gör vi där det finns marknad. USA utgör hälften
av världens totala sportmarknad och står också
för hälften av vår omsättning för sportutrustning."
Roger Talermo förklarar att enheterna finns placerade i
de områden där kunnandet är störst i respektive
gren: Wilsons bollsportsdivision finns i Chicago, skidutrustningen
med Atomic i spetsen håller till i Österrike och sport-
och fritidsinstrumenttillverkaren Suunto har sitt nervcentrum
i Finland.
"På de här platserna finns förutom kunnande
också ett tävlingsmoment mellan olika produktutvecklingsteam
som stimulerar alla att sikta framåt. Jag tror jättehårt
på att du blir bättre om du är tvungen att konkurrera."
Kreativ
frihet
Roger Talermo ser Amers särpräglade organisationsmodell
som den avgörande orsaken till koncernens framgång.
"Vår uppgift i Helsingfors är dels att ge enheterna
den frihet och de förutsättningar som krävs för
att bli specialister i sina respektive grenar, och dels att få
dem att arbeta ihop för att ge gruppen dess bredd inom både
sommar- och vintersporter, den så kallade portfolion. Det
som vi verkligen gör här i Helsingfors är management.
Vi skulle knappast ha nått samma framgång om vi hade
haft produktutvecklingen för tennis- eller golfutrustning
här i landet."
För att illustrera Amers speciella situation ger han några
exempel:
"Inom tennisutrustning är våra största konkurrenter
europeiska bolag, och när vi konkurrerar med dem på
den europeiska marknaden gör vi det i form av ett amerikanskt
bolag. På skidmarknaden i Finland konkurrerar vi som ett
österrikiskt vintersportbolag mot de inhemska skidtillverkarna",
tillägger han med ett leende.
Trots att Roger Talermo inte vill påstå att Amers
sätt att göra affärer är mer influerat av
sportens ideal än andra tillverkare av hållbara konsumtionsprodukter,
medverkar ändå många av sportens världsstjärnor
i organisationens marknadsföring och produktutveckling.
Inom de grenar där Amer är verksamt har man knutit
till sig många stora namn, däribland tennisspelarna
Peter Sampras, Magnus Norman samt systrarna Venus och Serena
Williams och på skidor hela det framgångsrika österrikiska
alpina herrlandslaget.
"Vi hade de fyra första placeringarna i Super G-tävlingen
i alpin-VM i går Rahlves, Eberharter, Maier och Kjus",
skiner Talermo.
På vilka grunder väljer ni ut de stjärnor
som ni kontrakterar och vad förväntar ni er av dem?
"Vi söker personer som är samarbetsdugliga och
samarbetsvilliga. En viktig del av förhållandet är
att de deltar i vår produktutveckling. Dessutom ska de
vara beredda att använda de produkter som är kommersiellt
gångbara. De kan inte hålla fast vid tio år
gammal utrustning av känslomässiga skäl."
Att den interna stallsämjan inte alltid är på
topp ser han snarast som ett sundhetstecken. Konflikterna mellan
exempelvis österrikarna Maier och Eberharter, som båda
hör till Atomic-stallet, kryddar den alpina cirkusen med
välbehövlig dramatik och är inget som företagsledningen
åthutar. Också detta i enlighet med mottot att ge
specialisterna frihet.
"Det är klart att det slår gnistor inom en grupp
med tävlingsinriktade starka karaktärer, alla med stor
press på sig att vinna."
Den största nyttan med sponsorkontrakten dras väl ändå
i marknadsföringen.
Hur
många fler tennisracketar säljer ni efter att Sampras
vunnit Wimbledon?
"Omöjligt att direkt mäta värdet av kontrakten,
även om det skulle vara intressant. I fallet Sampras handlar
det ändå mest om kredibilitet gentemot återförsäljarna
som mycket noggrant följer med tävlingarna. Som direkt
reklam till konsumenterna spelar det en mindre roll, eftersom
största delen av vanliga motionärer inte har en aning
om med vems utrustning proffsen spelar."
"Fallet Hermann Maier är ett undantag på grund
av den status som han och hans sport har i Österrike. Där
kan man se att våra skidor säljer bättre efter
hans många världscupssegrar. Men i övrigt är
korrelationen inte så tung som folk tror."
Sen
i starten
Amer firade sitt 50-årsjubileum i slutet på förra
året, och med tanke på att sportutrustningstillverkning
i dag utgör 90 procent av koncernens omsättning, kan
det tyckas att Amer Sports Division grundades sent, först
1986. Innan specialiseringen på sportutrustning tog fart
i mitten av 90-talet var Amer ett konglomerat som köpte
in sig i olika branscher som verkade intressanta. Enligt Roger
Talermo tvingades Amer till specialisering av den tuffa internationella
konkurrensen.
"Jag tycker att det är väldigt viktigt att själv
äga, utveckla och vara ansvarig för brands i stället
för att som importör vara beroenda av andra. Det är
svårare men ger trygghet om man jobbar rätt."
Att Amer ännu har finländsk styrelse, ledning och till
nästan 50 procent finländska ägare anser han bero
på två orsaker: Att Amers tidigare ledning halkade
in i sportbranschen och sedan hårt förvärvade
kunskap om den, i kombination med att Roger Talermo, med en bakgrund
inom internationella märkesvaror, kom in i koncernen.
"Finland har inte någon tradition av kunnande om sportartiklar,
märkesvaror eller märkesvaruledning. Den kunskapen
har vi förvärvat inom Amer."
Har det funnits röster som har talat för att flytta
all verksamhet utomlands?
"Då och då återkommer frågan, och
man påpekar vikten av att vara nära kunderna och de
olika enheterna. I vårt fall har vi kunder över hela
världen och skulle hur som helst vara tvungna att resa.
Finland är fördelaktigt som utgångspunkt för
resande, och vi har också en viss fördel av att vi
betraktas som neutrala utan imperialistiska traditioner."
Många förknippar ännu Amer i första hand
med den gren som i dag utgör knappt tio procent av omsättningen,
nämligen tobaksverksamheten. Redan 1961 gjorde Amer ett
avtal om licenstillverkning av Philip Morris produkter och är
därmed den världsledande tobaksjättens äldsta
licenstillverkare.
Tobaksgrenen anses vara en säker mjölkko, men skadar
den inte er trovärdighet som leverantör av sportutrustning?
"Vi har ett dilemma. Ur ett imageperspektiv är det
inte bra, eftersom sport och tobaksrökning inte hör
ihop, men å andra sidan handlar företagsverksamhet
om att göra pengar åt sina aktieägare och så
tillvida går det bra."
Ni är inte lika måna om att hålla fram tobaksproduktionen
när ni presenterar koncernen. Är den till och med en
belastning?
"Den ligger i bakgrunden eftersom våra uttalade framtidsstrategier
ligger inom vår kärnverksamhet, sporten. Det är
där vi gör eller inte gör tilläggsvärden,
och därför är den delen också mest intressant
för våra aktieägare. Vad vi ska göra med
tobaksdivisionen får framtiden utvisa."
Nära ögat
Aktieägarna spelade en stor roll, eller snarare deras passivitet,
i kuppförsöket mot Amer 1997. Den grupp varav tre personer
står åtalade vid Stockholms tingsrätt med lord
Moyne i spetsen, planerade att ta över Amer på samma
sätt som de gjorde med det svenska börsnoterade investmentbolaget
Trustor. Nyligen berättade lord Moyne i en intervju i Dagens
Nyheter att han blivit lockad att ställa upp som galjonsfigur
mot en ersättning på 500 000 dollar för varje
affär som gick i lås. För Trustor kunde han kvittera
ut summan, men på nästa bolag på turlistan,
Amer, gick han bet.
"Jag vet inte riktigt vad som gick fel, men förmodligen
blev ledningen misstänksam", förklarade lorden
i DN.
"Det var nära att de hade lyckats, det kan jag intyga!
Vi är ännu lite för nära i historien för
att gå in på alla detaljer", berättar Roger
Talermo, fortfarande med en ton av lättnad över den
lyckliga utgången.
Vad skulle ha hänt om de hade lyckats?
"Det antagliga händelseförloppet hade varit att
företaget skulle ha styckats upp och sålts bit för
bit samtidigt som kapitalet skulle ha plundrats. Så gick
det med Trustor och så kan man säga med 99 procents
sannolikhet att hade hänt med Amer. Enligt den generalplan
som senare avslöjades skulle Amer köpas upp med Trustors
kassa".
Varför var just Amer attraktivt för plundrarna?
"Av två orsaker: dels fanns det en obalans mellan
kapitalet och rösterna eftersom en del ägare valt att
avstå sina röster. Det gjorde att man med mindre än
tio procent av kapitalet kunde ha mer än 90 procent av rösterna
och på så vis behärska företaget. Den andra
orsaken var att vi hade ett antal internationellt kända
varumärken som var undervärderade och hade varit lätta
att sälja vidare."
Vad har ni lärt er av historien med lord Moyne?
"Jättemycket! Det är svårt att säga
något konkret, men jag är övertygad om att vi
lärt oss att tro på oss själva, vara försiktiga
och att ifrågasätta etablissemanget. Och att använda
sunt förnuft. Det var det som räddade oss i det där
fallet."
"Vi fick erfara att man inte ens i Finland är immun
mot företagsplundring. Annars har det väl inte inträffat
någon kriminell take-over här i landet, inte ens någon
take-over, men man måste räkna med att det kan hända
också här."
Hur är klimatet i finländska företagsvärlden
jämfört med andra länder där ni gör
affärer?
"Varje land har sina karaktäristika, och Finland som
är ett litet land betecknas av att alla känner varandra
vilket leder till att 'bästakompissyndromet' är utpräglat
här, både på gott och ont. Jag började
min yrkeskarriär i Frankrike och fick lära mig det
finländska affärssättet när jag kom tillbaka
hit 1996, men det har varit intressant att komma in den vägen."
Liksom många andra av Amers anställda har Roger Talermo
erfarenheter från den professionella sportvärlden.
Innan karriären som företagsledare provade han på
livet som professionell alpinåkare och som skidlärare.
"Det gav mig den fördelen att jag förstår
snacket på alla nivåer, men annars har jag inte längre
någon stor nytta av de erfarenheterna. Det är förstås
roligt att jag får ägna en dag varje år att
prova de nya kollektionerna och att jag till och med blir tillfrågad
om vad jag tycker om produkterna", säger han ödmjukt.
Skidåkningen har han inte gett upp trots den strama tidtabell
som rutar in en företagsledare på internationell nivå.
I slutet av förra året kandiderade han också
som Esko Ahos efterträdare på posten som ordförande
för Finlands skidförbund. Han utesluter inte sin kandidatur
om två år igen, men känner inte så starkt
för uppdraget att han skulle jobba streberaktigt för
att komma dit.
Nu räknar han i stället dagarna till den 15 mars. Då
är det dags för den vartannat år återkommande
resan till Klippiga bergen i norra Kanada, där en helikopter
tar honom och ett kompisgäng bestående av före
detta och aktiva världscupsåkare, ut på en vecka
av extrem skidåkning.
"Jag har tränat sedan september förra året
med siktet inställt på den veckan. Man måste
vara i god kondition för att orka åka från morgon
till kväll i en veckas tid i opreparerade branter. Det är
ett fysiskt krävande äventyr som jag vill visa främst
för mig själv att jag klarar av. Skidveckan är
också en bra motivationshöjare för att ta itu
med de ibland tråkiga träningspassen tidiga morgnar
eller sena kvällar."
"Den största lockelsen är ändå att
få komma så långt in i naturen som man bara
kan. En motsvarande avkoppling har jag bara hittat i segling."
Johan Svenlin
Amer
vill bli världsledande
Under
den närmaste 34-årsperioden ska Amer Group bli
det världsledande sportutrustningsbolaget. Det är kärnan
i den strategi som styrelsen upprepade i samband med att bokslutet
presenterades den 7 februari.
Till Amergruppen hör nu sportutrustningstillverkarna Wilson
(sedan 1989), Atomic (sedan 1994) Oxygen och Suunto (förvärvades
1999). Dessutom ingår Finlands äldsta cigarettillverkare
Amer Tobacco och telekomföretaget Teletekno, det senare
ligger under Suuntos elektronikavdelning. Det senaste tillskottet
i koncernen är den amerikanska tillverkaren av baseball-
och softballklubbor De Marini, som köptes i januari i år
och ligger under Wilsons verksamhet.
Koncernens anställda uppgick vid slutet av förra året
till 4 300 personer, varav 3 200 av arbetsplatserna fanns utomlands.
Förra årets omsättning var 1 086,6 miljoner euro,
och således 32 procent högre än året innan.
Vinsten steg med 62 procent och uppgick till 94,9 miljoner euro.
Av den totala omsättningen stod Nordamerika för 51
procent, Finland 11 procent, övriga Europa 25 procent och
resterande 13 procent fördelade sig på övriga
länder i världen.
I strategierna fram till år 2004 talar styrelsen om en
medeltillväxttakt på minst 10 procent per år.
Johan Svenlin
Roger
Talermo i korthet
Född 1955 i Helsingfors
Utbildning: Studentexamen från Svenska Normallyceum 1974;
ekonomie magisterexamen från Svenska handelshögskolan
i Helsingfors
Karriär: började utlandskarriären på Salomon
S.A. i Frankrike som försäljnings- och marknadsföringsdirektör
198490, vd för Taylor Made Golf Company i USA 1990-93.
Kom in i Amer via Atomic där han var vd 1995-96. Sedan 1996
är han är vd för Amer Group
Förtroendeuppdrag i urval: vice ordförande för
freestylesektionen i Federation International de Ski (FIS) 1978-80,
styrelsemedlem i National Golf Foundation i USA 1991, Wilson
Sporting Goods Co i USA 1995,
Hederstitlar: Honorär generalkonsul av Österrike
Familj: hustru och en dotter
|