Paavo Lipponen efterlyser oberoende framtidsforskning:
Finland behöver think-tanks

Statsminister Paavo Lipponen förespråkar grundandet av nya finländska think-tanks som håller internationella mått. Han anser att det även ligger i statens intresse att stöda den här typen av verksamhet.

Paavo Lipponen har nu varit statsminister oavbrutet i snart sju år, vilket är finländskt rekord. Efter en period under högkonjunkturens dagar då han utsattes för hård kritik för regeringens fortsatta strama finanspolitik, har han liksom kollegan i Sverige Göran Persson efter terrorattackerna i USA den 11 september åter blivit mera uppskattad ­ han upplevs som en trygghetsfaktor i en tid då också den ekonomiska utvecklingen ger anledning till oro.
Då han inledde sin regeringsperiod för sju år sedan slog han fast ett antal målsättningar för regeringen: arbetslösheten skulle sänkas, sysselsättningen förbättras, och därmed skulle även statsfinanserna bringas i balans. Glädjande är att arbetslösheten ännu inte har börjat öka, trots att tillväxten i fjol var under en procent i Finland. Men den fortsatt svaga utvecklingen under detta år inger bekymmer.
"Nu ser det dåligt ut med tillväxten i Europa, och i USA vet man inte när konjunkturuppgången vidtar. Man hade hoppats att börsuppgången skulle ge en Münchhausen-effekt, men hittills har den uteblivit".
Europeiska centralbanken har enligt Lipponen en viktig roll. Inflationen är under kontroll, och han anser att det är viktigt att ECB inte stramar åt penningpolitiken så länge konjunkturläget är svagt.
"Anmärkningsvärt var att Finlands Banks chefdirektör såg sig föranledd att uttala sig skarpt om Tyskland och stabilitetspakten, medan ECB:s chefdirektör Wim Duisenberg var mycket återhållsam i sin kommentar."
Statsministern konstaterar att det finns anledning till en viss optimism gällande de offentliga finanserna. Han pekar på de framsteg som har gjorts såväl i Finland som i andra EU-länder. Många strukturella åtgärder kommer dock att behövas, till exempel inom jordbruket.
"Finland stöder i princip kommissionens förslag om övergångstider i jordbruksstöden till ansökarländerna. Detta kan leda till kritik från största nettobetalaren Tyskland. Men det stöd som kommissionen föreslår hjälper Polen att påbörja en strukturomvandling i jordbruket, och redan den ursprungsnivå som kommissionen föreslår, om 25 procent av det fulla stödet, är tillräcklig för att ge en ökad levnadsstandard för de polska jordbrukarna."

Populism inför valet
Inför det kommande riksdagsvalet är statsministern oroad över den utveckling debatten har tagit. Han befarar att det blir en mycket populistisk debatt, där bland annat oppositionen utlovar dels stora utgiftsökningar och dels skattesänkningar: det totala gapet blir minst 20 miljarder mark, och då är redan ett underskott i sikte för 2003.
"Det viktigaste är nu att hålla finanserna under fortsatt kontroll och understöda konkurrenskraften och tillväxtpotentialen, och att höja sysselsättningsgraden. Vi måste också få de långtidsarbetslösa och de något äldre med i den aktiva arbetskraften. Längre fram kommer en stram budgetpolitik att behövas, då behovet av satsningar i social- och hälsovården, åldringsvården och pensioner ökar."
Hårdare prioriteringar blir nödvändiga i framtiden. Utrymmet för skattesänkningar ser ut att minska under nästa riksdagsperiod. Syftet med de skattesänkningar som görs bör enligt Lipponen vara att befrämja sysselsättningen.
Beträffande företagsledarnas önskemål anser Lipponen att företagsledarna inte har haft någon enhetlig linje.
"Jag kan bara säga att vårt tillvägagångssätt är konsensuspolitiken. Inför valet 1995 hade vi en debatt inom socialdemokraterna dit vi även inbjöd industriledare, till exempel bergsrådet Casimir Ehrnrooth. Även inför nästa val behövs en debatt, och sedan gäller det att nå en viss konsensus som kan inkorporeras i nästa regerings program. För socialdemokraternas del betonar vi skattesänkningar för lågavlönade."
Den kommande belastningen på statsfinanserna av ett ökande antal pensionärer och vårdbehövande blir en stor utmaning för välfärdsstaten. Socialdemokraterna understryker i sitt partiprogram, som skall godkännas på kongressen, behovet att nu minska på statsskulden bland annat med hjälp av inkomster från fortsatta utförsäljningar av statlig egendom, exempelvis av andelar i statsägda företag, samt behovet av att hålla statsutgifterna i styr genom att upprätthålla en hög och ökande sysselsättning.
I det nationella hälsovårdsprojektet räknar man med att kostnaderna för hälsovården skall kunna hållas vid runt 7 procent av BNP fram till 2010, förutsatt att tillväxten fortsätter med i genomsnitt 3,5 procent.
"Detta är en ganska hög siffra. Om tillväxten blir lägre ökar hälsovårdskostnadernas andel av ekonomin. Och kostnaderna kommer även att öka efter 2010. En stor post blir läkemedelskostnaderna, som 2020 beräknas fyrdubblas till cirka 20 miljarder mark i året. Strukturella åtgärder kommer att behövas, och lagar bör ses över så att de inte understöder slöseri och ineffektivitet i hälsovården."

Think-tanks
Lipponen anser att det råder brist på oberoende think-tanks av hög internationell klass i Finland. Det vore viktigt att få mera finansiering till think-tank-verksamet som till exempel skulle syssla med globaliseringsproblematiken och den europeiska välfärdsstaten.
"Det gäller inte bara debatten i Finland ­ även i den europeiska debatten är det viktigt att vi har egna genomtänkta bidrag till de diskussioner som förs. Annars är risken att de stora medlemsländerna med sina formidabla think-tanks i bakgrunden dominerar debatten. Det ligger i statens intresse att stödja en sådan verksamhet. Det är viktigt att det finns en mångsidig verksamhet med rötter både på vänsterhåll och inom industrin såsom ETLA. Det vore viktigt att denna verksamhet erhåller statsstöd och statsfinansierade projektbeställningar."
"Arbetarrörelsen är beredd att själv satsa på ett sådant institut, kanske genom att utveckla Löntagarnas forskningsinstitut", säger Lipponen.
I anslutning till detta efterlyser statsministern ett dynamiskt och analytiskt och inte ett statiskt synsätt kring utvecklandet av välfärdsstaten.
"I den inhemska debatten om välfärdsstaten finns två problem: för det första tittar man i backspegeln. Man debatterar om vad som gick snett för tio år sedan och vilka som var skyldiga. Och sedan finns det debattörer som förfasar sig över att välfärdsstatens paradigmer förändras, utan att ens försöka föreslå hur framtidens problem borde lösas."
Janne Salonen