Utsläpp blir handelsvara

Om två år uppstår en ny marknad inom EU när tusentals kraftverk och fabriker får börja handla med koldioxidutsläpp. Handeln med utsläppsrätter innebär helt nya spelregler i EU:s klimatpolitik. I Finland är industrin orolig över kostnaderna.

Handel med utsläpp låter som smutsiga affärer. I själva verket är det ett viktigt element i FN:s klimatavtal, Kyotoprotokollet. Strax före jul beslutade EU:s ministerråd att handel med koldioxidutsläpp införs i hela unionen redan 2005.
Utsläppshandeln håller alltså på att bli verklighet i den internationella miljöpolitiken. Systemet bygger på att utsläppen ska minskas där det är billigast. Eftersom växthusgaserna sprids i atmo-
sfären spelar det nämligen ingen roll varifrån de härstammar. Det avgörande är den totala utsläppsmängden. Med marknadens hjälp vill man rikta utsläppsminskningarna så att helhetskostnaden för ekonomin blir så liten som möjligt.
Utsläppshandeln är egentligen en kombination av sträng reglering och fri marknadsekonomi. I EU kommer systemet att utgå från bindande utsläppskvoter som myndigheterna med jämna mellanrum fastställer för varje anläggning. De som överskrider sin kvot tvingas köpa utsläppsrätter av sådana fabriker som lyckats få ned utsläppen under den egna kvoten. På det sättet garanterar staten att det övergripande utsläppsmålet följs.

Tusentals företag berörs
Kyotoavtalet stipulerar att en internationell marknad för växthusgaser kan upprättas år 2008. EU:s eget system blir alltså ett verkligt pilotprojekt.
"Det finns de som säger att EU inte borde ta på sig risken att vara försökskanin. Men varför inte ­ så här samlar vi ju värdefulla erfarenheter inför den internationella handeln som säkert kommer, förr eller senare", säger överingenjör Magnus Cederlöf vid miljöministeriet.
Utsläppshandel förekommer redan nu med svavel- och kväveföroreningar i USA. I Storbritannien och Danmark har man också tagit i bruk begränsande nationella system för koldioxidhandel.
I början ska handeln inom EU enbart gälla den viktigaste växthusgasen koldioxid, som står för fyra femtedelar av utsläppen. Bara de största utsläppskällorna och vissa branscher tas med i systemet. Till dem hör ståltillverkningen, massa- och pappersindustrin, mineralindustrin och energiproduktionen. Inom hela EU står de här industrierna för 46 procent av koldioxidutsläppen, men i Finland är deras andel 60 procent.
Omkring 300 finländska kraftverk och fabriker kommer att ingå i handelssystemet. I hela EU är det fråga om 4 000­5 000 utsläppskällor.

Industrin avvaktar
Kostnaderna för att minska koldioxidutsläppen i Finland anses vara höga. Med hjälp av utsläppshandeln borde Finland kunna utnyttja överloppskvoter från andra EU-länder, där minskningarna är billigare. Inom den finländska industrin finns det dock en misstro mot att marknaden verkligen blir så gynnsam för de finländska företagen. Industrins centralförbund TT skulle hellre hålla fast vid Finlands nuvarande klimatstrategi som byggt på skatter och frivilliga energisparprogram.
"Vår industri hör redan till världstoppen när det gäller energieffektivitet. Det gör oss till köpare på marknaden, men priset på utsläppsrätterna, som ännu är helt oklart, utgör en verklig risk", säger TT:s miljöombudsman Riitta Larnimaa.
En annan springande punkt är storleken på de första utsläppsrätterna. EU har beslutat att rätterna huvudsakligen ska delas ut gratis. Kvoterna fastslås i varje land av de nationella regeringarna enligt vissa gemensamma spelregler. I Finland håller handels- och industriministeriet som bäst på att bereda ärendet. TT fruktar att finländska företag kan få ett sämre utgångsläge än konkurrenter i andra länder.
"Det är en helt avgörande fråga hur utsläppsrätterna fördelas. Staten måste beakta helhetseffekterna på ekonomin och företagens internationella konkurrenskraft", säger direktör Pertti Laine på Skogsindustrin r.f.
Frågan är speciellt viktig för stålindustrin, där koldioxid uppstår direkt i masugnsprocessen. Med sina årliga utsläpp på 5,7 miljoner ton står Rautaruukki för nio procent av koldioxidutsläppen i Finland.
"Vi har gjort allt vi kunnat för att öka effektiviteten. Det enda sättet att få ned utsläppen ytterligare skulle vara att minska produktionen", säger Rautaruukkis miljödirektör Jukka Nikula.
Vad utsläppsrätterna får för värde på marknaden är nästan omöjligt att förutspå, men en uppskattning ligger vid 20 euro per ton. EU:s totala koldioxidutsläpp är över 3 miljarder ton om året. Den politiska dragkampen om utsläppskvoterna lär alltså bli stenhård.
Många företag ser också möjligheter i utsläppshandeln. Fortum har investerat miljoner i projekt som minskar utsläppen i u-länder och i det forna östblocket. Enligt Kyotoavtalet ska sådana projekt kunna generera utsläppskrediter. EU-kommissionen utreder som bäst hur dessa krediter ska omvandlas till utsläppsrätter i EU-systemet.

Totalkostnaderna minskar
Forskaren Matti Liski vid Helsingfors handelshögskola, expert på utsläppshandel, säger att industrins farhågor antagligen är överdrivna.
"Vanligtvis överskattas den här typens kostnader. Man får inte heller glömma den politiska dimensionen: om den ekonomiska bördan skulle bli för stor uppstår ett politiskt tryck att förändra systemet."
Enligt Liski är det i alla fall viktigt att den finländska industrin gör sin röst hörd nu då utsläppskvoterna fördelas. "Viktigare än fördelningen är i alla fall prisbildningen på den marknad som uppstår", säger Liski.
Enligt Statens ekonomiska forskningscentral VATT kan utsläppshandeln i bästa fall minska kostnaderna för klimatpolitiken med över hälften. Men under ogynnsamma omständigheter kan slutresultatet till och med bli dyrare.
Marknaden för utsläppsrätter skapar också helt nya företag. Det finländska bolaget GreenStream Network har specialiserat sig på utsläppsrätter och gröna certifikat. Bolaget ger konsulthjälp och letar upp utsläppsminskningsprojekt i bland annat Östeuropa som finländska företag kan investera i. Om några år kommer internationellt verksamma företag att behöva hjälp med att förvalta sina portföljer med utsläppsrätter, tror Tommi Tynjälä på GreenStream.
"Handeln med utsläppsrätter har kommit för att stanna", säger Tynjälä.
Wilhelm Bargum

Fakta om Kyotoavtalet

Avtalet undertecknades 1997. Det slår fast att industriländernas utsläpp av växthusgaser ska minska med 5 procent från 1990 till perioden 2008­2012.
EU ska minska sina utsläpp med 8 procent. Enligt EU:s interna ansvarsfördelning ska Finlands utsläpp hållas konstanta.
För att avtalet ska träda i kraft måste det omfatta 55 procent av utsläppen. Sedan USA ställt sig utanför hänger detta på om Ryssland ratificerar avtalet.
Avtalet innehåller tre så kallade flexibla mekanismer: utsläppshandel, samförverkligande (joint implementation) och mekanism för en ren utveckling (clean development mechanism). De två sistnämnda innebär att företag kan finansiera utsläppsminskning i Östeuropa och i u-länder och omvandla minskningen till utsläppsrätter.
Även plantering av skog, så kallade kolsänkor, kommer att kunna räknas till godo.