Sixten Korkman: För tidigt för bokslut Det är för tidigt att bedöma euron och EMU. Det kan dröja många år innan vi vet hur den monetära unionen verkligen utfaller, anser generaldirektör Sixten Korkman vid Europeiska unionens råd (d.v.s. Ministerrådet). Men han kan ändå dra en första suck av lättnad. Starten misslyckades i alla fall inte. Vilka slutsatser kan man dra av EMU:s första fem månader? "Allmänt taget är det alldeles för tidigt att bedöma EMU på basen av fem månader. Endel historiker menar att det ännu är för tidigt att utvärdera den franska revolutionen. Det tar rimligtvis något decennium innan vi kan uttala oss om vad EMU egentligen innebär och hur det påverkar både ländernas ekonomier och den europeiska unionens utveckling." "Men de första månaderna har åtminstone visat att beredningen var tekniskt adekvat, inga oväntade eller oförutsedda problem har dykt upp. Euron har även fått en stark ställning, på bl.a. obligationsmarknaden. Dessutom har man kunnat notera att eurons värde i relation till dollarn reflekterar fundamenta. Många har ju upplevt euron som svag och det beror väl framförallt på att tillväxten i USA har varit starkare än man tidigare väntade sig medan tillväxten i EU har varit svagare. Detta återspeglar sig i växelkursen och naturligtvis speglar denna också tillfälliga faktorer, men det är ingenting märkvärdigt med det." "Antagligen har euron skyddat oss från en del instabilitet på finansmarknaderna och i växelkurserna. Utan euron hade utvecklingen i Asien, Ryssland och Sydamerika mycket lätt kunnat ge upphov till spänningar mellan de europeiska ländernas växelkurser och det hade kunnat slå ut på ränteutvecklingen." Bl.a. Sveriges finansminister Bosse Ringholm anser att det finns en stark önskan inom ECOFIN för samordnade insatser, vad anser Du? "Det kan man säga av flera orsaker. Tillväxten i EU har redan länge varit svag, den ekonomiska utvecklingen har varit ogynnsam, arbetslösheten har stigit till mycket höga nivåer o.s.v. Man har upplevt att EMU skapar möjligheter till en bättre utveckling och för att de till fullo skall kunna utnyttjas behöver man ett bättre fungerande ekonomisk-politiskt samarbete. Men det förekommer också en massa retorik. Det har blivit något av en mantra att tala om ekonomisk-politiskt samarbete och samordnade insatser. I bakgrunden finns det olika åsikter om vad EMU innebär; för en del är EMU inte mycket mera än en gemensam valuta och en gemensam centralbank, en monetär konstruktion, medan andra tänker sig EMU som en första etapp i utvecklingen till en politisk union i federativ bemärkelse. Den starka betoningen av ekonomisk-politiskt samarbete är någon form av kompromiss eller brygga mellan de olika synsätten. Oavsett vad vi i sista hand tror att EMU kan leda till så menar vi dock att det åtminstone förutsätter en beredskap och förmåga till ett närmare samarbete mellan de länder som deltar." "Vi har redan så samordnade insatser som man bara kan tänka sig inom penningpolitiken, medan medlemsländerna i t.ex. socialpolitiken bestämmer själva eller i huvudsak enligt eget önskemål. Man kan inte tala om samordning generellt, på vissa områden är det rimligt med ett längre gående samarbete, speciellt då de gränsöverskridande effekterna är betydelsefulla. Där effekterna snarast upplevs på det nationella eller lokala planet finns det ingen anledning att föra upp beslutsfattandet till EU-nivå. Detta är innebörden i subsidiaritetsprincipen, som vi väl alla bekänner oss till även om den kan tolkas lite olika." Hur länge kan EMU fungera utan samordning inom skattepolitiken? "Jag tror att EMU kan fungera mycket länge utan samordning av skattepolitiken, men det sker inte utan problem. Vi skall komma ihåg att det i t.ex. USA finns betydande skillnader i beskattningen mellan olika delstater och vi kan utgå från att vi också i Europa i huvudsak kan bevara skattepolitiken i nationella händer." "Det är kanske inte riktigt fruktbart att tala om beskattningen generellt, situationen är olika beroende på vilka skattefrågor vi talar om. I vissa fall, t.ex. beskattningen av ränteinkomster, finns ett starkt tryck till samordning och frågan är bara om harmoniseringen skall ske lagstiftningsvägen, via politiskt fattade beslut, eller som en följd av trycket från marknadskrafterna." "Samordning kan också gälla vissa delar av företagsbeskattningen och i viss mån den indirekta beskattningen. För att den inre marknaden skall fungera ändamålsenligt så behöver vi viss samordning av den indirekta beskattningen. Samarbete kan också motiveras för sådana skatter som har miljöpolitisk betydelse. Inom miljöpolitiken har åtgärder av enskilda länder inte särskilt stor betydelse för de resultat som vi kan uppnå globalt. Om vi kan samordna oss inom EU så har vi också bättre möjligheter att påverka de beslut som fattas globalt." Efterlyser Du en skatteharmonisering? "Det finns inget enkelt och entydigt svar. Det finns som sagt områden där en samordning är önskvärd. Ibland kan det vara fråga om en rätt lindrig sådan, i vissa fall kan man önska gå längre och ha direkt bindande direktiv. Men som generell regel tycker jag att merparten av skattepolitiken kan och bör förbli en nationell angelägenhet. Arbetskraftens internationella rörlighet är rätt begränsad." "Gällande lönebeskattningen och den allmänna inkomstbeskattningen så finns det bara specifika frågor där en internationell samordning är motiverad, t.ex. behandlingen av försäkringspremier, pensionsavgifter o.dyl., främst för att människor som flyttar från ett land till ett annat inte skall drabbas oskäligt av skattereglerna." När blir en eventuell skatteharmonisering aktuell? "Skatteproblematiken är i allra högsta grad aktuell. EU jobbar med en s.k. 'Code of Conduct for Business Taxation', som har politisk eller moralisk betydelse, men som inte är juridiskt bindande. Två mellanrapporter har redan tillställts Ministerrådet och en slutrapport väntar vi till Ministerrådsmötet i november. Därefter kommer skattefrågorna upp på toppmötet i Helsingfors [i december]. Där är temat inte bara denna skattekod utan även ett direktivförslag gällande beskattningen av räntebärande instrument eller individuella ränteinkomster som går över landsgränserna. Meningen är att komma till politiska beslut i tid till toppmötet i Helsingfors." "Frågan är alltså till vissa delar väldigt aktuell och att komma fram till politiskt samförstånd om skattepaketet är utan vidare en av utmaningarna inför det finska ordförandeskapet. Det har stor principiell betydelse huruvida vi är kapabla att gå framåt i skattepolitiken eller om kravet på enhällighet inom beslutsfattningen i praktiken gör det omöjligt. Borde man tumma på enhällighetskravet i nästa genomgång av grundfördraget? Det är i så fall en väldigt stor fråga och det är många länder som mycket kraftigt motsätter sig att man skulle ändra grundfördraget för att underlätta beslutsfattandet inom skattepolitiken." Ser vi en lösning på frågan under Finlands ordförandeskap? "Jag hoppas det. Antingen kommer vi att få ett genombrott för samarbetet - och det gäller framförallt företags- och kapitalbeskattningen - eller så kommer det att uppstå en viss besvikelse, som tar sig uttryck i att man diskuterar eventuella förändringar av grundfördraget." "En annan principfråga som tangeras är huruvida det i en värld där integreringen gått väldigt långt - och där framförallt kapitalmarknadens integrering, globalisering, är väldigt markant - är realistiskt att beskatta kapitalinkomster. Kanske inte. Det är en fråga som det inte finns något alldeles entydigt svar på och om vi inom EU är oförmögna att hantera denna fråga är det kanske många som drar slutsatsen att detta är ytterligare en indikator på att kapitalinkomster i dagens värld inte längre kan beskattas. Samordning av skattepolitiken är alltså av flera orsaker principiellt intressant, men det handlar ingalunda om att EU utvecklas med stormsteg till en politisk union med en gemensam skattepolitik. Så är inte fallet." "Det handlar ganska mycket om att mota undan s.k. skadlig skattekonkurrens, även om den termen naturligtvis är värdeladdad. Olika länder har olika intressen och skattelösningar, som man gärna vill bevara. Tanken är dock att skapa ett paket som är attraktivt för alla. Många menar ju att skattekonkurrensen är gynnsam eftersom den sätter tryck på medlemsländerna att begränsa storleken på den offentliga sektorn, men detta är en i hög grad politisk bedömning." "Det som ligger bakom diskussionen om skattepaketet är inte att man vill värna om ett högt skattetryck utan att man menar att vi fått en snedvridning där kapitalbeskattningen trendmässigt har minskat medan trycket på en högre beskattning av arbetsinkomster ständigt ökar och dett har kanske bidragit till att göra det ännu svårare att få arbetskraften sysselsatt." I Sverige ökar EMU-skepsisen tvärtemot vad t.ex. Du trodde vid årsskiftet. En kommentar? "Jag tror åtminstone att debatten kommer att accentueras i Sverige. Hur de sedan ställer sig till EMU återstår att se. Det är begripligt att opinionerna har blivit mera negativa de senaste månaderna, för när euron infördes var den förknippad med en tillfällig eufori och sedan dess har vi återgått till vardagen. Eurons kurs har sjunkit under de senaste månaderna och allting verkar något mindre gloriöst. Icke desto mindre äger EMU-frågan aktualitet och det är svårt att komma förbi den." Kan den starka svenska EMU-skepsisen påverka opinionerna i Storbritannien och Danmark? "Det tror jag inte. Det är snarare tvärtom. Det som händer i England kan påverka Sverige, men det som händer i Sverige har nog mycket begränsad betydelse för vad som händer i England. Vad gäller Danmark kan det t.o.m. vara så att om svenskarna besluter sig för att gå med i EMU kan danskarna rösta mot eller vice versa. Skämt åsido; kopplingarna från Sverige till Danmark och England är begränsade." I ljuset av svensk försiktighet, hade Finland för bråttom? "Nej, det tycker jag inte. Det finns ingen anledning till en omvärdering av EMU. När beslutet fattades tyckte jag förövrigt att det fanns svaga argument för den 'vänta och se'-attityd som man har i Sverige. Föralldel kan man vänta och se, men då får man vänta i tio år eftersom några månader eller ett år inte kommer att göra det klart huruvida EMU fungerar såsom vi hoppas eller inte. Det behövs mycket längre tid av erfarenhet och det är orealistiskt att ställa sig vid sidan om den europeiska integrationsutvecklingen i tio år. Därför var vi tvungna att fatta beslut på de premisser som gällde och med den information som var tillgänglig och med de bedömningar man kunde göra då. Det är alldeles klart att de ekonomiska argumenten var mycket svåra. De var inte entydiga, men det fanns starka argument för och framförallt finns det mycket betydelsefulla politiska fördelar med ett medlemskap genast från inledningen. För mig finns det åtminstone ingen anledning till en omvärdering av den bedömningen." Bl.a. Belgiens riksbankchef Wellink varnade i fjol för att tålamodet kan börja tryta med de s.k. Opt-Outs (EU-medlemsländer utanför EMU) efter år 2002. Det låter som ett förtäckt hot om att EMU-dörren kan stängas. Är detta ett politiskt spel eller börjar irritationen vara märkbar gentemot EU-länderna utanför EMU? "Jag finner det otänkbart att dörren till EMU skulle stängas efter år 2002. Jag finner det oförenligt med de spelregler som gäller inom EU. Europeiska unionen är öppen för nya medlemmar och enligt Maastrichtfördraget så gäller det även EMU. Varje land skall granskas med minst två års mellanrum och ifall landet i fråga fyller de krav som ställs så är det klart att landet kan delta i den monetära unionen. En annan sak är att det kan vara en källa till irritation att länder som de facto uppfyller kraven väljer att stå utanför." "Ett land som väljer att stå utanför nu löper dessutom risken att när man sedan ändrar åsikt och önskar inträda i EMU så är det möjligt att man inte längre uppfyller konvergenskraven" Hur väl fungerar öppenheten i ECB? "Man kan se en tydlig och god strävan till öppenhet i den högsta ledningen i ECB, men det är inte min sak att avgöra om den fungerar väl eller inte utan här är det frågan om hur allmänheten, medierna, den akademiska världen o.s.v. bedömer ECB:s verksamhet. Det finns seriösa röster både i den akademiska världen och den tyngre pressen, typ Financial Times, som fortfarande har gett uttryck för en viss kritik visavi ECB:s hantering av öppenhetsproblematiken. Det dröjer innan ECB och omvärlden finner de kanaler och det språk som alla bäst kan förstå så att informationsprocessen fungerar väl." Vad säger Du om Sirkka Hämäläinens pensionsarrangemang? "Jag har inte någon kommentar." Kan Du förstå att det har väckt stor uppmärksamhet, eftersom det i praktiken är samma organisation som både beviljar lön och pension? "Jag hänvisar till min tidigare kommentar." ECB-chefen Duisenberg har signalerat oro för vad han ser som en förslappning av budgetdisciplinen i t.ex. Italien. Ser Du samma risker? "Det är en väldigt viktig diskussion, för i år har EMU inletts och för att den skall fungera väl behövs ett ekonomisk-politiskt samarbete som är adekvat. Vi har den s.k. stabilitets- och tillväxtpakten. Nu skall den tillämpas. Nu uppstår en viss praxis, nu utformas riktlinjerna för hur den monetära unionen kommer att fungera i praktiken och därför är den diskussion som har förts om t.ex. Italien mycket betydelsefull. Det är inte bara frågan om en specifik situation i Italien utan det är frågan om att vi nu utformar tillämpningen av de spelregler som har betydelse för EMU under en lång framtid." Vad anser du om budgetdisciplinen överlag? "Det är klart att budgetdisciplin är en viktig fråga. Det finns ett problem i situationen i och med att tillväxten i t.ex. Italien nu är svagare än vad som väntades. Det finns en markant konjunkturavmattning och då är det många ekonomer som anser att detta inte är en idealisk tidpunkt att strama åt finanspolitiken. Å andra sidan har Italien i sitt stabilitetsprogram förbundit sig att uppnå en viss målsättning för budgetsaldot. Det är många länder som fäster stor vikt vid detta, givet att den italienska skuldnivån är så hög som den är. Här finns sinsemellan motstridiga bedömningar och då gäller det att finna en rimlig balans mellan dem. Det är väl det som Ministerrådet försökt göra. Jag vill ogärna uttala mig alltför mycket om det specifika beslut som gäller Italien, för det har trots allt fattats av det ministerråd som jag jobbar för. Det är inte min sak att som tjänsteman applådera eller kritisera enskilda beslut av Ministerrådet." Är det någonting som har överraskat dig under de här månaderna 1999? "EMU-starten har nog varit ganska som väntat. Den har ingalunda lett till några stora problem eller kaos, vilket det fanns många som påstod ännu för 1-2 år sedan. De trodde att vi skulle få stark spekulation och stora problem vid själva övergångssituationen till den nya gemensamma valutan, men det har vi inte fått. De problem som man kan peka på är sådana som var väntade, d.v.s. utvecklingen är olika i olika medlemsländer. För ögonblicket är det inget akut eller stort problem, men det kan på sikt ställa till med svårigheter om det sker en utveckling som divergerar på ett kumulativt sätt mellan olika medlemsländer. Då kan det uppstå spänningar." "Det fanns väl också de som föreställde sig att när vi fått en annan valuta så innebär det att vi är i en kvalitativt ny värld där en massa problem plötsligt löser sig av sig själva. Det är klart att detta också är fullständigt obefogat. Europa kämpar med stora problem som gäller dess struktur och hur vi skall kunna hantera alla de åtaganden som våra offentliga system är förknippade med. De stora, viktiga frågeställningarna gällande den offentliga sektorn och arbetsmarknaden har inte förändrats genom EMU på något genomgripande sätt. EMU är varken en välsignelse eller en förbannelse, EMU innebär inte en dramatisk förändring, åtminstone inte i sig och på kort sikt. En annan sak är vilken betydelse EMU eventuellt kommer att ha för den politiska utvecklingen inom EU på längre sikt. Det är en fråga som fortfarande är lika öppen som den var i december." Text: Peter Ehrström