|
Civiliserat 'klubbekrig':
Finland
laddar upp
för EU-toppmöten
Då Finland tar över ordförandeklubban
i EU
kan man räkna med att den nordliga dimensionen
konkretiseras. Skall de 'äldre'
EU-länderna finna Finland?
Trots sisu, sauna och högteknologi
är det lilla landet 'uppe till höger'
ännu en vit fläck på många
EU-medborgares karta.
Den 1011 december i år
samlas EU-ländernas femton regeringschefer och två
presidenter till toppmöte i Helsingfors.
"Förväntningarna är stora på detta
milleniums sista politiska möte av världsklass",
konstaterar generalsekreterare Petri Tuomi-Nikula på Sekretariatet
för Finlands EU-ordförandeskap.
I tre års tid har 900 finländska statstjänstemän
skolats för att under ett halvår framgångsrikt
kunna leda unionens möten och sammankomster.
Själva modellen med ett centralt sekretariat för EU-ordförandeskapet
är i sig något nytt i dessa sammanhang.
"För 'äldre' EU-länder är det så
lätt. De går bara till arkivet och tar fram materialet
från det förra ordförandeskapet. Så frågar
de sig hur det gick sist och vad som behöver ändras.
Vi var tvungna att börja från början och att
planera utgående från vår egen administrationskultur."
Under våren 1996 företog Tuomi-Nikula en 'Eriksgata'
från ministerium till ministerium för att försöka
sälja idén om att samla alla organisatoriska frågor
på ett ställe.
"Alternativet hade varit ett tiotal mindre sekretariat,
vilket säkerligen inneburit mer arbete och större kostnader.
Även om de enskilda ministerierna fick avhända sig
en del inflytande gick min modell till sist igenom", berättar
han.
Hösten 1996 bildades sekretariatet med diplomaten Tuomi-Nikula
som högste chef.
"Vi sorterar under Utrikesministeriet och från att
till en början bara ha varit en handfull medarbetare är
vi idag närmare 40. Utöver UM-personal och folk från
andra ministerier finns här exempelvis experter på
mötesarrangemang, tolkning, transporter och säkerhet,
etc.
Utbildningssatsning
Redan hösten 1996 började duvningen av nyckelpersoner
inom statsförvaltningen.
"Vi ansåg att detta är något de enskilda
ministerierna sköter bäst själva. Därför
avsatte vi för en treårsperiod en pott om 47 Mmk.
Ministerierna fick sedan dela på dessa pengar och deras
respektive utbildningsenheter tog fram det kursutbud man ansåg
lämpligt", berättar Maimo Henriksson, möteskoordinator
vid sekretariatet.
Utbildningen, som nu i princip är avslutad, kan delas in
i rubrikerna 'Språk', 'Teknik' samt 'EU-kunskap'.
"Engelska och franska är ju de viktigaste språken
i detta sammanhang. Engelskan är idag stark hos de berörda
statstjänstemännen. Vad gäller franskan har nivån
höjts, men de flesta klarar nog ändå inte att
leda möten på detta språk..."
Teknikkurserna handlar främst om mötes- och ordförandeskapsteknik.
Där har sekretariatet bland annat haft tjänstemän
från tidigare ordförandeländer som lärare.
"Vad gäller EU-kunskapen har frågor som vem-gör-vad
inom unionen och hur beslutsfattandet sker spelat en central
roll. Här har vi kunnat märka ett stort informationsbehov",
fastslår Maimo Henriksson.
Arbetsgrupperna viktiga
Hur kommer då de nyförvärvade kunskaperna till
nytta under EU-ordförandeskapet? För att svara på
frågan måste man titta på hur beslutsfattandet
sker inom unionen.
"Det är varken i parlamentet eller i kommissionen,
utan i råden som besluten tas", påminner Petri
Tuomi-Nikula.
Högst i rådsorganisationen står Europeiska rådet,
som består av EU-ländernas regeringschefer samt statscheferna
i Finland och Frankrike (de enda länder där statschefen
också har politisk makt).
Närmast i hierarkin kommer de olika råden, där
varje lands fackministrar sammanträder. Utifrån ämnesområden
finns dryga tjugotalet råd, och det är här de
viktigaste besluten fattas.
Men längst ner i organisationen (föregått av
två 'Coreper' eller permanenta representanters kommittéer)
finns inte mindre än 260 arbetsgrupper.
"Det är i dessa arbetsgrupper som själva basarbetet
utförs och därför är de så viktiga",
fastslår Tuomi-Nikula.
Att vara EU-ordförande innebär att det egna landets
representanter sitter mötesordförande i hela den nu
nämnda hierarkin. Utöver ordförandeposten finns
alltid en nationell representant.
"Var och en av dessa 260 arbetsgrupper kommer t.ex. att
ledas av en finländare, och där sitter dessutom en
finländare bakom Finlands namnskylt på mötesbordet".
Således kan t.ex. 'Arbetsgruppen för olivodling i
östra Levanten' komma att ledas av en tjänsteman från
Jyväskylä.
"Han eller hon måste, utöver språk, kunna
leda möten och förhandla, korridorsnacka och sammanjämka
och prestentera grupper utåt. I möjligaste mån
har vi gjort så, att våra blivande ordförande
redan från utnämningen så ofta som möjligt
deltagit i arbetsgruppernas möten för att se och lära."
Toppmöten i Finland
Av totalt 1 5002 000 möten under det finländska
ordförandeskapet kommer endast 80 att hållas i Finland;
arbetsgrupperna sammanträder oftast i Bryssel eller Luxemburg.
Av mötena i Finland är 14 på fackministernivå
och två har status som 'toppmöten', d.v.s. innefattar
unionens regerings- samt (Finlands och Frankrikes) statschefer.
Det handlar om Europeiska rådets specialsession om inre
säkerhet och brottsbekämpning i Tammerfors 1516
oktober samt Europeiska rådets möte i Helsingfors
1011 december.
Man räknar med att uppemot 90 procent av agendan under det
finländska ordförandeskapet redan är inskriven,
det vill säga frågorna 'ärvs' från tidigare
ordförandeland.
"Under det nuvarande tyska ordförandeskapet har enighet
nåtts vad gäller de stora linjerna i Agenda 2 000,
d.v.s. EU:s stora reformprogram", säger Maimo Henriksson.
Detta innebär desto mer utrymme för den andra stora
frågan, EU:s utvidgning, under den finländska ordförandeperioden.
"Det är möjligt att man på toppmötet
i Helsingfors i december kan besluta om att inleda förhandlingar
med de öst- och centraleuropeiska länder som ansöker
om medlemskap. Mötet är förknippat med stora förväntningar",
konstaterar Tuomi-Nikula.
Den nordliga dimensionen
Varje ordförandeland förväntas också komma
med egna initiativ, och i början av ordförandeskapet
presenterar landet ifråga sitt program för perioden.
En finländsk hjärtefråga är 'Den nordliga
dimensionen', det vill säga att utveckla EU:s verksamhet
i de nordligaste delarna av Europa på ett sätt motsvarande
vad som redan skett i Medelhavsområdet. Projektet, som
antogs av EU:s toppmöte i Wien i december i fjol, kommer
att diskuteras på utrikesministernivå i Helsingfors
i november. Utöver EU:s utrikesministrar kommer även
deras kolleger från Ryssland, de baltiska länderna,
Polen, Island samt Norge att delta.
"En jämn och stabil utveckling i vårt närområde,
och framför allt då i Ryssland, är ett nationellt
intresse för Finland. Vi är mycket angelägna om
framsteg i denna process", säger Tuomi-Nikula.
En av ordförandelandets viktigaste uppgifter är att
jämka mellan de olika medlemsländernas intressen. En
passande uppgift för ett litet land?
"Ja, det tror jag. Finland har goda förutsättningar
att verka som 'honest broker'. Vi är inte lika inblandade
i de storpolitiska skeendena."
Med tanke på den senaste tidens korruptionsskandaler i
EU, är det kanske dags för 'nordisk kultur'?
"I Bryssel uppskattar man vårt lugna och rationella
sätt", svarar Petri Tuomi-Nikula.
Finland har ju redan namn om sig som 'EU:s mönstermedlem'.
Ett väl genomfört ordförandeskap skulle ytterligare
öka landets prestige.
"Framför allt är ordförandeskapet en unik
möjlighet att göra Finland mer känt inom EU:s
institutioner och hos dess elit. De ledande EU-byråkraterna
och politikerna vet väldigt litet om oss. Det är ingen
slump att vi förlagt flera av ministermötena ute i
landet."
Och om ordförandeskapet går dåligt?
"Det gör det inte."
Sammanlagt 20 000 delegater och journalister väntas besöka
Finland under ordförandeskapet. Budgeten är satt till
371 Mmk. Nio sponsorer eller partners är konktrakterade.
Staden Helsingfors upplåter gratis Finlandiahuset, Bilia
lånar ut 80 st Volvo 80-bilar samt 40 Renault Espace, och
läskedrycksfabrikanten Hartwall bjuder på sina produkter.
"Säg att 20 000 delegater, gäster och journalister
dricker en läsk per dygn i tre dagar. Då innebär
sponsoreringen faktiskt en stor besparing för skattebetalarna",
avslutar Petri Tuomi-Nikula.
Sören Viktorsson
|
