Coachen hjälper dig prioritera

Coaching är ett fenomen som överförts från idrottsvärlden till företagsvärlden. En avgörande skillnad är att i arbetslivet är det inte coachens uppgift att fatta besluten ­ det lämnas åt den coachade.

Liksom det mesta inom företags-världen kommer coaching från USA. Där låter varje chef med självaktning numera den personliga tränaren hjälpa till med att prioritera rätt och förverkliga mål både i karriären och privat.
Det som i dag kallas coaching började på 80-talet när Thomas J. Leonard, då finansiell rådgivare i Seattle, tog sig an nyrika yuppieklienter som ville ha bredare rådgivning än bara den traditionella skatte- och investeringsplaneringen. Efter ett tag övergav han den finansiella konsulttjänsten och övergick helt till livsplanering, som han gav namnet coaching. I takt med den växande populariteten ökade behovet av flera coacher och 1992 grundade han Coach University.
I Finland är fenomenet ännu ganska ovanligt men efterfrågan har ökat under de senaste åren.
"Den nordiska takorganisationen för coacher NCF (Nordic Coach Federation) har nu ett femtiotal medlemmar och är i ett skede när man just har övergått från en hobbyaktig verksamhet till en mera proffsig", säger Maj-Len Holmberg, en av organisationens tre finländska representanter och den enda finländare som utexaminerats från Leonards 'universitet'.
Vilken vetenskap har bidragit mest till coachingens metoder?
"Det är en syntes av olika visdomar och många människors tankar. Mycket kommer från idrottsvärlden där man insett att för att vinna måste man träna sig också mentalt. Bland många jämna kan sinnestillståndet vara den avgörande faktorn i stora tävlingar."
Hennes kundkrets består av tre grupper: dels privatpersoner, dels företag, organisationer och utbildningsanstalter och dels grupper med ett gemensamt mål. Förändring av olika slag binder som en röd tråd ihop deras motiv för att anlita en coach.
"Många privatpersoner behöver hjälp med stresshantering. De har fullt upp med att balansera familj och arbete och dessutom kanske oavslutade studier gnager på samvetet. Jag är en neutral instans som de kan lita på", säger hon.
Maj-Len Holmberg är noga med att poängtera att en coach inte tar sig an terapiuppdrag.
"Jag gräver inte i det förflutna. I vissa fall kan jag hjälpa kunden att återuppta en hobby som han eller hon utövat tidigare, men där går gränsen."
Ett förhållande mellan coach och klient börjar med ett samtal på ett par timmar mellan parterna.
"Jag jobbar bara med kunder som har ett uttalat mål. Jag har en gång blivit köpt som födelsedagspresent, och först efter ett långt samtal med personen ifråga bestämde jag mig för att anta uppdraget", berättar Holmberg.
Normalt pågår ett coach­klientförhållande i 3­6 månader, men det finns många undantag.
"Mitt kortaste var en session på tre timmar när en person ville ha hjälp med ett val mellan två jobb. Jag har följt upp fallet senare och hon är nöjd med beslutet. Mitt längsta kundförhållande är två år."
Det finns en kundgrupp som Maj-Len Holmberg engagerar sig extrahårt för.
"Att hjälpa personer som blivit bortsanerade är väldigt belönande. När personen kommit över känslan av att ha blivit bortkastad och i stället tänker att 'för första gången i livet kan jag göra precis vad jag vill'. I dagens läge kan det hända vem som helst."
Hur har man som privatperson råd att anlita en coach för 250­600 euro i månaden just i de situationer när man kanske är mest ekonomiskt osäker?
"Folk satsar på det som de vet ger resultat. Jag marknadsför mig inte på annat sätt än att gamla kunder berättar vidare om våra samarbeten."
I framtiden kommer coaching att bli en del av personalpolitiken i varje företag, tror Holmberg
"Alla företag kommer knappast att ha sin egen coach, utan utbildar i stället sina ledare i coachingfärdigheter. Jag vill inte säga att chefer i regel är dåliga, men det finns plats för en utveckling av den emotionella intelligensen hos de flesta."
Johan Svenlin