Den långa marschen mot konsumism
Göran Leijonhufvud & Agneta Engqvist:
Kina – den haltande kolossen,
Albert Bonniers Förlag, 271 S.
Kina är trots ekonomiska framsteg och en växande urban ’märkesvaruelit’ samma diktatur och enpartistat som 1949. Fattiga bönder driver megaekonomins hjul.
Mittens rike har genomgått en rekordsnabb ekonomisk utveckling: under trettio år har tillväxten på årsnivå varit runt 10 procent. Hundratals miljoner kineser har kommit i åtnjutande av höjd levnadsstandard och ett friare (men inte fritt) liv. Mediabilden fokuserar gärna på den nya framgångsrika medelklassen, men Kinas framgångssaga är ihålig, visar göran Leijonhufvud och Agneta Engqvist i sin initierade rapportbok Kina – den haltande kolossen. Det haltar gravt mellan den urbana och rurala befolkningen. Klyftan mellan dem som gynnas och dem som utarmas av tillväxten cementeras av diktaturstrukturen, och de ekonomiska reformerna har inte åtföljts av politiska reformer och civila rättigheter.
Systemet i enpartistaten är baserat på en privilegierad elit som i praktiken kontrollerar den underprivilegierade majoriteten, bönderna, vilka allt oftare tvingas söka sin utkomst som gästarbetare i städer och på gigantiska byggprojekt, fjärran från familjer och hem. Denna mobila arbetarklass, ’de förbrukningsbara massorna’, tvingas leva på existensminimum i obeskrivliga förhållanden för att kunna skicka hem pengar och har ofta inte råd att besöka sina familjer på åratal. Folkbokföringssystemet begränsar migrantarbetarnas rättigheter på främmande ort, de betalas lägre löner än stadsborna, de saknar sjukvårdsförmåner och får inte köpa bostad i städerna.
Det är alltså bönderna – den outbildade, egendomslösa arbetskraften – som varit förutsättningen för industrialiseringen, urbaniseringen och byggexplosionen, som i sin tur skapat den nya medelklassen – och naturligtvis också genererat landets miljonärer och rentav miljardärer. Skribenterna intervjuar i boken ett representativt urval nyrika, både företagare och ’skill workers’. Det är denna växande kategori köpstarka, konsumtionsberusade kineser som gör Kina så intressant som exportmarknad och etableringsland. Den långa marschen har kanske tappat en del av kommunismens politiska momentum, men i stället bryter konsumismen ny mark i takt med välstånd utöver de dagliga behoven. Och det är knappast en tillfällighet att mer än en tredjedel av landets 800 rikaste är medlemmar i det styrande partiet. Entreprenörskap är den nya politiska dygden.
Leijonhufvud och Engqvist ger en bred och observant överblick av Kinas styrkor, tillkortakommanden och utmaningar. Landets hypersnabba tillväxt är samtidigt dess svagaste punkt, genom att jästen fördelats ojämnt i degen: den allt djupare klyftan mellan välbärgade och fattiga, mellan dem som har rättigheter och dem som inte har det, har explosionspotential. Det har också de växande miljöproblemen. Kinas miljölagstiftning går längre än de flesta länders, men väger lätt för att lagarna inte efterlevs.
Även om de demokratiska rättigheterna låter vänta på sig, sipprar information från omvärlden in via cyberrymden och skapar förväntningar. Information är farligt.
Ragnhild Artimo text
Recensionen ingår i Forum för ekonomi och teknik nr 7-8 2008, som utkom 28.8.2008.
Nordiskt klimatupprop
Inger Jägerhorn:
Makt och vanmakt i klimatförhandlingarna,
Föreningen Norden & Global Utmaning, 60 S.
Den globala uppvärmningen kan på sikt hota allt liv på jorden. Att hitta fungerande lösningar tillräckligt snabbt för att kontra detta hot är den största politiska utmaningen någonsin. Verktygen för klimatkontroll inkluderar bland annat handel med utsläppsrätter, lagstiftning, regleringar, skatter, tullar, subventioner – och naturligtvis FoU-satsningar. Total internationell konsensus om hur problemet ska tacklas är ett orealistiskt mål. Men om man ger avkall på just den ambitionen, är möjligheterna att nå enighet om mål och medel större. Är det dags att lansera ’den nordiska dimensionen’ i klimatförhandlingsprocessen?
Denna aspekt analyseras i Inger Jägerhorns rapport Makt och vanmakt i klimatförhandlingarna. Med utgångspunkt i EU:s avgörande roll vid FN:s klimatkonferens på Bali i december 2007, och mötets mål, ett nytt klimatavtal i Köpenhamn i december 2009, argumenterar Jägerhorn för att Norden kunde bli en viktig, rentav avgörande katalysator, då det gäller att ge klimatförhandlingarna det momentum som bär fram till ett tillräckligt effektivt globalt avtal. Norden har dokumenterad klimatkompetens: de nordiska länderna har lyckats höja välståndet och samtidigt sänka sina koldioxidutsläpp.
Rapporten ger en sammanfattning av klimatförhandlingarna hittills och en överblick av de centrala problemen och potentiella lösningar på dem. Jägerhorn analyserar Nordens förutsättningar och möjligheter att fungera som motor och laboratorium för utformandet av ett globalt klimatavtal. Hennes femton intervjuer med förhandlare, experter, observatörer och beslutsfattare ger ett brett och konkret underlag för diskussioner och konklusioner.
Bakom rapporten står Föreningen norden och global utmaning, redaktör är Karin Valtersson.
Ragnhild Artimo text
Recensionen ingår i Forum för ekonomi och teknik nr 7-8 2008, som utkom 28.8.2008.
