Världen är deras ostron
David Rothkopf:
Superclass – hur den nya globala makteliten styr världen, Leopard förlag, 430 s.
Makt ges inte, den tas. Drygt 6 000 makthavare fattar avgörande och långtgående beslut för världens drygt sex miljarder människor. Det globala samfundet är ett fåvälde där transparens inte är en självklarhet.
Hur ser oproportionerlig makt ut, och hur fungerar den? David Rothkopf kartlägger i Superclass vilka världens verkliga makthavare är, och hur deras inbördes nätverk – den apparat genom vilken de verkar – fungerar.
Världen styrs av drygt 6 000 faktiska beslutsfattare. Denna globala maktelit har mera makt än någon annan grupp i världen. Den inkluderar statschefer, politiska ledare, chefer för storföretag, placerarmiljardärer, hedgefondförvaltare, militärt toppbefäl, religiösa ledare, en handfull forskare, konstnärer och författare – men också brottslingar och terroristledare.
Enligt Rothkopf har aldrig tidigare så få haft makt över så många. Den ojämlika välståndsfördelningen i världen är flitigt kartlagd – sammanfattningsvis äger två procent av världens befolkning hälften av de globala tillgångarna – men inte många böcker har skrivits om maktens ojämlika fördelning.
Globaliseringens ekonomiska konsekvenser och hur den påverkar näringslivet och arbetskraften har vissa paralleller med maktfördelning och -mandat. Den globala makteliten är – liksom kapital och arbete – till sin natur mer gränsöverskridande och mindre bestående än tidigare decenniers och seklers nedärvda makt. Precis som livslång anställning är den ärvda livslånga makten i stort sett historia. Maktens livscykel har förkortats.
Siffran drygt 6 000 är kalkylerad genom att systematiskt gå igenom offentliga uppgifter och med givna parametrar skanna fram dem som fyller superklasskriterierna: för att höra dit ska man behålla makten länge nog för att sätta ett avtryck. Detta definierar Rothkopf lite inexakt som att gå in i eller påverka de andra medlemmarnas värld några år. Den globala maktelitens medlemmar utövar sin makt aktivt och utvidgar den genom nätverkande – genom att bygga upp relationer med andra i makteliten. På det sättet blir två och två minst sju.
Rothkopf varnar emellertid för att automatiskt attackera eliten: han ser denna som en potential: de är ledare, förnyare, risktagare, icke sällan pionjärer, och kan kontribuera. Framför allt menar han att de fungerar som kanaler mellan maktcentra. De tar initiativ som länkar samman samhällen, och den vägen växer tolerans fram – kanske.
Den nya superklassens medlemmar påverkar miljarders liv utan att som motkraft ha reglerande eller övervakande organ. Detta ställer superkrav på deras integritet och etiska ryggrad. Rothkopf är i sin tydliga argumentering utvecklingsoptimist.
Ragnhild Artimo text
Recensionen ingår i Forum för ekonomi och teknik nr 9-2008, som utkom 25.9.2008.
Så länge de finns
Mireille de la Lez & Fredrik Granath:
Värld av is
Albert Bonnier, 270 s.
Jääkarhun maa
Tammi, 270 s.
En tidskapsel. Det kunde man kalla Värld av is som är ett vittnesbörd i bild (Mireille de la Lez) och text (Fredrik Granath) om det hotade Arktis. Arktis är inte bara hotade isbjörnar, näpna polarrävar och ett rikt, unikt fågelliv. Dess dominerande inslag är is – krympande is. Is formar underbart vackra landskap, men är också själva livsvillkoret för en stor del av de arktiska livsformerna.
Den globala uppvärmningen är dramatiskt snabbare i Arktis än i andra regioner, och polarisarna kan komma att försvinna redan inom tre decennier. De arktiska områdena fungerar i praktiken som laboratorium för klimatförändringen. Förändringarna kan först observeras där, och de påverkar på ett avgörande sätt system som reglerar världshaven och det globala klimatet.
Den arktiska uppvärmningen hotar genom issmältningen inte bara isbjörnar, valrossar och sälar, utan också komplexa och känsliga ekosystem – och i slutändan människan, världsekonomin och själva samhällsgrunden, konstaterar Neil Hamilton, direktör för WWF:s arktiska program, i bokens förord. de la Lez och Granath har samlat materialet för Värld av is under arktiska resor som de företagit under flera år. Bokens korta textkapitel ger komprimerad och mångsidig information om arktiska delområden som geologi, klimatologi, glaciologi samt fauna och flora. Texterna är lättlästa och föredömligt sakliga.
Framför allt är boken dock ett förstummande skönt bildverk, där det stora formatet (275x332 mm) utnyttjas till fullo med helbildsuppslag. Inga billiga ’rörande’ effekter har behövts för att föra fram budskapet. Värld av is är en länstolsresa i Arktis, och belastar i motsats till verkliga turistresor inte miljön. Verket bevarar – i bokform, ett oöverträffat, långlivat medium – Arktis för en framtid som kanske förlorat denna värld.
Ragnhild Artimo text
Recensionen ingår i Forum för ekonomi och teknik nr 9-2008, som utkom 25.9.2008.
