Manuel Castells och informationsåldern

På visitkortet står det professor i sociologi, UC Berkeley. Men för många är han helt enkelt IT-gurun Manuel Castells. Han är akademikern som gått hem i alla läger ­ i företagens styrelserum, vid regeringars sammanträdesbord och universitetens föreläsningssalar. Här ger Manuel Castells sin syn på såväl den senaste tidens börsnedgångar som den nordiska IT-modellen och EU.

Genom sitt mastodontverk Informationsåldern har spansk-amerikanen Manuel Castells etablerat sig som en akademisk superstar. Han är en samhällsvetenskapernas Sartre eller Freud. Eller Karl Marx, som är den tänkare han oftast jämförs med. De två förenas inte så mycket till innehåll som form och en överlägsen förmåga att smälta ned en oerhörd mängd information till en överskådlig tolkning.
Så överskådligt det nu kan bli när man analyserar allt från datorns utveckling, företagsorganisationen i Taiwan, Mexikos zapatistgerilla till förändringen av tonåringars sexvanor, feminismen och miljörörelsens korståg.

Den nya ekonomins fader
Manuel Castells är mannen bakom begreppet 'den nya ekonomin'. Den kännetecknas av stark tillväxt i förening med låg arbetslöshet och låg inflation, tack vare de produktivitetsökningar som alstras av informationstekniken. USA:s tillväxt låg under perioden 1996­2000 kring 2,8 procent per år, vilket var dubbelt så mycket som under de två föregående decennierna.
Men hur ser Castells på den senaste tidens nedgång inom framför allt IT-sektorn? Är det vi nu bevittnar början på en recession?
"Vi kan mycket väl vara på väg in i en recession, men tekniskt sett är vi inte där ännu. Detta skulle i så fall vara en ny form av recession, och signalerar inte på något sätt slutet på den nya ekonomin", menar professor Castells. "Det är två saker man har missuppfattat. För det första att den nya ekonomin skulle innebära slutet på konjunkturcyklerna. För det andra att inget har förändrats, att allt bara var en finansiell bubbla."
Castells poäng är att den nya ekonomin drivs av informationsturbulens snarare än ekonomiska överväganden. Problemet är att en förväntningsspiral uppstår vid såväl uppgång som nedgång ­ och nedgångar uppstår alltid, poängterar han.
"Visst har Nasdaq och börsen i allmänhet djupdykt sedan mars år 2000, men fortfarande är Nasdaqs index högre än det var år 1998. Om man går fem år tillbaka i tiden, har teknologiaktierna klarat sig mycket bra. Men vi befinner oss i en nedåtgående spiral som kan övergå i en recession, åtminstone i USA. Det kommer att bli värre innan det blir bättre, förmodligen i början av 2002."
Grundingredienserna i Castells analys av den nya ekonomin kretsar kring ett nyckelord: nätverket. Informationsåldern kännetecknas av en ny social, ekonomisk och kulturell struktur som utgår från nätverket, tydligast (men inte enbart) exemplifierat av internet. Allt från multinationella storföretag till löst sammanknutna gräsrotsrörelser organiserar sig idag via nätet.

Nätet vattendelaren
Den mest centrala distinktionen i denna organisationslogik är att vara eller inte vara. Människans makt och inflytande bestäms av om hon är inne i nätverken eller utestängd ifrån dem. Resultatet blir en uppdelad värld mellan de som är uppkopplade, och de som inte är det. Enligt Castells beräkningar är i dag två tredjedelar av jordens befolkning uteslutna från den nya ekonomin.
Kampen för överlevnad i den nya tiden pågår på alla plan, från individ- till nationsnivå. När man läser Castells framgår på ett skoningslöst sätt hur nationalstaten i nätverkssamhället förvandlats till en koloss som desperat försöker anpassa sig till den nya tiden. Han menar exempelvis grovt förenklat att det sovjetiska imperiet föll på grund av att man inte kunde anpassa sig till den flexibilitet och snabbhet som utmärker det digitala nätverkssamhället.
Den moderna staten befinner sig i en rävsax klämd mellan finansmarknader, särintressen och den skenande sociala klyvningen.

Värna om EU!
Att Castells är en varm EU-anhängare, och att unionen är det närmaste en utväg man kan komma, är uppenbart. Men det finns stora hinder. Frågan om den europeiska identiteten är kritisk, liksom den nödvändiga men svåra balansgången mellan konsolidering och utvidgning.
Manuel Castells höjer här ett varningens finger för en forcerad expansionsprocess. Han menar att faran är att många länder kan få en backlash i den allmänna opinionen.
"Jag anser att konsolideringen av unionen ska prioriteras, innan man tar in länder med enorma ekonomiska och politiska problem", säger han. "Det europeiska bygget är en sårbar process, och en forcering kan ödelägga den."

Rötter och rörlighet
Castells har alltså spansk bakgrund, eller rättare sagt katalansk. I det tidiga 60-talets Barcelona tillhörde han grundarna av den katalanska arbetarfronten, en underjordisk rörelse som utmanade Francoregimen. 1962 sökte han politisk asyl i Frankrike. Sex år senare, när han var lärare vid universitetet i Nanterre, startade studentrevolten. Castells var en av få lärare som anslöt sig till studentrörelsen, och sommaren 1968 blev han utvisad från Frankrike. Sedan följde en odyssé mellan olika universitet runt om i världen, innan han 1979 kom till Berkeleyuniversitetet utanför San Francisco.
Två gånger har Manuel Castells lyckas med konststycket att placera sig mitt i de historiska händelsernas epicentrum ­ dels i studentrörelsernas Frankrike, och dels 30 år senare i världens uppfinnarverkstad i alla kategorier, Silicon Valley. Här har en kombination av amerikansk studentrörelseanda (Berkeley har alltid tillhört USA:s radikala brofästen) och uppfinnarkultur samverkat till en sällan skådad entreprenörsanda som lett till att åtminstone USA och västvärlden tagit ett kvalitativt skutt från industrialism till nätverkssamhälle.

Exilobservatör
Castells ser sig som en europé som bevakar den kaliforniska framtidsfabriken på plats, ungefär som en korrespondent. Silicon Valley är för Castells vad Manchester var för Marx, en plats där samhällsutvecklingen ställs på sin spets.
"Jag har alla dessa år behållit kontakten med Europa, jag upplever mig som europé. Om jag inte hade bott i Kalifornien hade jag aldrig kunnat undersöka nätverkssamhället, men jag hade aldrig kunnat tolka det på det sätt jag gjort om jag inte varit europé", menar han.
Men att Manuel Castells fascineras av Silicon Valley innebär inte att han jublar över vad han ser. Han gör ingen värdering av sina intryck, utan konstaterar bara med vetenskapsmannens torra tonläge att här på en liten yta skapas oerhörda kapitalvärden, men också oerhörda sociala klyftor. Bay Area (det vill säga San Francisco med omnejd) utgör den åttonde största ekonomin i världen men har också USA:s djupaste inkomstklyftor. Att San Francisco har lika många hemlösa som New York men bara är en tiondel så stort säger en del.

Kvinnor eller immigranter?
Hur ser han då på Finland som IT-nation? Castells tror det är både möjligt och eftersträvansvärt med en kombination av välfärds- och IT-samhälle.
"Det finska exemplet visar klart att välfärdsstaten och den nya ekonomin kan gå hand i hand. Finland var inne i en djup kris 1991­93, men ett teknologiorienterat omstruktureringsprogram har transformerat ett tidigare perifert land till en konkurrenskraftig högteknologination, som tillsammans med Sverige visat upp ett välfärdsalternativ till Silicon Valleys modell för den nya ekonomin."
Castells har tidigare kommenterat den nordiska modellen, och då menat att man ligger väldigt långt framme på jämställdhetsområdet. Här kan man i och för sig ifrågasätta hur välinformerad Castells är, med tanke på den svaga kvinnorepresentationen i styrelserummen, inte minst inom IT-sektorn, men han påpekar också ­ träffsäkert ­ att man ligger efter, när det gäller den etniska mångfalden i arbetslivet. I Silicon Valley är en tredjedel av de verkställande direktörerna på teknikföretagen asiater och hela den kaliforniska framgångsmodellen bygger på immigration.
Sverker Björk