|
Chicago
Board of Trade, böndernas egen färgglada börs
På världens
äldsta börs för råvarufuturer Chicago Board
of Trade är handeln jordnära. I stället för
kritstrecksränder dominerar färgglada kavajer och slipsar,
och trots att börsen ligger i stadens stiliga finanskvarter
skäms den inte för sin bondiga stil.
Klockan är
halv tio på förmiddagen en vanlig vardag i april.
På det stora golvets åttakantiga gropar står
människor i färgglada kläder i klungor och skriker
och gestikulerar som om det gällde livet. När det lugnar
sig i en klunga höjs intensiteten i en annan och på
det viset avlöser de varandra i timtal.
Det handlar om den dagliga handeln med optionskontrakt på
jordbruksprodukter från den enorma spannmålsproduktionen
runt de stora sjöarna i det bördiga amerikanska Midwest.
Chicago har varit USA:s centrum för jordbrukshandel sedan
1800-talet, vilket är en av orsakerna till att staden vuxit
till landets tredje största. Chicago Board of Trade, inte
att förväxlas med stadens andra börs Chicago Merchantile
Exchange, är världens äldsta börs för
terminsaffärer och grundades redan 1848 för att balansera
utbud och efterfrågan på spannmålsmarknaden
i staden. Under skördetiden varje år fanns ett överskott
av spannmål och prisen sjönk ofta till den grad att
bönderna som rest in till stan för att sälja sina
skördar mer eller mindre blev tvungna att dumpa säden
i sjön. Bönderna var alltså i behov av ett system
för riskhantering för att inte drabbas av stora, ödesdigra
förluster.
Bondens
försäkring
I och med att börsen grundades kunde den enskilde bonden
redan på våren försäkra sig om att få
ett garanterat pris genom att bjuda ut exempelvis en viss mängd
majs som skulle levereras ett visst datum till ett visst pris.
En standardisering av avtalen, så kallade råvarufuturer,
utvecklades av Chicago Board of Trade år 1965, och dessa
används ännu i dag. Ett futurkontrakt är ett juridiskt
bindande avtal att köpa (ta emot leverans) eller sälja
(leverera) en vara. Vilkoren i lkontrakten är standardiserade
utifrån sädesslag, mängd, kvalitet samt tid och
plats för leverans. Sedan avgörs priset när säljaren
ropar ut budet i golvets åttakantiga grop, och köpare
bjuder över varandra enligt vanliga auktionsprinciper. Varje
kontrakt säljs vanligtvis flera gånger innan den i
kontraktet bestämda tiden för leverans har gått
ut, och det är också vanligt att bonden själv
köper tillbaka optionen på sin egen skörd innan
tiden gått ut.
Tvivelaktigt slipstvång
Golvet i Chicago Board of Trade har olika avdelningar för
dels jordbrukshandeln och dels den finansiella handeln med bland
annat obligationer. Till skillnad från aktiebörser
handlar man enbart med futurkontrakt.
Spannmålshandeln har fått behålla den största
delen av golvytan. Den är i sin tur indelad i olika oktagoner
med sektorer som representerar olika månader för leveranstiderna
som står i kontrakten. Exempelvis står optionshandlare
som gör affärer med kontrakt där leveransen ska
ske i september i en skild sektor.
Enligt CBOT:s regler ska personer som arbetar på börsgolvet
vara klädda i kavaj och slips, men normala kavajer skulle
hindra säljarna att flaxa och vifta när handeln går
som hetast. Arbetets fysiska natur kräver pösiga kläder
och för att göra sig så synliga som möjligt
väljer säljarna kläder i de mest skrikiga kulörerna
bland regnbågens färger. Resultatet är att golvet
mer ser ut som en cirkus än en börs. Vissa mäklarfirmor
ekiperar sin personal i kläder av samma färg, för
att känna igen de sina i kaoset på det brokiga golvet.
Säljarnas kroppsspråk är ett annat kapitel, även
om detta inte avviker lika tydligt från andra börser
som när det gäller klädseln. I den hysteri som
råder i varje klunga där kontrakt auktioneras ut finns
ett internt signalsystem som är kristallklart för de
invigda.
Den som står på besöksavdelningens inglasade
läktare och betraktar spektaklet och hör surret förstår
inget i början. Efter en grundkurs i säljarnas teckenspråk
ljusnar det att när de köper håller de handflatan
inåt, och tvärtom. Mängden visar man genom att
hålla upp ett visst antal fingrar, och utgångspriset
tecknas genom att hålla vissa fingrar vågrätt.
Tradern kombinerar dessa handtecken med att skrika ut sitt köp-
eller säljbud.
Just möjligheten att förhandla öga mot öga
om priset för varje kontrakt anses bland CBOT:s hårt
arbetande personal hålla likviditeten högre än
om prisförhandlingar skulle göras via dator.
Börsen med råvarufuturer har stabiliserat prisnivån
på säd i över 150 år, och de flesta amerikaner
verkar vara nöjda med systemet. Men för många
stadsbor som inte heller annars känner till alla de krokar
som maten tar på vägen till matbordet, blir det ännu
dimmigare. Såldes Cornflaksen verkligen innan de ens hade
blivit planterade?
Johan Svenlin/Chicago
|