Chicago Board of Trade, böndernas egen färgglada börs

På världens äldsta börs för råvarufuturer Chicago Board of Trade är handeln jordnära. I stället för kritstrecksränder dominerar färgglada kavajer och slipsar, och trots att börsen ligger i stadens stiliga finanskvarter skäms den inte för sin bondiga stil.

Klockan är halv tio på förmiddagen en vanlig vardag i april. På det stora golvets åttakantiga gropar står människor i färgglada kläder i klungor och skriker och gestikulerar som om det gällde livet. När det lugnar sig i en klunga höjs intensiteten i en annan och på det viset avlöser de varandra i timtal.
Det handlar om den dagliga handeln med optionskontrakt på jordbruksprodukter från den enorma spannmålsproduktionen runt de stora sjöarna i det bördiga amerikanska Midwest.
Chicago har varit USA:s centrum för jordbrukshandel sedan 1800-talet, vilket är en av orsakerna till att staden vuxit till landets tredje största. Chicago Board of Trade, inte att förväxlas med stadens andra börs Chicago Merchantile Exchange, är världens äldsta börs för terminsaffärer och grundades redan 1848 för att balansera utbud och efterfrågan på spannmålsmarknaden i staden. Under skördetiden varje år fanns ett överskott av spannmål och prisen sjönk ofta till den grad att bönderna som rest in till stan för att sälja sina skördar mer eller mindre blev tvungna att dumpa säden i sjön. Bönderna var alltså i behov av ett system för riskhantering för att inte drabbas av stora, ödesdigra förluster.

Bondens försäkring
I och med att börsen grundades kunde den enskilde bonden redan på våren försäkra sig om att få ett garanterat pris genom att bjuda ut exempelvis en viss mängd majs som skulle levereras ett visst datum till ett visst pris.
En standardisering av avtalen, så kallade råvarufuturer, utvecklades av Chicago Board of Trade år 1965, och dessa används ännu i dag. Ett futurkontrakt är ett juridiskt bindande avtal att köpa (ta emot leverans) eller sälja (leverera) en vara. Vilkoren i lkontrakten är standardiserade utifrån sädesslag, mängd, kvalitet samt tid och plats för leverans. Sedan avgörs priset när säljaren ropar ut budet i golvets åttakantiga grop, och köpare bjuder över varandra enligt vanliga auktionsprinciper. Varje kontrakt säljs vanligtvis flera gånger innan den i kontraktet bestämda tiden för leverans har gått ut, och det är också vanligt att bonden själv köper tillbaka optionen på sin egen skörd innan tiden gått ut.

Tvivelaktigt slipstvång
Golvet i Chicago Board of Trade har olika avdelningar för dels jordbrukshandeln och dels den finansiella handeln med bland annat obligationer. Till skillnad från aktiebörser handlar man enbart med futurkontrakt.
Spannmålshandeln har fått behålla den största delen av golvytan. Den är i sin tur indelad i olika oktagoner med sektorer som representerar olika månader för leveranstiderna som står i kontrakten. Exempelvis står optionshandlare som gör affärer med kontrakt där leveransen ska ske i september i en skild sektor.
Enligt CBOT:s regler ska personer som arbetar på börsgolvet vara klädda i kavaj och slips, men normala kavajer skulle hindra säljarna att flaxa och vifta när handeln går som hetast. Arbetets fysiska natur kräver pösiga kläder och för att göra sig så synliga som möjligt väljer säljarna kläder i de mest skrikiga kulörerna bland regnbågens färger. Resultatet är att golvet mer ser ut som en cirkus än en börs. Vissa mäklarfirmor ekiperar sin personal i kläder av samma färg, för att känna igen de sina i kaoset på det brokiga golvet.
Säljarnas kroppsspråk är ett annat kapitel, även om detta inte avviker lika tydligt från andra börser som när det gäller klädseln. I den hysteri som råder i varje klunga där kontrakt auktioneras ut finns ett internt signalsystem som är kristallklart för de invigda.
Den som står på besöksavdelningens inglasade läktare och betraktar spektaklet och hör surret förstår inget i början. Efter en grundkurs i säljarnas teckenspråk ljusnar det att när de köper håller de handflatan inåt, och tvärtom. Mängden visar man genom att hålla upp ett visst antal fingrar, och utgångspriset tecknas genom att hålla vissa fingrar vågrätt. Tradern kombinerar dessa handtecken med att skrika ut sitt köp- eller säljbud.
Just möjligheten att förhandla öga mot öga om priset för varje kontrakt anses bland CBOT:s hårt arbetande personal hålla likviditeten högre än om prisförhandlingar skulle göras via dator.
Börsen med råvarufuturer har stabiliserat prisnivån på säd i över 150 år, och de flesta amerikaner verkar vara nöjda med systemet. Men för många stadsbor som inte heller annars känner till alla de krokar som maten tar på vägen till matbordet, blir det ännu dimmigare. Såldes Cornflaksen verkligen innan de ens hade blivit planterade?
Johan Svenlin/Chicago