Månadens person:
Jarl-Thure Eriksson,
rektor vid Tammerfors tekniska högskola:
Ingenjören blir generalist

Högskolorna står inför ett tryck från studenter som vill ha kunskaper på många områden. Jarl-Thure Eriksson ser knowledge management som en grundpelare för högskoleutbildningen i framtiden. Ingenjörer kommer inte att sitta och konstruera komponenter ­ det görs av maskiner. I stället sammanställer och överför ingenjören kunskap.

Sedan 90-talet har resultattänkande blivit en integrerad del av högskolornas verksamhet. I de statuter som definierar rektorns uppgifter vid Tammerfors tekniska högskola står som punkt ett att han ska 'leda högskolans verksamhet och ansvara för dess resultat (tuloksellisuudesta)'.
Är det en formuleringen som du oreserverat ställer dig bakom?
"Resultatstyrning förutsätter att en person, rektorn, ges fullt ansvar att leda mot konkreta målsättningar. Det är ännu såpass nytt att tänka i de här termerna att vi inte vet helt och hållet vilka följderna blir", erkänner rektor Jarl-Thure Eriksson.
"För vår uppdragsgivare, undervisningsministeriet, är det viktigt att veta att deras finansiella anslag leder till att nya diplomingenjörer och arkitekter utbildas. I den rådande finansieringsmodellen är vikten lagd på antal examina. Grundanslagen består till en femtedel av medel för att upprätthålla infrastrukturen, det vill säga löner och lokaliteter och nästan hela den övriga delen får vi för avlagda grund- och doktorsexamina. Man har protesterat ganska mycket mot detta system, men för de tekniska högskolorna har det varit en bra modell. Vi blir betydligt mer rättvist behandlade nu än tidigare när de etablerade universiteten hade företräde", säger Jarl-Thure Eriksson.
Internt använder Tammerfors tekniska högskola ett indikatorsystem med 14 indikatorer som visar de olika institutionernas prestationer. Bland indikatorerna finns studieveckor, grundexamina, doktorsexamina, studentutbyte, forskarutbyte, internationella publikationer och så vidare.
"För högskolans egen del gäller det att ordna bra undervisning, intressanta kurser och god handledning i diplomarbeten. Rektoratets uppgift är att skapa en bra atmosfär och se till att det finns förutsättningar för att sköta dessa saker så att resultatet blir bra."

Många uppdrag
Missar man något annat när resultatet är det centrala?
"Svårigheten för högskolorna är att de har så många olika typer av uppdrag, av vilka somliga kommer med ganska kort varsel. Förändringar och nya uppgifter skapar stress och sänker motivationsnivån, trots att uppdragen är en naturlig del av universitetens uppgifter. Frågan gäller främst en ny profilering. Exempel på sådana uppdrag är att skapa internationella kontakter, det vill säga öka samarbete med utländska forskningslaboratorier, uppmuntra till student- och forskarutbyte med mera. Ett annat nytt tema är den regionala förankringen som också varit ganska självklar, universiteten är till för att skapa en rekryteringsbas för det omkringliggande samhället. Det kan handla om att överföra teknologi eller uppmuntra entreprenörskap, något som universiteten tidigare inte uppfattat som viktigt utan i stället har man satsat på mest grundforskning", säger Eriksson.
Också högskolornas kontakter med allmänheten har ändrat i takt med resultatstyrningen. Som exempel kan nämnas de svenska 'larmrapporterna' i slutet av april kring akrylamidupptäckten, som sågs som ett uttryck för en trend där forskare riktar sig direkt till allmänheten i stället för att enligt forskartraditionen publicera sin upptäckt i en facktidskrift.
Hur ser du på den utvecklingen?
"Det är en etisk fråga för forskare, men under de senare åren har det blivit allt vanligare att man kommer ut alldeles för tidigt och har för klena vetenskapliga grunder. Det är närmast fråga om en tävlan mellan universiteten vem som först får ut en upptäckt. I USA där det är ännu viktigare att komma ut först har anseendet för vissa universitet naggats i kanten sedan de upprepade gånger opportunistiskt gått ut med dåligt underbyggda forskningsresultat. Men å andra sidan vet jag som forskare hur det känns när man får fram ett resultat som man själv tror på. Att gå ut med nya vetenskapliga upptäckter är en av de största krafterna som driver en forskare framåt."
Utan att överdriva kan man säga att Jarl-Thure Eriksson har ett publiktillvänt sätt att leda högskolan. Han är synlig i många andra sammanhang än strikt akademiska, och bland annat är han delegationsmedlem i handelskammaren i Tammerfors.
Hur skulle du beskriva det ideala förhållandet mellan näringsliv och högskola?
"Jag tycker att det är viktigt att forskare, och framförallt professorer, som ger riktlinjer för undervisning och forskning har industrikontakt. Det gör hela tekniska högskolans verksamhet konkret. Återkopplingen får man inte enbart via enkäter, utan professorer som sammanstrålar med industrins representanter är det bästa sättet att se i vilken riktning utvecklingen går och vilken typ av utbildning som kommer att behövas i framtiden", förklarar Eriksson och fortsätter:
"Vissa projekt är visserligen väldigt produktutvecklingsbetonade. De har karaktären av ingenjörsbyråarbete och tillför inte forskningen något nämnvärt. Men den typen blir allt ovanligare och i stället går trenden mot samfinansieringsprojekt där man har flera industrier och en neutral part som Tekes. Dessa projekt söker ofta principiella lösningar och kan ha karaktären av grundforskning. Ett exempel finns inom optoelektronik där ORC (Optoelectric Research Center) som leds av professor Markus Pessa, bedriver ren grundforskning kring tekniker för att producera halvledarlaserkomponenter. Kring denna forskning har fötts flera spinnoffs som utnyttjar forskningsrönen om laserkomponenterna för tillämpningar i telekommunikation i första hand men också i svetsning. Den rätta formen av samarbete ligger på gränsen mellan grundforskning och tillämpad forskning där man prövar nya teknologier. Där har högskolan sin viktigaste funktion."

Tvingas prioritera
Han ser ändå vissa nackdelar med intima kontakter i förhållandet mellan högskola och näringsliv.
"När det gäller finansiering av projekt blir forskare beroende av att föra förhandlingar och ständigt skaffa nya samarbetspartners. Det tar olovligt mycket tid av professorn, som i sitt dagliga arbete tvingas prioritera bort undervisning till förmån för förhandlingar."
En annan fråga som aktualiserats inom högskolevärlden i takt med att utbytet med näringslivet ökat är vem som ska få rättigheterna till en uppfinning som görs på arbetstid och i lokaliteter som bekostas av en högskola. Av tradition är en uppfinning uppfinnarens egendom, men på senare tid har röster höjts för att uppfinnaren ska dela vinsten med det lärosäte där uppfinningen är gjord. Jarl-Thure Eriksson ingår i en expertgrupp på ett tiotal personer som en arbetsgrupp, tillsatt av undervisningsministeriet och handels- och industriministeriet, rådfrågat för att få fram ett lagförslag om hur vinsten från uppfinningar ska fördelas i framtiden på landets högskolor och yrkeshögskolor.
"Vi har varit ganska eniga om att uppfinningen är uppfinnarens egendom men att universitetet i vissa situationer ska ha inlösningsrätt. En sak som är svårare att enas om är definitionen av 'stimulans'. Jag är av den åsikten att det bästa sättet att stimulera uppfinnande är att lova så stor del som möjligt åt uppfinnaren, och dra av bara för de kostnader som upprätthållandet av infrastrukturen medför. Det är svårt att hitta en bra fördelning mellan andelen som tillfaller uppfinnaren respektive den som erbjuder infrastrukturen som gjort uppfinningen möjlig."
"Det stora problemet är ändå att de flesta uppfinningar görs i samarbetsprojekt med industrin och där är det vanligen så att när man skriver ett avtal så överförs rättigheterna till finansiären. I avtalet ingår ersättningar och taxor för själva uppfinningen, patenteringsprocessen och utnyttjandet. Det blir vanligtvis en engångssumma till uppfinnaren och sedan är det finansiärens egendom".

Kunskap och konst
Att exploatera en uppfinning förutsätter ofta både tekniska och ekonomiska kunskaper, men Jarl-Thure Eriksson förespråkar också ett ökat utbyte mellan naturvetenskaperna och humaniora.
"Vi har alla ett humanistiskt drag, medan naturvetenskapen är mer eller mindre ett införskaffat intresse. Jag godkänner inte motsättningen mellan de två grenarna", säger Eriksson.
Att naturvetare har intresse för att utveckla sina humanistiska sidor syns inte minst i populariteten hos det sidoämnesprogram som startade för två år sedan i samarbete mellan Tammerfors tekniska högskola och Tammerfors universitet. Där får teknologer läsa bland annat psykologi och sociologi, medan humanisterna pluggar mediateknik och telekommunikation.
Inom forskarsamhället muttras ibland att alla bara gräver ner sig djupare i sin grop och har allt svårare att kommunicera med forskare inom andra vetenskapliga discipliner på grund av terminologisering och smalare specialisering.
"På det individuella planet har de flesta människor ett behov av att fördjupa sig i vissa ämnen, och dessa blir ofta hobbyer. Människans stora drivkraft är ändå att förstå världen bättre och därför inser de flesta att man inte kan veta allt om allt."
"På samhällsnivå behövs ett större antal generalister och ett mindre antal specialister. I stort går trenden mot mer samarbete, vilket kräver hög tolerans och bred bildning. Morgondagens ingenjörer behöver kunskaper i flera en ett ämnesområde, men mest av allt i knowledge management, det vill säga förmågan att inhämta kunskap från de mest skilda specialområden och få ut det väsentliga från många olika källor. Dessutom blir det allt viktigare att en individ fungerar i grupparbete."
En viktig fråga i jakten på morgondagens ingenjör är hur man får talangfulla teknologer att söka sig till rätt utbildning. I högskolornas spariver har inträdesförhörens framtid ifrågasatts, dock inte av Eriksson.
"Jag tycker att vi måste ha råd att ordna inträdesförhör. Som jämförelse kan jag berätta att när jag sökte in till Tekniska högskolan hörde en fyra veckors gallringskurs till proceduren. Inträdesproven ger också en ny chans åt dem som är motiverade, men inte lyckats få toppbetyg från gymnasiet.

Gammal inlärningsmodell
Vilken typ av examination blir den ideala med tanke på morgondagens arbetsuppgifter?
"I fantasin och utifrån egna erfarenheter kan jag tänka mig flera olika idealistiska system, men en trolig modell blir en kombination av grupparbeten och seminarier parallellt med kunskapsspäckade självstudier som läses in och tentas i virtuell miljö i datorn. Ännu råder en Agricolamodell som utgår från en centralt arrangerad undervisning, men det är egentligen en gammalmodig och ineffektiv form av inlärning. Universiteten fyller ett socialt behov och kommer inte att försvinna, men de kommer att erbjuda mer av undervisning i seminarieform där experter presenterar sina specialområden."
Eriksson är inte främmande inför tanken på att delar av utbildningen sköts av privata företag.
"Det beror på vilken riktning education business utvecklas i och vilka uttryck konkurrensen mellan högskolorna tar. Det gäller bara att hitta balansen mellan den mänskliga rätten att få utbilda sig och marknadskrafternas dynamik".
Johan Svenlin

En ung och framåtblickande högskola
Tammerfors tekniska högskola grundades 1965 och är i dag, efter Tekniska högskolan i Otnäs, den näststörsta enheten i landet som ger teknisk högskoleundervisning. Tammerfors tekniska högskola har expanderat verksamheten till olika delområden och medvetet behållit en brett utbud av teknologiska grenar. En viss fokusering har ändå gjorts på informationsteknologi och dess tillämpningar, elektronik, maskinautomatik samt material.
Studenterna uppgick under förra läsåret till 10 534, varav 8 879 ägnade sig åt grundstudier och 1 655 åt fördjupade studier. Högskolans personal består av 2 000 personer varav hälften undervisar och/eller forskar.
Jarl-Thure Eriksson har verkat som rektor sedan början på 1997 och hans nuvarande mandatperiod går ut sista augusti 2003. "Jag har inte bestämt mig om jag fortsätter ännu en treårsperiod efter det och sedan går i pension eller om jag ska ägna mig åt mina specialintressen", säger Eriksson själv.
Tamppi heter Tammerforsteknologernas traditionella Valborgstidning där teknologihumorn får härja fritt. Några fritt översatta exempel ur årets upplaga: "Sallad är det som maten äter", "Bland romarna var den unge Brutus känd för sitt kejsarsnitt" och "De överviktigas chefstränare: Ara Fat"
Johan Svenlin

Jarl-Thure Eriksson

Född i Hammarland på Åland 1944
Utbildning: student från Ålands lyceum 1964, doktor från Tekniska högskolan 1982
Karriär: forskare och labbingenjör 1970­79 samt biträdande professor 1979­83 vid Tekniska högskolan, biträdande professor 1983­87 och professor i teoretisk elteknik 1987­1997 vid Tammerfors tekniska högskola
Förtroendeuppdrag: Nämnden för naturvetenskapernas och den tekniska forskningen vid Finlands Akademi 1995­97, styrelsemedlem och ordförande för Sällskapet för framtidsforskning i Finland 1995­97, styrelseledamot i Svenska tekniska vetenskapsakademin 1998­, medlem i ledningsgruppen för Japaninstitutet 2002­
Fritidsintressen: Litteratur med historisk anknytning, små byggprojekt i trä
Familj: hustru och två vuxna söner