Underbara villor vid vatten
Det enklaste sättet att undvika motstånd är att göra som man alltid gjort. Den metoden har aldrig varit designern Guy Lönngrens.
Hans mest aktuella projekt just nu går ut på att människor ska kunna bo i egnahemshus som flyter på vattnet.
"Varför ska man bo på vatten?", frågar han sig och det självklara svaret är "Varför inte?"
"Största behovet finns i urbana miljöer och man behöver bara titta på Finlands karta så inser man att det finns tillräckligt med strandlinje för att folk ska kunna bo på vatten."
Lönngren anser att de bostadsmiljöer som i dag dominerar i tätorter ger dålig valuta för pengarna. Standardiseringen har blivit ett självändamål som slösar med både materiella och mänskliga resurser.
"Allt behöver inte heller vara annorlunda men man måste tillåta omväxling", förklarar Lönngren.
Den som följt Guy Lönngrens formgivningsprojekt genom åren märker att vatten har genomsyrat största delen av hans verk. För ett par år sedan vann han priset Pro Finnish Design 2001 för segelbåten One 40 och en återkommande dröm har varit att inrätta ett flytande kontor. Än så länge arbetar han dock i bostaden uppe på landbacken i S:t Karins, tillsammans med hustrun Agnes och den äldre sonen Niklas.

Kunden ska överraskas
Idén till de flytande bostadshus som nu marknadsförs under det nybildade företaget Etcet kom från en bekant till familjen Lönngren som bor på ett gammalt mineringsfartyg i Stockholm. I den svenska huvudstaden finns stor efterfrågan på bostäder och minst lika stor tillgång på vatten, men Lönngren vill inte klassa de flytande husen som beställningsjobb.
"Det finns inga beställare på den här typen av projekt. Man måste själv börja på och sedan se om det finns intresse bland köpare. Kunden kan inte förväntas veta vad han vill ha, det är produktutvecklarens uppgift är att ta fram nya saker för marknaden."
Trots att strandtomter är högt eftertraktade på bostadsmarknaden har husbåtar fått en negativ stämpel.
"De flesta uppfattar flytande bostäder som primitiva och asociala självbyggarprojekt, men i flera storstäder pågår nu storskaliga projekt för att utöka bostadsytan i innerstaden. Alla städer ligger vid något vatten."
I Hamburg är det Venedigliknande Hafen City (www.hafencity.de) under uppbyggnad vid ett utbombat hamnområde och Berlin har satsat 2,6 miljarder euro på Wassenstadt (www.wassenstadt.de), ett motsvarande projekt. Också i Boston har man nyligen invigt ett nytt område med bostäder och kontor, kaféer och båthamnar i centrum. Holländarnas långa kamp mot havet håller på att övergå i en vänskapspakt när bland annat 500 hus som tål stormar byggts ute i vattnet, fixerade vid pålar. I Finland har man kommit längst i S:t Karins, där myndigheterna är odelat positiva till flytande hus men där en del av politikerna än så länge ställer sig skeptiska. Också Lahtis och Helsingfors har visat intresse för Lönngrens flytande hus, liksom
Solna och Nacka utanför Stockholm.
Från politiskt grönt håll har Lönngren mött på argument om att stränder ska lämnas orörda, något som Lönngren inte håller med om.
"I urbana miljöer ska strandlinjen förädlas. Det måste finnas tyngdpunkter, torg och offentliga vardagsrum. Vissa städer får sin särprägel just genom artificella byggnationer. Vad skulle exempelvis Ekenäs stadsvy vara utan Knipan?", frågar sig Lönngren.

Diskreta former
De flytande husen är ändå inte tänkta att bli massiva skrytbyggen.
"Vårt sätt att applicera hus på vatten är att göra dem båtlika med en försiktig visuell framtoning. De får gärna vara genomskinliga och ha en tunn hinna mellan utomhus och inomhus", beskriver Guy Lönngren.
Husen kan få golvareal på mellan 80 och 220 kvadratmeter och en planlösning som saknar inrutade rum. I stället inreds de med öar som omges av flerfunktionella flyttbara väggar.
"Jag vill undvika att ruta in bostaden i olika rum eftersom funktionerna då blir låsta", förklarar Guy Lönngren.
I materialfrågan lutar det åt att plastens fördelar är större än de egenskaper som finns i betong och metall.
"Plast är bekymmersfritt, väderbeständigt, starkt, värmeisolerande, har lång livslängd och låg vikt. Dessutom kan vi plast. Hållbarheten är en avgörande fråga. Utgångspunkten är att husen ska vara stationära och hålla i 100 år med serviceintervaller på 30 år".

Fyller alla krav
Husen är konstruerade för att kunna serieproduceras på varv. En båtliknande stomme är tänkt att fungera som grund för huset. Tre till sex hus bildar en gårdsgrupp vid varje brygga.
Trots att Lönngren ogillar en överdriven standardisering ser han det som självklart att planera husen så att de uppfyller alla moderna krav på kvalitet, säkerhet och miljö. De flytande husen ska bli förenliga också med omgivningens infrastruktur, som sophantering, avlopp och el. Ett mål är att anpassa redan existerande teknologi och göra husen intelligenta. I stället för traditionella trädgårdsprydnader kan husen få flytande upplysta statyer. Också den urbana kriminaliteten kan stängas ute med modern teknologi, tror Lönngren.
Så när kan vi vänta oss att se flytande hus i finländska städer?
"Etcet är ett långsiktigt projekt, men i S:t Karins kan de första husen stå klara 2005", tror Guy Lönngren.
Johan Svenlin