High Definition kommer - men
när?
High Definition-video spelar en allt
större roll i underhållningsbranschen och för
konsumenter. Branschen är i stort sett överens om standarder
och verktyg för inspelning och editering. Nu gäller kampen om
hur leveransen ska ske - på skivor eller direkt över
nätet.
Det är digitaliseringen av hela
videokedjan, med inspelning, editering och leverans, som
möjliggjort High Definition- video (HD). Formatet har större
upplösning än det för standard video (SD).
Experiment med HD gjordes redan under den analoga tiden på
1970-talet, men det är först 90-talets effektiva digitala
komprimeringsstandarder som möjliggjort praktiska lösningar.
I korthet kan skillnaden mellan SD och HD sammanfattas så att SD
har en bildupplösning på 720x576 pixlar, medan HD som
bäst har en resolution på 1920x1080. Det säger sig
självt att en HD-bild åtminstone subjektivt ser bättre
ut - speciellt på de stora platta tv-skärmar som blir allt
vanligare i vardagsrummen. Så var finns problemen, och
varför sker då inte allting redan nu i HD? Svaren
måste delas upp i två separata block: inspelning och
leverans.
En fråga om hanterbarhet
Trots att HD:s högsta bildupplösning är standardiserad
till 1920x1080, finns det många sätt att spela in och spara
den bilden.
Den professionella (och mycket dyra) Sony-kamera som George Lucas
använde i stället för traditionell film när han
spelade in de två senaste Star Wars-filmerna genererar i runda
tal nästan 250 megabits per sekund i bilddata, och
värstingkameran Thomson Viper 2,2 gigabits per sekund.
Det är solklart att sådana datamängder hittills
effektivt hållit HD borta från vardagsrummens set-top-boxar
och konsumenternas datautrustning.
Men förra hösten lanserade Sony den första kameran i den
nya HDV-standarden för ’prosumer’-marknaden, HDR-FX1. Kameran
komprimerar kraftigt bildinnehållet ner till 25 megabits per
sekund - det vill säga lika lågt som de DV-kameror
konsumentsidan använt i snart tio år. Kameran kan
därmed spela in på de DV-kassetter som finns överallt i
handeln, och datamängden är fullständigt hanterlig
på en någorlunda modern hemmadator. Överföringen
sker via en FireWire-kabel, precis som med DV. Och vid behov kan
kameran filma DV-standard, eller nerkonvertera HD till DV.
Komprimeringen avgörande
Trots den kraftiga komprimeringen har testare och experter varit eniga
om att Sony nu har en lika revolutionerande produkt i sina händer
som då de första DV-kamerorna kom ut på marknaden.
Amerikanska DV Magazine konstaterade att bildkvaliteten är
förvånansvärt bra, trots att Sony valt den tio år
gamla MPEG2-standarden för komprimering. MPEG2 har hittills
använts mest som leveransstandard - exempelvis på DVD-skivor
- och en viss skepsis finns fortfarande när det gäller
editeringsskedet. MPEG2-bilderna måste nämligen
’öppnas’ och sedan återkomprimeras, vilket kan leda till att
bilden försämras.
Hittills har få professionella editeringsprogram klarat av det
nya HDV-formatet utan mellankonverteringar. Under den stora
NAB-videomässan i Las Vegas i april lanserade emellertid Apple
programmet Final Cut Pro 5, som nu kan editera allt från DV till
HDV och till och med high-end HD. Sony och Adobe väntas följa
trenden med sina egna program.
År 2005 väntas alltså bli ’HD-året’ då det
gäller inspelning och editering - till och med för avancerade
konsumenter.
Men problemen börjar då det gäller att få upp
HD-bilder på den nya stora tv-skärmen. Kopplar vi dagens
digibox till HD-skärmen är bildformatet samma SD vi sett i
femtio år - låt vara att bilden levereras digitalt. Samma
standard gäller för DVD-spelarna.
De nya HDV-kamerorna är inte så lätta att koppla upp
mot tv:n. Mycket få skärmar har FireWire-ingång,
så kopplingen måste ske med någon av de analoga
utgångarna - helst komponentutgången. Vill man editera och
sedan visa blir det ännu krångligare - ifall man inte riggar
upp sin dator mot skärmen - helst då med en digital
utgång, DVI eller HDMI.
HD-sändningar på
väg
I Finland är HD-sändningar för tillfället på
experimentstadiet. HTV sänder en kanal, och det går
även att via satellit ta emot några HD-kanaler - men utbudet
är litet jämfört till exempel med USA, där
markbundna HD-sändningar redan kommit igång ordentligt.
Komprimeringen sker med beprövade MPEG2 vilket fungerar, men
datamängden blir rätt hög. Den egentliga explosionen -
både för sändningsverksamhet och för
köpskivor i handeln - väntas först då nya,
effektivare komprimeringsstandarder vunnit terräng.
Starkaste kandidater är nu MPEG4-formatet H.264, som i april
integrerades i Apples QuickTime 7, och Microsofts Windows Media Video
9.
Båda standarderna har valts som obligatoriska för de
kommande HD-skivorna och spelarna, som väntas ut på
marknaden i början av nästa år. Microsoft har dessutom
tjuvstartat genom att leverera HD-material i Windows Media 9-format
på DVD-dataskivor, som kan spelas på en PC.
Formatkrig hotar
Problemen med en standard för HD-skivor har inte gällt
kompressionsstandarden, utan den fysiska standarden.
Tillverkare och filmstudior har gaddat ihop sig i två läger:
HD-DVD och BlueRay. HD-DVD med Toshiba, NEC, Time-Warner och Universal
har lägre kapacitet men går lättare att tillverka i
dagens DVD-fabriker. BlueRay med bland andra Sony, Apple,
Columbia-TriStar och Disney har högre kapacitet men kräver
nyinvesteringar i tillverkningskedjan. Båda spelarna har utlovats
spela dagens DVD-skivor.
I slutet av mars gav emellertid Sonys nye direktör Ryoji Chubachi
en vink om att en kompromiss skulle kunna vara i görningen. Han
konstaterade att man måste lyssna till konsumenterna och att
två rivaliserande format kan leda till stora besvikelser.
Många minns fortfarande den kamp som för ett kvarts sekel
sedan utkämpades mellan videobandformaten VHS och Betamax.
Varför inte allt över
nätet?
Men det finns andra aktörer på marknaden som anser att
skivor som leveransmedium helt spelat ut sin roll.
Då H.264 och Windows Media 9 kan leverera en HD-bild med samma
datamängd som dagens DVD-skivor, och internet börjar finnas
tillgängligt överallt i allt snabbare hastigheter,
varför inte börja sälja HD-innehåll och filmer
över nätet? Kravet skulle vara en bredbandsanslutning
på snäppet under 10 megabits/sekund.
Redan nu kan man i Helsingforsregionen beställa en
Maxinetti-anslutning, där man via bredbandsanslutningen kan
få de nuvarande SD-digitv-kanalerna, i princip samma utbud som
HTV:s gratisutbud, via DVB-IP-standarden, så kallad datacasting.
Standarden är i princip densamma som används i experimenten
med tv-sändningar till 3G-telefonerna.
I Sverige har TeliaSonera planer på att gå med i
tv-sändningskampen för att återta marknadsandelar man
förlorat till kabeltv-operatörer som erbjuder
nättjänster och till och med telefoni över internet.
Fördelarna syns både på konsument- och producentsidan.
Konsumenterna skaffar gärna tv, telefoni och internet från
samma källa, och video-on-demand kan öppna kanalerna för
mindre producenter som har svårt att komma in i traditionell
broadcasting.
Frågan är vad utsuddningen mellan broadcasting och
telekommunikation innebär för traditionella, markbaserade
broadcasting-företag som YLE. Åtminstone på kort sikt
anser de flesta experter att läget ser ohotat ut.
Bredbandsanslutningarna är på många håll inte
tillräckligt snabba, och det kommer länge att finnas
ställen dit kablar inte dras. Men då går det
förstås att kontra med 3G, eller varför inte
trådlösa WLAN-nätverk som vem som helst kan sätta
upp.
Filmköp ändå
på skiva?
HD-sändningar kommer alltså förr eller senare i
någon form. De största hindren för regelrätt
köp av HD-filmer över nätet ligger troligen hos de stora
filmstudiorna. Ett nytt HD-format för skivor ger en ny chans att
kontrollera åtminstone en bit av distributionen, efter att de
traditionella DVD-skivornas CSS-kryptering knäckts av datahackers.
För att det bara ska finnas ett skivformat i handeln nästa
år krävs det att HD-DVD- och BlueRay-lägren kommer
överens under sommaren.
har i 25 år följt med teknikutvecklingen när det
sgäller film och video. Mer info på www.helerab.fi.