Konkurrens höjer forskningens kvalitet

Vi behöver hårdare konkurrens inom forskningen, säger Reijo Vihko, Finlands Akademis generaldirektör. Konkurrens är en kvalitetsmotor och stöder vetenskapspolitiska mål. Kreativa forskningsmiljöer och bättre möjligheter att göra professionell forskarkarriär är aktuella verktyg i denna kvalitetsstyrning.

Finlands teknologiska utveckling sedan 80-talet är resultatet av fokuserade satsningar på forsknings- och innovationssystem. Statens råd för vetenskap och teknologi har under ledning av statsministern sedan 1993 treårsvis sammanfattat nationens FoU-doktrin, senast 1999 med temat Kunskapens och kunnandets utmaningar. Nästa programförklaring publiceras runt årskiftet.
Forskningsprocesser genererar nya rön och ny kunskap, byggstenar för vetenskapen eller tekniska tillämpningar. Slussandet av ny kunskap till tillämpningshungriga användare fungerar erkänt effektivt i Finland, vilket forsknings- och utvecklingssatsningarna ­ senaste år 3,6 procent av BNP, nästmest i världen ­ signalerar. För att bibehålla och öka detta försprång måste vi bli globala aktörer, säger Reijo Vihko, Finlands Akademis generaldirektör.
"Det betyder att vår forskningsverksamhet alltmer måste inriktas på den internationella vetenskapliga frontlinjen, inte bara på den finländska forskningsarenan, och att vi konsekvent strävar efter direkt engagemang, inte en ödmjuk observatörspost, då internationellt betydelsefulla rön och upptäckter görs."
Om finländska forskare tidigare 'följde med' den internationella utvecklingen inom sitt eget område, har denna reaktivitet ersatts av proaktivitet. Vihko understryker vikten av integrering med globala forskningssystem, och exemplifierar:
"Om forskare i Pasadena eller Colombo gör upptäckter som förändrar vetenskapliga paradigmer, måste detta omedelbart påverka finländska forskares arbete ­ som annars förlorar sin betydelse och trovärdighet. Vi måste vara snabba, och helst ligga i täten."

Proffsforskning som policy
Toppforskning kräver toppforskare. En metod att ta fram toppforskare är att se till att begåvningar och möjligheter möts. Ett av Vihkos mål har varit att dirigera medel så att så många begåvade forskare som möjligt skall kunna göra professionell forskarkarriär på toppnivå.
En grundförutsättning för konkurrenskraftig 'proffsforskning' är effektiv post doc-utbildning. Det finländska forskarutbildningsprogrammet, som var ett av de första i sitt slag Europa, bygger på undervisningsministeriet underställda forskarskolor vid vilkas utformande Finlands Akademi fungerat som expertorgan. Sedan 1995 har 1 500 forskare utbildats inom ramen för detta program.
Det räcker inte att utbilda forskare med potential; de måste också ges resurser för forskningsarbetet. Finlands Akademis forskartjänster ­ akademiforskare och akademiprofessorer ­ ger möjligheter att utföra krävande forskningsarbete som den egna högskolan eller forskningsinrättningen inte kan anvisa resurser för. Detta är också en strategi för att behålla nationens begåvningsreserv.
"Akademiforskarna, till merparten 30­45-åringar, kommer på sikt att utgöra forskningsfältets dynamiska kärna och är en kategori vi vill och bör satsa på", säger Vihko. "Det är viktigt att det finländska forskarsamfundet förnyas och att forskartjänsterna inte ses som 'belöningar' utan som möjligheter att göra en insats. Bästa sättet att säkra en dynamisk utveckling är att satsa på unga forskare ­ och på kvinnliga forskare."
Vihko anser det angeläget att rasera hindren för kvinnor att bli forskare. I USA har Rockefeller-universitetet varit en föregångare och redan flera år ordnat flexibel dygnet-runt-barntillsyn. Dessutom handlar det ju också om att utnämna kvinnor till forskartjänster.
"Om två sökande till forskartjänster eller forskningsprojekt är lika kompetenta, väljer vi kvinnan, som motvikt till åratal av tidigare praxis att ge företräde åt manliga sökanden. Av sökandena till våra forskartjänster är 32 procent kvinnor, av utnämningarna 41 procent."

Spetsenheter och forskningsprogram
Spetsenheterna och forskningsprogrammen är viktiga redskap i akademins strategi att skapa kreativa forskningsmiljöer. Till spetsenheter ­ Centres of Excellence ­ utses enheter bestående av ett eller flera forskarteam med potential att nå internationella toppresultat inom sitt gebit. I finansieringen kan förutom akademin delta högskolor, forskningsinrättningar, Tekes, ministerier, företag och fonder. Vanligen beviljas spetsenheterna 'mandat' på tre plus tre år.
De första spetsenheterna utsågs 1995. De 16 färskaste spetsenheterna har utsetts för perioden 2002­07.
Akademins forskningsprogram utgår från identifierade samhällsbehov och stöder nya forskningsområden eller kompletterar ackumulerat kunnande. Forskningsprogrammen består av olika forskningsprojekt som har anknytning till temat och stöder målsättningarna.
"Vår policy är multidisciplinära program med en internationell dimension, och naturligtvis att höja nivån på forskningen, utveckla forskarnätverk, och fördjupa samarbetet mellan forskare, programmets finansiärer och forskningsresultatens användare och tillämpare", säger Vihko.

Samarbete ­ inte samgång
Finlands Akademi och Tekes har också genomfört gemensamma forskningsprogram. Det första, MATRA ­ material- och byggnadsteknologi ­ körde igång för sex år sedan och slutrapporten publicerades nyligen. Akademin och Tekes har hittills förverkligat gemensamma program för runt 150 miljoner euro, nära en miljard mark. Vihko konstaterar att organisationernas kompetenser ­ akademins förankring i den akademiska världen och Tekes specialkunnande gällande företagen och samhället ­ fruktbart kompletterat varandra. Men han tar avstånd från den ibland framförda tanken att knyta ihop Finlands Akademi, Tekes och Sitra till en enda organisation.
"Vi har distinkt olika roller i FoU-fältet", betonar han. "Akademin bereder och stöder den nationella strategin med sikte på att främja vetenskapen, och dirigerar anslag till grundforskning. Tekes har en viktig påverkarroll i samhället och näringslivet, och dirigerar anslag till tillämpad forskning och teknologi både via egna teknologiprogram och som direktstöd till företag. Sitra är nationens främsta framtidsfokuserade think-tank och en debattplattform för beslutsfattare inom alla samhällsskikt, och fungerar liksom Tekes också som seedfinansiär. Sitra har ingen motsvarighet i hela världen. Jag tror att alla tre organisationer bäst lyckas i sin uppgift genom att bi­behålla nuvarande särboende."
Vihko tror på akademins nuvarande sätt att jobba, men understryker betydelsen av internationella nätverk. Ett led är medverkan i internationella organ. Vihko är medlem i bland annat European Science Foundation och European Union Research Advisory Board.
"En viktig storsatsning är ERA, European Research Area, som jag nu deltar i som ordförande för finansiärernas ledningsorganisation. ERA syftar till att skapa en gemensam europeisk forskningssfär för att höja nivån och imagen på europeiska forskningsefforter."
Ragnhild Artimo

Finlands Akademi

Finlands Akademi inledde verksamheten i nuvarande form 1970. Den färskaste organisationsändringen gjordes 1995 då antalet forskningsråd decimerades till fyra med elva ledamöter var, och en generaldirektör tillsattes som också leder akademins styrelse. Generaldirektör sedan 1996 är professor Reijo Vihko (i pension 2004), styrelsemedlemmar 2001­03 är generaldirektör Vappu Taipale (vice of), professor Terttu Vartiainen, professor Arto Mustajoki, professor Riitta Keiski, professor Eero Vuorio och teknologidirektör Markku Karlsson.
Styrelsen besluter om akademins vetenskapspolitiska linje, samt utnämner akademiprofessorer, utser forskarteam inom ramen för spetsenhetsprogrammet och initierar nya forskningsprogram. Forskningsråden beviljar merparten av forskningsanslagen.
På framställan av Finlands Akademi beviljar republikens president akademikertiteln åt förtjänta finländska eller utländska forskare. Maximalt tolv finländare kan samtidigt inneha akademikertiteln; antalet utländska innehavare har inte begränsats. Nuvarande finländska akademiker är: Erik Allardt, Albert de la Chapelle, Nils Erik Enkvist, Olavi Granö, Pekka Jauho, Eino Jutikkala, Teuvo Kohonen, Olli Lehto, Olli V. Lounasmaa, Jorma K. Miettinen, Arto Salomaa och Nils Westermarck.
Om de 16 färskaste spetsenheterna för perioden 2002­07, se www.aka.fi
Om pågående och startande forskningsprogram, se närmare www.aka.fi
De av akademin beviljade forskningsanslagen har fördubblats sedan 1995. År 2001 var slutsumman 1 092 miljoner mark, en ökning med 17 procent från år 2000. För år 2002 beräknas slutsumman bli runt 150 miljoner euro (cirka 1 miljard mark).
Ragnhild Artimo

Östersjöprogrammet

är ett av de fyra forskningprogram Finlands Akademi kör igång i år. För att säkra en hållbar utveckling i regionen krävs mångsidig kartläggning av hela Östersjöområdets miljö- och resurspolitik, historia, samhällsfaktorer, ekosystem och nuläget gällande nedsmutsning.
Projekten i programmet inriktas på att definiera växelverkan mellan sociala, ekonomiska och ekologiska faktorer, och generera ny kunskap om havets och kusternas ekologiska hälsa.
Akademin finansierar programmet med 4,4 miljoner euro (över 26 miljoner mark). Finansieringsförhandlingar förs även med ministerier och fonder som finansierar miljöforskning.