Riksdagsval 1999: Slutspurten avgör! De sista veckorna före valet avgör utgången. Inför slutspurten har Centern och Samlings-partiet vind i seglen medan SDP och SFP kämpar i motvind. I januari var det fortfarande ing- enting som skvallrade om vårens riksdagsval i Finland. Kampen om väljarna avgörs de sista veckorna före valdagen och trenden är den samma i hela Norden. "Det har blivit mera karaktäristiskt för valrörelsen att partierna inte vill spilla sitt krut för tidigt utan istället väntar ut varandra. Antalet rörliga väljare som besluter sig för parti sista veckan ökar allt mera och de skall påverkas i rätt tid", konstaterar Lauri Karvonen, professor i statskunskap vid Åbo Akademi. Det största oppositionspartiet tenderar att ha en klar fördel inför val, men trenden är inte är lika entydigt 1999 som i många tidigare val. Väljarkåren präglas snarare av en större osäkerhet än vanligt och Samlingspartiets (åtminstone inledande) framgångar i opinionsundersökningar var inte direkt väntade, anser Karvonen. "Många står och väljer mellan de tre stora och i opinionsundersökningarna kan det finnas en del tecken på uteslutningsmetoder", påpekar han. Karvonen betonar att Centern har satsat modigt på sin kontroversiella arbetslivsreform, vilket dock kan vara besvärligt eftersom en stor del av väljarkåren är löntagare. Reformens slagord flexibilitet är ju ett rött skynke för många. Centern profilerar sig också som ett EMU-skeptiskt parti, något som Karvonen beskriver som en rävsax eftersom Centern ändå måste vara tillräckligt EU-vänligt för att bli ett trovärdigt regeringsparti. Mellan ytterligheterna EU-motståndare och ovillkorlig EMU-anhängare måste partiet finna en tredje väg. Knepigt visserligen, men Centern är inte ensamt med problem inför valet. Karvonen noterar att Svenska folkpartiet har haft uppenbara svårigheter att få ihop kandidater inför valet, speciellt i Helsingfors. I Sydfinland är SFP beroende av starka namn som drar finska röster och i kombination med att Ole Norrback [och Håkan Malm] nu lämnat politiken i Österbotten bedömer Karvonen persongalleriet som problematiskt inför valet. "Den senaste valperioden har också erbjudit ganska starkt blandade känslor till regeringspolitiken. Det blir nog ingetenkelt val för SFP", förutspår han. Finns det risk för ett katastrofval? "Valmatematiken spelar en stor roll och jag skulle inte vilja förutspå ett kaSamlingspartiets fördel. Hur det påverkar valutgången vet ingen. Det finns ingen vetenskaplig metod att omräkna sådant till procent, men det kan vara en plausibel förklaring", påpekar Karvonen. Valdeltagandet har också en direkt inverkan på valresultatet. Om det är lågt vinner Centern, eftersom deras traditionella väljarprofil (jordbrukare och pensionärer) tillhör de mest aktiva i val. Är valdeltagandet medelhögt gynnas sannolikt Samlingspartiet och är det högt gynnas socialdemokraterna, eftersom deras väljare i större utsträckning är potentiella soffliggare än Samlingspartiets och Centerns. Ett lågt valdeltagande är emellertid alltid av ondo i en demokrati. Karvonen uttrycker också viss oro för att valdeltagandet sannolikt fortsätter sjunka. "Ingenting tyder på ett särskilt högt deltagande, jag tippar på omkring 70 procent. Ett sjunkande valdeltagande är isig problematiskt. Det betyder i praktiken att vi har grupper som aldrig röstar och ett politiskt liv där en betydandedel av den nuvarande befolkningen är utomstående", säger han. Det sjunkande valdeltagandet kan ha både kortsiktiga och långsiktiga orsaker. Karvonen påpekar att allt inte kan läggas dagens politiker till last. I ett längre perspektiv upplevde Finland för ungefär en generation sedan en klar överpolitisering. Politiken förväntades besvara alla frågor och erbjuda alla svar. Nu finns den överpolitiserade generationens barn bland väljarna och Karvonen räknar med att det säkert förekommer element av generationsrevolt bland de unga. För 68:ornas barn är politiken liktydig med föräldrarnas modell, funderar Karvonen. "Det enda som kan höja valdeltagandet överlag är en förnyad politikvåg, att det kommer en generation som återupptäcker politiken, precis så som 68:orna gjorde. Under det senaste decenniet har politiken haft motvind så det handlar nog om att kämpa i uppförsbacke för politikerna", säger Karvonen. Alternativlöshet har också ofta framförts som argument för ett sjunkande valdeltagande. Karvonen konstaterar att det finns väldigt få tydliga sakfrågor som skiljer de stora partierna åt i valet 1999. Arbetslivsreformen var ett försök från Centerns sida, men han tror inte den får någon större slagkraft i valet. "Det finns väldigt små skillnader mellan partierna i fråga om den grundläggande ekonomiska politiken", konstaterar Karvonen. Det som däremot kan bli en avgörande faktor i valet är den diffusa fruktan som många känner utanför Trängselfinland. Denna rädsla för att en andra strukturomvandling (flyttrörelse) är på gång kan - beroende på hur bra man lyckas utnyttja den ? spela Centern i händerna, tror Karvonen. "I kombination med regeringens eventuella trovärdighet efter en del skandaler och att man misslyckats med en halvering av arbetslösheten kan det påverka valutgången", säger han. Men Karvonen vill ändå inte tippa valutgången, han överlämnar den åt väljarna att besluta. Att cirka 30 procent av väljarkåren står utanför valet ser han ändå inte som någon mobiliserbar massa för missnöjespolitiker. Tvärtom är det ingenting som talar för att långtidsarbetslösa och soffliggare skulle aktivera sig politiskt. "Vennamoskandalen var också en spik i kistan för protestpartierna. Vi hade ju en period med protestpartier och den producerade inget annat än ett regeringsparti vars tongivande kraft sedan blev en generaldirektör som lägger ner postkontor i glesbygden. I fortsättningen blir det nog ännu svårare att mobilisera 'det glömda folket' i val", förutspår han. Det är utmärkande för valet 1999 att de tre stora partiernas ledare valt att ställa upp mot varandra i samma valdistrikt, Helsingfors. Statsminister Paavo Lipponen vill emellertid tona ned den personliga valkampen mellan partiledarna. "Jag genomför min egen valkampanj och bekymrar mig inte om de andras. Det är bästa sättet att bibehålla sin hälsa", säger Lipponen åt Forum. 'De tre storas' interna dragkamp har upphaussats, men Karvonen framhåller nyktert att Finland trots allt har ett listvalssystem där det är listornas totala röstetal som avgör vem som skördar framgångar. "För regeringsförhandlingarna spelar endast det generella valresultatet en roll, det är endast personligen pinsamt om någon av partiledarna får ett lågt understöd", konstaterar Karvonen, som dock räknar med att alla tre (Aho,Niinistö och Lipponen) landar högt i fråga om personliga röster. Ökar valintresset genom deras dragkamp i Helsingfors? "För några små grupper av väljare kan det betyda någonting. Valet får ju ett element av spel." Späder detta på oron i regionerna för en ökad huvudstadsfixering inom politiken? "Det kan skapa ytterligare en ingrediens i oron, men den skall inte överdrivas." Peter Ehrström