Månadens Person
Juhani Salonius, riksförlikningsman:
Konflikter är möjligheter

Riksförlikningsmannens jobb är att förlika: att försöka finna en lösning där båda parter vinner. Det kräver förmåga att se möjligheter också i låsta situationer. Konflikter kostar, och målet är att förebygga eller förkorta dessa.

Sedan 1997 är vicehäradshövding Juhani Salonius, 56, tidigare vd för Arbetsgivarnas Allmänna Grupp, riksförlikningsman. Han efterträdde den färgstarke Jorma Reini, tidigare ordförande för tjänstemannaförbundet FTFC. Efter en liten tveksamhet i början från arbetstagarsidan ­ på grund av Salonius bakgrund från arbetsgivarsidan ­ har hans orubbligt sakliga och lugna förhandlingsmetoder sedermera vunnit erkänsla och acceptans hos alla parter.
Att vara riksförlikningsman kan vara riskfyllt ­ med perioder av intensiva förhandlingar. Dessa förhandlingar syftar till att undvika stora, kostsamma strejker, och kan under de mest intensiva skedena uppta både kvällar, veckoslut och nätter. Tv-tittarna känner ofta sympati för den lugne Salonius under den tid då förhandlingar med olika arbetsmarknadsparter avlöser varandra. Salonius respekterade företrädare Keijo Liinamaa, känd till exempel från Liinamaa-avtalen i början på 70-talet, avled i femtioårsåldern. Jorma Reini avled något år efter att han med stor publicitet hade avskedats som riksförlikningsman ­ även om Reinis tärande livsstil kan ha spelat in i hans fall.

Kräver god kondition
Mot den bakgrunden kan det vara viktigt för riksförlikningsmannen att sköta konditionen, även om det kan bli knappt om tid över för det under de mest slitsamma perioderna. "Man sköter konditionen så mycket man hinner för arbetsuppgifterna", säger Salonius, som talar en mycket god svenska.
"Det finns tider då många tvistefrågor kommer till förhandling nästan samtidigt, men man måste bara hitta tid för alla och sköta dem i en viss tidsordning. Det viktiga är att ingen konflikt bryter ut bara för att det inte har funnits tid att förhandla."
Är det inte fysiskt ansträngande då förhandlingarna är som intensivast?
"Det är bara tidvis som det är så intensivt, och då måste man se till att man äter och sover också under dessa perioder. Tillfälligt kan man vaka något dygn, men det går inte att göra det flera dygn i sträck."
Inte heller kan riksförlikningsmannen ta ut någon övertid i form av semester efter förhandlingsperiodens slut. "Jag har ingen definierad tjänstetid och därför inte heller någon övertid, även om jag nog är här under kontorstid", säger Salonius. "Det arbetas mera intensivt en del av året, och mindre intensivt under en annan period. Semestrar och sådant är samma som för alla statstjänstemän."

Säsongstart
När inga förhandlingar pågår är stämningen lugn på riksförlikningsmannens byrå vid Bulevarden, en lokalitet som otaliga gånger har visats i tv-rutan. Men när förhandlingsrundorna håller på att dra igång kan riksförlikningsmannen med stor sannolikhet emotse en tillströmning av klienter, speciellt då det börjar köra ihop sig till konflikter.
"Varje förhandlingssäsong är lika besvärlig, med 30 års erfarenhet kan man gott säga att det alltid har funnits problem, och ingen avtalsrunda har varit lätt."
Salonius menar dock att långa avtal är att föredra: "Man brukar vilja eftersträva så långa avtal som möjligt, även om det finns begränsande faktorer som till exempel valperioder inom fackförbund, eller även politiska faktorer. Man har velat undvika att arbetsmarknadsfrågor skulle bli valfrågor i allmänna val. Och i det stora hela har man väl lyckats med detta, det är länge sedan det har gått så. På 50-talet hände det, och i början av seklet blev till exempel arbetstidsfrågorna valfrågor."

Kraftmätningar
Hur mycket är det fråga om att riksförlikningsmannen försöker övertyga någon av parterna att följa en viss linje?
"Det är inte fråga om att övertyga någon ­ det är helt en styrkefråga. Det är fråga om de möjligheter parterna har att klara av en konfliktsituation. Om arbetsgivarna eller samhället med stor sannolikhet kan tåla en lång strejk, utbryter en sådan strejk inte så lätt. Det finns en viss realism kring detta hos parterna."
Det finns en del så kallade 'nyckelgrupper' som med en strejk kan få hela samhället på knä. Anser riksförlikningsmannen att statsmakten via lagstiftning på något sätt borde begränsa sådana nyckelgruppers strejkrätt?
"Det är inte min sak att kommentera den frågan. Det är arbetsmarknadsparternas och politikernas sak att ta ställning till detta. Min uppgift är att ta emot parterna då de kommer hit."

Inte bara konflikter
Inte heller under lugna perioder är riksförlikningsmannen utan sysselsättning.
"Det finns olika utredningar som skall göras, och arbeten gällande uppföljning som följer av avtalen, där man till exempel fortsätter att utreda enskilda detaljer. Sedan finns det en del internationella kontakter som till exempel har att göra med EU. Vi har nyligen haft ett möte här med några kolleger från Europa."
Har du kolleger i alla de övriga europeiska länderna?
"I nästan alla länder i hela världen finns motsvarigheter, åtminstone i alla industriländer."
Brukar du träffa arbetsmarknadsparterna utanför förhandlingsperioder?
"Ja, nästan varje vecka träffar jag någon, det finns alltid olika frågor att diskutera, olika mindre tvistefrågor eller tolkningar av textfrågor som skall redas upp. Sådant kommer sällan ut till offentligheten."

Sjöfarten problemfråga
En fråga som har sysselsatt riksförlikningsmannen under den gångna sommaren är sjöfartens problem med hot om utflaggning.
"Detta år har mycket tid gått till sjöfartsfrågor, vilka har varit ovanligt trassliga. Det är fundamentalt en fråga där internationaliseringen, eller globaliseringen om man så vill, medför en press på utvecklingen som kolliderar med gamla etablerade nationella procedurer. Fundamentalt vill arbetsgivarna ha full frihet att konkurrera på internationella villkor, medan arbetstagarsidan vill hålla fast vid det gamla nationella systemet. Detta medför ett svårlösligt dilemma."
Bland annat har Viking Line meddelat om sin avsikt att flagga ut en del av passagerarfärjorna, vilket visar hur akut problematiken är.
Är det nödvändigt med en statlig riksförlikningsman? Skulle inte konflikterna kunna lösas privat, med en medlare som båda parter godkänner?
"Det finns en parallell procedur, skiljenämndsförfarandet, och det baserar sig på parternas gemensamma vilja att tillgripa detta förfarande. Riksförlikningsmannen däremot har den specialställningen att han enligt lag har rätt att kalla parterna till förhandling, och han kan även tvinga parterna till förhandling. Däremot kan ingen tvinga parterna att acceptera ett visst resultat, vilket är fallet i en del länder."
Har riksförlikningsmannen privata medlaruppdrag?
"Nej, de uppdrag jag har är alla knutna till arbetsmarknadsfrågor. Ibland önskar till exempel parterna att jag skall fungera som ordförande i någon skiljenämnd."

Ena tjänsten obesatt
Riksförlikningsmännens byrå, som den officiellt heter, kom till år 1962 då riksförlikningsmannatjänsterna inrättades. Enligt lagen finns det två riksförlikningsmannatjänster, av vilka den ena kan lämnas obesatt, och så har det för det mesta varit.
Under Keijo Liinamaas tid var dock även Erkki Sunila tf. riksförlikningsman. Den första riksförlikningsmannen var V. J. Lehtinen, efter honom kom Keijo Liinamaa, riksförlikningsman 1965­70. Sunila var riksförlikningsman 1970­73, och efter honom kom Matti Pekkanen (senare vd för Skogsindustrins Centralförbund), och Paavo J. Paavola. Jorma Reinis företrädare var Teuvo Kallio.
Janne Salonen

Juhani Salonius i korthet
Född i S:t Michel 1944
Utbildning: Studentexamen 1963 från Helsingin Normaalilyseo; juris kandidatexamen 1969 från Helsingfors universitet; vicehäradshövding 1975
Karriär: AFC Allmänna Gruppen 1969­73, bl.a. avdelningschef; AFC 1973­84, direktör; Partek 1984­85, bitr. direktör; AFC 1985­87, direktör; Arbetsgivarnas Allmänna Grupp 1987­97, vd; riksförlikningsman 1997­
Förtroendeuppdrag: bl.a. medlem i Ilmarinens pensionsdelegation 1976­84, i förvaltningsrådet 1985­87 och styrelsen 1988­97; medlem i Finnfacts arbetsutskott 1981­87, företagsdemokratidelegationen 1989­91 och Institutets för ledarskap styrelse 1988­91, ordförande för Talentums förvaltningsråd 1989­91, medlem i WWF Finlands styrelse 1995­97
Familj: sambo, en dotter, två söner