Månadens person:
Carl-Johan Fogelholm, professor vid Tekniska högskolan:
Energin måste utnyttjas effektivare

Strängare internationella miljöregler tas ofta knorrande emot i energislukarlandet Finland. Helt i onödan, anser professorn i energiteknik Carl-Johan Fogelholm. Miljövänlighet är ett businesskoncept som alltför få upptäckt, men som många redan skördat stora framgångar på.

Miljörörelsen har i dag svårare att måla upp hotbilder än den hade på 70- och 80-talen. Då fanns svartrykande skorstenar, döda skogar och giftskadade fåglar att göra filmkollage av, och pessimisterna bedömde jordens resterande livstid till ett decennium eller två framåt. De skräckframkallande bilderna blir alltmer sällsynta och har nu ersatts av mer abstrakta hot, däribland drivhuseffekten.
Hur skulle du beskriva utvecklingen, professor Carl-Johan Fogelholm?
"Då var det mest frågan om lokala miljöproblem som kunde observeras av vem som helst, också av ingenjörerna. Problemen var tydliga och relativt lätta att lösa. Det handlade om sura utsläpp och man kunde lokalisera varifrån de kom. Nya filtreringstekniker kunde råda bot på föroreningar i både luft och vatten. Nu är vi i ett skede när vi börjar ta itu med de verkliga problemen, det vill säga att ändra processerna så att inga filter behövs."
Representanter för processindustrin har inte alltid tagit emot krav på miljövänlighet med öppna armar, men andra industrigrenar har täljt guld på den ökade miljömedvetenheten, påpekar Fogelholm.
"Nationalekonomiskt kan man se de strängare reglerna i miljöskyddet från två sidor. Skogsindustrin har betraktat kraven som ökade kostnader, medan metallindustrin tagit dem som möjligheter att utveckla och sälja ny kraftverksutrustning. Som exempel kan nämnas Ahlström som i tiderna utvecklade fluidbedtekniken, helt klart ett miljövänligare sätt att producera elektricitet som dessutom gav både goda affärer och många arbetsplatser."

Miljöteknik som konkurrensmedel
Fogelholm ser Finland som en toppnation i att exportera miljövänlig utrustning.
"På 70-talet hade vi en rätt stor energiimport och en liten export av kraftverksutrustning. I dag är exporten av utrustning fem gånger större än importen av energi, mycket tack vare att vår apparatur är miljömässigt konkurrenskraftig. Miljöaspekten är viktig med tanke på att många köpare är statliga eller kommunala energibolag."
Menar du att offentligt ägda verk i högre grad än privatägda köper den mest miljövänliga utrustningen på marknaden?
"Ja, de reagerar snabbare på nya miljövänliga konstruktioner. Exempelvis avsvalningsanläggningen vid Sundholmens kraftverk, som är en finländsk konstruktion, såldes och byggdes flera år innan det fanns regler för sådant."
Varför ligger privatägda industrier på efterkälken?
"PR-värdet är inte lika stort som kostnaderna", konstaterar Fogelholm.
Hans intima samarbete med industrin har gett honom en bra insikt i energianvändningen vid landets industrianläggningar. I labbet i Otnäs där Fogelholms forskningsenhet arbetar försöker man hitta nya former av energiproduktion och metoder för att minimera miljöbelastningarna vid energiutvinning. Hans utlåtande är att möjligheterna är stora för att minska på energiförbrukningen, eftersom det finns stora luckor i verkningsgraden bland landets industrianläggningar.
"Ja, dels sådana som är kända men som är ekonomiskt olönsamma att täppa till när primärenergin är så pass billig. Detta gäller både för energiproducerande och -konsumerande anläggningar. Landets processindustri ensam skulle kunna spara in lika mycket energi som ett kärnkraftverk producerar."
"Dessutom finns processer som skulle behöva en ny innovation för att ge energisnålare framställningsformer. Exempelvis defibreringsprocessen där man mekaniskt med elektricitet gör tidningspapper har väldigt låg verkningsgrad. En innovation som gör den processen mindre energikrävande skulle dramatiskt minska landets energiförbrukning", tror Fogelholm.
Hur stora forskningsresurser satsas på att hitta miljövänligare lösningar för industriella processer?
"Inte alls stora. Dessutom börjar det märkas tydligt inom den tekniska sektorn att grundforskningen fått mindre anslag de senaste tio åren. Vi har snart ätit upp det andliga kapital som tidigare genererats genom grundforskning."
Carl-Johan Fogelholm är kritisk mot att de offentliga anslagen för grundforskning minskat under det senaste decenniet till förmån för tillämpad forskning.
"Den forskning som i dag bedrivs med offentliga pengar liknar mycket produktutveckling. En förutsättning om man ska ha resurser för forskning numera är att man ligger nära produktutveckling. Industrin har visserligen sett sitt ansvar och ger medel också till långsiktiga projekt. Man vet att industrin i framtiden kommer att ha nytta av att doktorer utbildas."
Carl-Johan Fogelholm anser att samarbetet med näringslivet är oumbärligt för hans enhet.
"Därifrån får jag pengar och verkliga problem att lösa för mina doktorander."

Vätesamhället verklighet?
Som storkonsument av energi har Finland en viss skyldighet att ta fram nya miljövänliga energiformer. Även om vår skogsindustri är energisnålare än konkurrenter i andra länder är den enormt energikrävande och bidrar till att vi ligger på sjätte plats i världen över förbrukade kilowattimmar per capita. Visserligen med hälften av norrmännens genomsnittliga förbrukning men med mer än dubbelt tyskarnas. För att inte tala om Kambodja och Eritrea. Mellan 25 och 30 procent av vår elförbrukning kan vi skylla på vårt klimat.
"Alla de stora internationella miljömötena som har ordnats har handlat om energi i en form eller annan. Det finns och har funnits ett bra samarbete kring frågorna, men som alltid vaknar man upp först när problemen redan uppstått."
Vilka innovationer eller vetenskapliga upptäckter finns att göra för att rädda den globala miljön? Finns det inom vetenskapen några nya lösningar för framtidens miljöproblem?
"Vätesamhället är en sak som kommer upp allt oftare igen i diskussioner inom forskarvärlden men som ännu inte nått dagspressen. Redan på 70-talet diskuterade man möjligheterna att framställa väte vid ekvatorn där förutsättningarna för detta är goda, för att sedan transportera och använda det i områden som har stora energibehov. Väte framställs till stora delar med hjälp av solenergi, en förnybar energiform, och det kan i dag finnas nya möjligheter som inte var kända på 70-talet då tanken övergavs. Men det är ingen lätt fråga att handskas med", konstaterar Fogelholm.
Om vätesamhället förverkligas har ekvatorländerna igen en vara som är begärlig för i-länderna. Sådana varor har funnits tidigare, och finns ännu, utan att de jämnat ut skillnaderna i levnadsstandard. En klar konflikt mellan den rika delen av världen och den fattiga delen ligger också i användningen av energi och de utsläpp som detta medför. Kyotoavtalet är en etapp i den internationella gemensamma begränsningen.
"Om i-länderna vill att u-länderna ska få det bättre måste vi kraftigt skära ner på belastningen av den globala miljön. När kraven på minskade utsläpp diskuterades vid miljömötet i Rio de Janeiro 92 uttryckte u-länderna för första gången öppet tanken att 'i-länderna byggt upp sin välfärd de senaste hundra åren genom att smutsa ner miljön ­ nu är det vår tur och ni har ingen rätt att stoppa oss'. EU har förstått sitt ansvar, men det är illa att USA står utanför Kyotoavtalet. Bara de stora i-länderna kan påverka globalt genom att kraftigt skära ner sina utsläpp. Ett u-land har så små utsläpp att det spelar mindre roll om de minskar eller håller sig vid samma nivå."

Alla lyssnar på forskare
Internationella miljöavtal kräver visserligen diskussioner på politisk nivå, men ibland får man en känsla att politiker har en förmåga att stjäla showen från experterna i många diskussioner.
Får forskarna det utrymme ni vill ha i debatterna i dagens snabba medievärld?
"Jag tycker att varje forskare som vill får plats att föra fram sina åsikter. Dessutom har vi privilegiet att folk lyssnar uppmärksamt och tror på oss. Men rent allmänt är det främst inom det egna forskningsfältet som man som forskare vill uttala sig. Dagspressen för ofta fram teorier som sanningar, vilket inte passar oss. Vi är lite osäkrare. Dessutom är de ämnen som debatteras i dagspressen inte alltid väsentliga för oss."
I maratondebatten om utbyggnaden av kärnkraft står intresseorganisationerna snarast framför politikerna och lobbar, medan forskarna har varit ganska osynliga under de senaste åren.
"Jag anser att det är en politisk fråga som inte kan avgöras på vetenskapliga grunder. Det gäller att värdera kärnkraftens riskfaktor mot de konstanta, relativt kortsiktiga skadorna som fossila bränslen åstadkommer."
Har vi all kunskap vi behöver för att avgöra frågan?
"Nej, när det gäller långtidslagringen av kärnavfall har vi inte hundraprocentsäkra kunskaper och det samma gäller klimatförändringarna", konstaterar Carl-Johan Fogelholm.
Johan Svenlin

Carl-Johan Fogelholm

Född i Åbo 1944
Utbildning: Studentexamen 1964 från Svenska Normallyceum, DI från Tekniska högskolan 1972, studier i Schweiz 73­74 och USA 78, teknologie licentiat 80 från TH
Karriär: processingenjör på Imatran Voima 72, Brown, Boveri & Cie 73­74, avdelningschef Ekono 74­81, Jaakko Pöyry Oy/Kupari Oy 81­86, tf. prof. i industriell energiteksnik vid TH 1982­92, professor i energiteknik 92­
Förtroendeuppdrag: Finlands representant och ordförande i Nordiska ministerrådets forskarråd för processintegration 92­ och för fjärrvärme 85­, medlem i vetenskapliga rådet för Sveriges energiforskarskola, medlem i styrgruppen för energiteknisk processforskning i Sverige
Fritidsintressen: segling, friluftsliv och motionsidrott
Familj: hustru och tre barn