Aboa expanderar

Finlands forskningsstation Aboa på Antarktis materialiserar finländsk närvaro på den anationella kontinenten. Den fjorton år gamla stationen har blivit för trång och ska denna antarktiska sommar saneras. Nya forskningstilltag står också på agendan.

Medan novembermörkret suddar ut de allt kortare dagarna härhemma badar Finlands Antarktis-station Aboa i sol dygnet runt. För de fjorton medlemmarna i årets Finnarp-expedition blir sydpolssommaren ett ändlöst ljusbad ­ och långa arbetsdagar.
Men ännu står Aboa tom, som den lämnades för tio månader sedan. Finnarp-teamet flyger i början av december till Kapstaden för att där ­ tillsammans med de tyska, norska och svenska teamen ­ gå ombord på det ryska forskningsfartyget Akademik Fedorov, som avseglade från Helsingfors den 7 november med expeditionens utrustning och förnödenheter, och anlöper Kapstaden om någon vecka. Den sista cirka tio dagars etappen till Rampen ­ en naturlig hamn med 'körramp' av drivsnö vid Riiser-Larsen på den antarktiska nordliga shelfisen ­ får fartyget användning för sina isgående (upp till 2 m!) egenskaper.
Vid Rampen lastas containrarna med byggnadsmoduler, livsmedel, teknisk och forskningsutrustning samt dieselbränsle på bandvagnar för den 130 km långa isfältskörningen till Basen, den nunatak i bergsmassivet Vestfjella på Dronning Mauds land där Aboa och den svenska forskningsstationen Wasa ligger 200 m från varandra och tillsammans utgör Nordenskiöld Base Camp. En del av förnödenheterna transporteras till Aboa med ryska MI-8-helikoptrar.
Man räknar med att nå lägret runt den 18 december.

Solen som julstjärna
Årets Finnarp-expedition leds av Henrik Sandler vid Havsforskningsinstitutet, marinbiolog och logistiker för de sex senaste expeditionerna. Det är hans andra Antarktis-kommendering.
Vilka är dina starkaste impressioner av att jobba i denna miljö?
"Ansvaret väger tungt under själva resan, särskilt från Kapstaden till Rampen, som kan vara problematisk", säger Henrik Sandler. "Men då vi är på Aboa är det härligt! De starkaste intrycken är ljuset ­ solen går inte ner medan vi är där ­ och tystnaden. Det är överväldigande."
Det starka ljuset är också en 'arbetarskyddsrisk': huvudvärk och snöblindhet straffar den som slarvar med solglasögonen, och sovrytmen rubbas lätt då det finns massor av arbete som lockar och dagen inte naturligt tar slut.
"Som teamledare får jag försöka ha koll på att alla, mig själv inberäknad, i stort iakttar den överenskomna tolvtimmarsdagen och disciplinerat sköter motion, rekreation och vila regelbundet. För lite sömn i kombination med relativt trångt boende kan ha jobbiga psykologiska konsekvenser."
Teamet kommer fram precis till julen, har man över åren utvecklat egna julritualer för Aboa?
"Julafton begås med vederbörlig bastu och så traditionell julmiddag som möjligt. På juldagen ser man på Okänd soldat ­ Edvin Laines version. Övriga sociabla traditioner är turvisa visiter av och hos det svenska teamet på Wasa med den frekvens bådas tuffa arbetstakt medger."

Bättre, skonsammare boende
Arbetsfördelningen inom teamet är spikad: elva jobbar på Aboa där nyckelprojektet är att installera nya byggnadsmoduler som bland annat ska utöka bostadsfaciliteterna med en tredjedel.
"Detta behov har blivit pressande då de för tiomannateam planerade lokaliteterna med trånga fyra personers 'kabiner' ofta varit överfulla ­ och vid behov tjänat väderstrandsatta internationella kolleger. Kvinnliga forskare ­ en växande grupp ­ har inte varit förtjusta över att dela kabin med tre manliga kolleger", säger Sandler.
Förutom nya lokaliteter skall Aboas energiförsörjning läggas om: målet är att minimera beroendet av dieselgeneratorerna, som inte bara producerar utsläpp utan också kräver dyr, riskabel bränsletransport. Nu ska man öka gasanvändningen och installera nya solceller. Ytterligare solceller och vindsnurror står på nästa säsongs agenda. 36 hypereffektiva 12­24 W lågspänningsbatterier med totalvikten 2 ton ingår i årets leveranser och väntas tjäna stationen i minst 20 år.
Aboa ska i år också få ett nytt avfallshanteringssystem med slutet vattensystem för rensning och återanvändning. De nya lösningarna uppfyller de strängaste miljökraven.
De elva som kommer att jobba på Aboa inkluderar Sandler, Mika Kalakoski från Havsforskningsinstitutet, som är fältlogistiker och viceledare, Hannu Koivula från Geodetiska institutet som ska installera en permanent automatisk GPS-station på Aboa, samt teamets läkare Janne Tikkinen. Vidare Petri Heinonen som med fyra installatörer svarar för byggarbetena, samt teamets tekniker och kock.
Två forskare, Arto Luttinen och Saku Vuori från geologiska institutionen vid Helsingfors universitet, samt teamets viceledare Mika Kalakoski, kommer en del av tiden att arbeta i fält (och bo i tält) i inlandsfjällen på Kirwanveggen 400 km sydost om Aboa.

Stenarna skola berätta
Där ska Luttinen och Vuori samla 200 miljoner år gamla lavastenar vilkas analys väntas ge svar på hur de lavautbrott uppstod som kanske ledde till den 'globala' urkontinenten Gondwanas sönderspjälkning i flera kontinenter.
Den geologiska forskningen inom ramen för Finnarp har varit en prioritering sedan starten 1988. De områden av Antarktis som inte är istäckta erbjuder en geologisk journal sedan miljoner år för dem som kan läsa den.
"Den istid kontinenten fortfarande befinner sig i kan jämföras med Nord-Europas istid som tog slut för 10 000 år sedan", säger Sandler. "Isborrning och snöanalys på Antarktis ger data som har en koppling till motsvarande processer härhemma, och avslöjar också variationer i klimat och geologiska och andra makroomvälvningar."
Årets tyska team på stationen Kohnen är engagerat i EU-projektet EPICA (European Project for Ice Coring in the Antarctica) som fokuserar på extremt djup isborrning.
Den antarktiska landhöjningen är objekt för talrika forskningsprojekt. På Aboa ska den nya GPS-stationen som identifierar position och höjd med millimeterprecision ge data om denna landhöjning året runt. På programmet denna säsong står också gravitationsmätningar med koppling till landhöjningen.
Antarktis, en extremt kall, torr öken, har stor betydelse för det globala klimatet. Detta reflekteras också i ett avsevärt antal klimatforskningsprojekt på kontinenten. Inom ramen för Finnarp installeras denna säsong två automatiska meteorologiska mätstationer på Aboa som Meteorologiska institutet ska använda för aerosolmätningar ­ ett samprojekt mellan Finland, Holland och Sverige. Totalt opererar cirka 50 permanenta automatiska meteostationer på Antarktis och matar data on-line till WMO, World Meteorological Organization.

Mer output per input
Kostnadseffektivitet har varit ett honnörsord för den finländska Antarktis-verksamheten sedan starten. God planering och samordnade funktioner tänjer resurserna. Sverige, Norge och Finland har tvåårsvis ambulerande logistikansvar för alla tre länders expeditioners utresa och återfärd: genom koordination och samarbete sparar man både pengar och arbetsinsatser. Hur samarbetar man på forskningssidan?
"I någon omfattning har vi också haft gemensamma forskningsprojekt, och det är en sektor som borde stärkas", säger Henrik Sandler. "Precis som de nyligen proklamerade nordiska spetsenheterna (se nästa uppslag) kunde större och längre nordiska samprojekt på Antarktis vara fruktbara både med avseende på forskningsresultaten och för den internationella profileringen."
Budgeten för logistik, transporter och utrustning ­ inklusive byggnadsmodulerna ­ går på cirka 840 000 euro. Finlands Akademis anslag för Finnarp är runt 500 000 euro, dessutom tillskjuter bland annat Geologiska forskningscentralen, Meteorologiska institutet, Geodetiska institutet och självklart Havsforskningsinstitutet budgetmedel för sina egna forskningstilltag.
Finlands Akademi är också den instans som efter en internationell utvärderingsrunda väljer ut forskningsprojekten för den förestående säsongen. Takorganisation för Finlands antarktiska aktiviteter är Koordineringsgruppen för Antarktisforskning i Finland som sorterar under undervisningsministeriet och vars ordförande är Mirja Arajärvi, konsultativ tjänsteman vid undervisningsministeriet.
På praktisk nivå har Finnarp-expeditionerna koordinerats av Havsforskningsinstitutet.
Hur kommer den finländska Antarktis-verksamheten att utvecklas åren framöver?
"Jag tror att det nuvarande formatet och konceptet är realistiskt och fyller sin funktion", säger Sandler. "Med begränsade resurser är det vettigt att fokusera på redan inmutade kunskapsområden, som för Finlands del varit den geologiska, geodetiska och meteorologiska forskningen. Det utesluter inte nya forskningsområden i framtiden."
Den antarktiska forskningsverksamheten begränsas med nödvändighet till sydpolssommaren ­ november till mars ­ då snittemperaturen ligger kring några minusgrader. Kostnaderna för expeditionerna är höga trots nordisk transportkoordination. Ett sätt att få ut mer vetenskaplig nytta för prislappen är att satsa också på permanenta automatiska mätstationer som samlar och sänder data året runt och vilkas energiförsörjning bygger på vindkraft och effektiva batterier.
"GPS-stationen och de två meteorologiska mätstationerna som nu ska installeras är ett led i denna utveckling, och kompletterar effektivt det fältarbete expeditionerna jobbar med under den förhållandevis korta forskningssessionen på plats", säger Sandler.
Ragnhild Artimo

Antarktis, fredad kontinent
Antarktis får enligt Antarktisfördraget av år 1959 endast användas för fredliga ändamål, som forskning, och skyddas i egenskap av meganatur- skyddsområde av extremt stränga miljöbestäm- melser. Finland undertecknade fördraget 1984, och är sedan 1989 konsultativ partner vilket innebär förbindelse att "idka betydande forskning kring förhållandena runt sydpolen".
Antarktis (grek.): anti betyder 'mot, mitt emot', och arktikos, arktos, 'norr', egentligen 'björn' ­ syftar på Ursa Major, Stora Björn/Karlavagnen, stjärnbild som syns på norra himlavalvet.
Kontinentens areal är cirka 14 miljoner km2. Den är täckt av ett i genomsnitt 2 km tjockt islager, som ställvis sträcker sig ut över havet som en flytande 'hylla' ­ därav shelfis.
Medeltemperaturen är ­20...­50oC. På sommaren (norra halvklotets vinter) är temperaturen 0...
­15oC. Hårda stormar är vanliga på vintern.
Faunan är knapp: valar, sjölejon, sälar, pingviner, albatrosser, labbar, måsar.

Finnarp och Aboa
Finlands Antarktis-station Aboa byggdes 1988 på Dronning Mauds land (exakt position 73 03oE, 13 25oL) som första permanenta finländska bas på kontinenten och ett led i Finnarp, Finnish Antarctic Research Program.
Aboa som har planerats av VTT och finansierats av handels- och industriministeriet består av huvudbyggnad, laboratorier, lager, generatorbyggnad och fordonshall. Årets Finnarp-team bygger ut stationens bostads- och arbetsfaciliteter, och installerar ny energi- och avfallsteknik.
Årets Finnarp-expedition är den tionde, och finansieras av Finlands Akademi samt Geodetiska institutet, Geologiska forskningscentralen och Meteorologiska institutet.