1999-11-09

Skandiachefen fick Finlands mäktigaste
man på fall

FINLAND

Mosse Wallén

 

 

HELSINGFORS

På Labbackavägen, lite i utkanten av Helsingfors, står ett stort fult
kontorshus. Här har försäkringsbolaget Pohjola sitt huvudkontor.
I det ljusa koncernchefsrummet några våningar upp sitter en av Finlands
mäktigaste män, Iiro Viinanen.
Iiro Viinanen är mest känd som hårdför före detta finansminister. Han
skötte Finlands finanser under den ekonomiska djupdykningen i början
av 1990-talet.
Det gjorde han med den äran. Hårda nypor och stora skär i de offentliga
utgifterna gav honom titeln som Europas bästa finansminister. Att han
samtidigt tvingades öka utlandsskulden till alla tiders rekordnivå var
egentligen inte hans fel.
Iiro Viinanen var till en början Finlands mest hatade man, men blev efter
ett par år en av de mest populära politikerna, som också nämndes som
tänkbar president.
Våren 1996 utsågs han till koncernchef för försäkringskoncernen
Pohjola. Pohjola är en av de allra största ägarna i de finländska
storföretagen.
Här finns stora poster i Nokia, UPM-Kymmene, Stora Enso, Fortum och
Merita Nordbanken.

Det inflytandet ger makt och följaktligen sitter Iiro Viinanen med i
styrelserna för Nokia, UPM-Kymmene, hisstillverkaren Kone,
byggbolaget YIT, flygbolaget Finnair, läkemedelsbolaget Orion med
flera.
Så var det till för ett par veckor sedan; mäktigt och ganska tryggt.
Då slår Skandias chef Lars- Eric Petersson till och drar undan mattan för
Iiro Viinanen. Petersson meddelar att han sålt ut Skandias hela aktiepost i
Pohjola: 25 procent av aktierna och 33 procent av rösterna.
En fin affär, Petersson kammar hem 5 miljarder kronor på ett bräde,
vilket innebär en överkurs på 36 procent och en reavinst på 600 Mkr.
Problemet är att köparen är Pohjolas ärkefiende och största konkurrent i
Finland, försäkringskoncernen Sampo.
Köpet av Pohjolaaktierna är ett led i Sampos plan att bygga ett
finansvaruhus tillsammans med statsägda banken Leonia (före detta
Postbanken) och Pohjola.
Om Sampos mäktige chef Jouko K Leskinen nu med våld lyckas ta med
Pohjola byggs inte bara ett finansvaruhus, här byggs också ett "Fortress
Finland" för att behålla åtminstone en del av de finländska storbolagen i
finländska händer.

Frågan om ett samarbete Sampo-Leonia-Pohjola var uppe i Pohjolas
styrelse senast i augusti. Då tackade en enhällig styrelse nej till inviten
från Sampo och Leonia.
"Planen främjar inte våra ägares intressen", svarade Pohjolastyrelsen,
inklusive Lars-Eric Petersson.
Och några månader senare säljer styrelsemedlem Petersson
Pohjolaaktierna och medverkar till ett fientligt övertagande. En extra
krydda är att finska staten också medverkar till det fientliga övertagandet
av Pohjola; formellt är det Leonia som köper en del av Pohjolaaktierna.

Samma dag som Lars-Eric Petersson låter bomben brisera, får
finländarna i TV se en blek, hårt pressad Viinanen som medger att han
tagits på sängen och inte fått veta någonting om Skandias försäljning på
förhand.
Man kan tänka sig flera motiv till Lars-Eric Peterssons drag, förutom att
han gjorde en bra affär:

l Han insåg att det inte skulle gå att genomföra en fusion
Pohjola-Skandia. Kompromissen blev att skapa den nordiska skadejätten
If tillsammans med Pohjola och Storebrand.
l Han upptäcker att Sampo och finska staten spelar ett spel där makt och
politik är viktigare ingredienser än de rent affärsmässiga. Han kanske inte
vill eller vågar delta i bygget av "Fortress Finland".
l Han har tappat förtroendet för Pohjolas ledning efter de utdragna och
misslyckade försöken att ta över försäkringsstocken i ömsesidiga
livbolaget Suomi som också är Pohjolas största ägare med drygt 40
procent av rösterna. Koncernchefen Iiro Viinanen och hans vice-VD
Pirkko Alitalo har stundtals fått hård kritik i finländska medier.
I Pohjolahuset på Labbackavägen frodas dock misstankar av helt annan
typ. Många undrar om Lars-Eric Petersson spelar ett helt annat spel, ett
spel som endast mycket få känner reglerna i.
Vems intressen främjar han? Affären har skapat osäkerhet beträffande
Pohjola och skadar i dag bolagets verksamhet.
Och hur är det egentligen, vad sker om försäkringsinspektionen säger nej
till Sampos ägande i Pohjola? Finns det - trots förnekanden från Sampo -
ett hemligt avtal mellan Skandia och Sampo om att aktieaffären återgår om
myndigheterna inte godkänner den?

Så här går diskussionerna i Pohjolas korridorer och det är därför
Lars-Eric Peterson skulle få ett mycket frostigt mottagande om han mot
förmodan visar sig i huset på Labbackavägen.

Svaren på frågorna finns någonstans i framtiden, troligen drar det ut ända
till vårvintern innan alla bitar är på plats. Dels ska koncessionen för If
manglas i försäkringsinspektionen, dels ska livbolaget Suomis framtid
stakas ut och först därefter behandlas Sampos inhopp i Pohjola.

Men innan det sker väntas Pohjola göra sig av med sina aktier i Skandia.
Pohjolagruppen äger fortfarande sammanlagt 10,5 procent av aktier och
röster i Skandia och är därmed största ägare.
Eftersom Skandia brutit upp korsägandet och If är skapat, kommer
Pohjola att bjuda ut sina skandiaaktier.
Tänkbara köpare kan vara brittiska Royal Sun eller amerikanska GE
Capital.
Enligt börskurs skulle Pohjola få ut 9,6 miljarder kronor för sina
Skandiaaktier. Med premium skulle affären kunna ge Pohjola 11-13
miljarder kronor.

Det är ungefär lika mycket som schweizaren Martin Ebner kammade hem
när AGA såldes. Veterligen har de pengarna inte investerats ännu.
Är det Martin Ebner som lurar i Skandias vass?

 

 

 

Copyright © Dagens Industri 1997/99