Mobilteleoperatörerna 'låser in' sina kunder

Mobilteleoperatörerna använder olika metoder för att knyta kunderna till sig. Att byta mobilteleoperatör är en besvärlig process, bland annat eftersom det automatiskt innebär ett byte av telefonnummer.

Den snabba tillväxttakten hos både anslutningar och antalet samtal i mobiltelefonnätet väcker frågan om hurudan framtid telekommunikationen i de fasta näten egentligen har. Tidigare fungerade mobiltelefonerna som ett ypperligt komplement till anslutningarna i det fasta nätet. Men allteftersom antalet mobilanslutningar har ökat kan vi knappast undgå att omdefiniera 'nallens' roll från ett komplement till en ersättande serviceform, till och med något mer än ett perfekt substitut till trådtelefonen. För Finlands del har inga empiriska undersökningar ännu gjorts gällande detta, men färska uppgifter antyder att mobiltelefonens roll enbart som komplement till det fasta nätets telefonitjänster hör det förgångna till.

Färre fasta anslutningar
Enligt Statistikcentralens färska undersökning har 78 procent av de finska hushållen åtminstone en mobiltelefon. Därmed toppar Finland den internationella statistiken i anslutningstätheten för mobiltelefoner med dryga 58 anslutningar per 100 invånare (maj -1999) tillsammans med Sverige (54 per 100 invånare) och Norge (53 per 100 invånare). Det som ytterligare gör Finland intressant är att det är det enda land där anslutningstätheten i det fasta nätet sjunkit från 1997 till 1998. Enligt Statistikcentralen saknar redan 23 procent av hushållen en konventionell trådtelefon.
För den som väljer att investera i telekombolag kan det vara bra att veta att det ännu finns gott om nya potentiella mobiltelefonanvändare. Eftersom den finska marknaden snart har fullt utnyttjat sin tillväxtpotential gällande anslutningstäthet, är det skäl att vända blicken mot Europas folkrikaste länder. Italien är mest utvecklat i detta hänseende med över 50 mobilanslutningar per 100 invånare år 1999. Frankrike, Spanien, Tyskland och Storbritannien kämpade ännu år 1998 med att få densiteten att stiga över 30 per 100 capita. Tillväxten har dock varit snabb och enligt uppskattningar för augusti i år har penetrationen ökat kraftigt i Italien (63,3/100 invånare), Storbritannien (54,5) och Tyskland (44,2).
Tillväxtpotentialen i Europa kan illustreras med följande exempel: För att till exempel Tyskland år 1999 skulle ha nått samma mobiltelefondensitet som Finland skulle detta ha förutsatt cirka 30 miljoner nya anslutningar. När penetrationen i Tyskland i augusti uppskattades till 44,2 anslutningar per 100 invånare betyder det att man i år sålt cirka 13 miljoner nya anslutningar.

Mobila fjärrsamtal
Man kunde tänka sig att man får en klarare bild av mobiltelefonins roll om man granskar hur samtalsminuterna fördelas mellan det fasta nätet och mobilnätet. Det är iögonenfallande att antalet samtalsminuter i mobilnätet och i lokalnäten har ökat sedan 1995, medan allt färre samtalsminuter överförs i det fasta fjärrnätet. Det är knappast en förhastad slutsats att påstå att en stor del av denna fjärrtrafik har överförts till mobilnätet. Visserligen kan det också handla om så kallad residualtrafik där samtal går från en mobiltelefon till det fasta nätet eller tvärtom, men trots detta är
mobiltelefonen inblandad.

Besvärligt byta operatör
En stor del av mobiltelefonanvändarna vet inte exakt vad alla samtal kostar. Om vi tog reda på exakt prisinformation skulle vi kanske finna det lönsamt att byta operatör, för lägre avgifter på några penni per minut kan i det långa loppet bli ansenliga summor. Men så enkelt är det inte.
Först och främst är det tidskrävande att ta reda på alla operatörers avgifter, och att jämföra dem så att man hittar det billigaste alternativet för ens egen användarprofil är rentav jobbigt. I samma veva blir man tvungen att upplysa släktingar och bekanta om att ens telefonnummer förändrats, uppdatera visitkort och vissa dokument i datorn, informera på arbetsplatsen och så vidare. Uppgifterna kan bli såpass många att hela prisjämförelsen börjar te sig som en petitess. Man är nöjd så länge räkningen hålls inom rimliga gränser.
Om detta kan vara fallet med ett enda hushåll, så accentueras problemet när vi talar om ett storföretag med omkring 20 000 apparater. Det handlar om en slags inlåsning eller 'lock-in'-effekt, som fungerar även när det gäller att skaffa nya anslutningar till hushåll. Förutsatt att man redan är 'inlåst' med en anslutning kan det av kostnadsskäl vara förnuftigt att ty sig till samma operatör. Det tar olika avtals- och rabattformer hand om och inlåsningseffekten förstärks ytterligare.
Eftersom mobilsamtalen till andra operatörers anslutningar är orimligt mycket dyrare än om man ringer upp någon i det egna nätet, bör man kanske kontrollera operatörprefixet på ens bekantas och släktingars nummer.

Nummerportabilitet kunde öka konkurrensen
I det fasta fjärrnätet har konkurrensen tillsammans med den tekniska utvecklingen bidragit till att samtalsavgifterna sjunkit alltsedan det tidiga 80-talet. Här är det lätt att välja operatör bara genom att knäppa ett prefix på tre eller fyra siffror. När prisinformationen nu blivit mera lättillgänglig tack vare avgiftsfria servicenummer, kan man rätt enkelt välja det förmånligaste sättet att telefonera.
Visst har vi ju flera operatörer på marknaden för mobiltelefoni också, men rätten att välja innebär inte automatiskt att vi har konkurrens. EVUA (European VPN Users Association) och INTUG (International Telecommunications Users Group) har en gemensam ståndpunkt i denna fråga. Enligt dem vittnar det höga antalet uppsägningar av anslutningar i Europa inte om att det konkurreras häftigt på denna marknad. I stället ser de det som ett tecken på att konsumenterna för det första har dålig information om de egentliga, mycket höga kostnaderna. För det andra tyder detta på att servicekvaliteten och konsumentbetjäningen är mindre viktiga. De nordiska länderna ses trots allt i allmänhet föregå med gott exempel. I ett av EVUAs pressutlåtanden säger man att de nordiska länderna väl kunde användas som måttstock när det gäller att fastställa minimistandarder för service inom mobiltelefonin.
Konkurrensen, eller rättare sagt bristen på den, kunde avhjälpas med att införa ett täckande system av nummerportabilitet. Detta skulle innebära att man kunde få behålla sitt mobiltelefonnummer i sin helhet trots att man byter operatör. Detta kunde avsevärt minska på inlåsningsmekanismens effekt och förutsättningarna för verklig konkurrens skulle förbättras. Enligt INTUG och EVUA motsätter sig mobiloperatörerna nummerportabilitet för att det skulle medföra dem tilläggskostnader som i sin tur fördröjer utbyggandet av GSM-näten och nätverket för tredje generationens mobiltelefoner (UMTS). Dessutom hävdar mobiloperatörerna att dylika arrangemang i tiden var till för att införa konkurrens inom det fasta nätet, men eftersom de anser att mobiltelefonin redan präglas av stenhård konkurrens vore ett dylikt system närmast onödigt. EVUAs och INTUGs gemensamma åsikt är diametralt motsatt till detta och finner stöd i de enorma vinster som mobiloperatörerna gör.
Den som är intresserad av dessa frågor hittar ytterligare information på addresserna: http://www.intug.net/ och http://www.evua.org.uk/.
Tom Björkroth

Skribenten är doktorand vid Åbo Akademi och är anställd som forskare inom Finnish Postgraduate Programme in Economics.

Mobiltelefoni - bekvämt men relativt dyrt

Det är rätt bekvämt att ringa upp bekanta med sin mobiltelefon. Det vållar inga större problem att traska mellan kylskåpet och TV-apparaten samtidigt som man upplyser svärmor om dagens händelser. Det är säkert bekvämligheten och tryggheten av att alltid nå eller kunna nås av andra människor som gör mobiltelefonen till något mer än ett perfekt substitut till den konventionella trådtelefonen. Dessutom har ju 'nallen' en rad egenskaper: textmeddelande, olika ringtoner, sökegenskaper, WAP och snart bild- och videoöverföring, vilka alla gör att den traditionella trådtelefonen känns höra hemma i stenåldern. Men om man är en sparsam Romeo, tillfreds med enkel ljudtelefoni och vill ringa ett kvällssamtal på en timme till Julia, hur skall man telefonera ?
Det går att ställa upp en rad olika scenarier. Låt oss först anta att Julia har en trådtelefon och bor inom ett annat teletrafikområde. Romeo nummer ett (I) är bosatt i Helsingfors och har tillgång till en konventionell trådtelefon. Romeo nummer två (II) bor någonstans i Finland och har en betydande operatörs GSM-anslutning för privatpersoner.
Romeo I, han med trådtelefonen, har möjlighet att välja mellan tre operatörer, men vi antar att han tyr sig till en av de två stora fjärrtelefonioperatörer som har exakt samma minuttariffer (24 p/minut den 1.1.2000). Härtill tillkommer ännu en lokalnätsavgift. Eftersom han ringer från Helsingfors är hans lokalnätsavgift kvällstid 30 p/samtal och ytterligare 2,3 p/minut efter talade 10 minuter. Under tjänstetimmarna är lokalnätsavgiften 30 p/samtal samt 4,1 p/minut.
Att underhålla sig med Julia på kvällen i en timmes tid kostar Romeo I endast 15,85 mark.
Romeo II, som i detta fall inte kan utnyttja alla 'nallens' fina egenskaper kan kontakta Julia för 99 p/minut vilket betyder 59,40 mk för en timmes telefrieri.
Om Julia tog emot inviter endast dagtid skulle Romeo I få punga ut 29,16 mark medan Romeo II, enligt färska uppgifter, skulle tvingas satsa nästan fyra gånger mera, nämligen 115 mark.
I en dynamisk värld får denna situation Romeo II att göra ett strategiskt utspel: Han skänker Julia en (använd) GSM-telefon försedd med samma operatörs anslutning som han själv har. Hur ser 'frierispelet' ut nu om Julia nås endast på sin mobiltelefon?
Romeo I kontaktar fortfarande Julia med sin trådtelefon. Han betalar fortfarande lokalnätsavgiften som ovan men hans övriga samtalsavgifter har nu nästan fyrfaldigats till 99 p/min. Nu kostar en timmes telefrieri honom 60,85 mk kvällstid och 96,36 mk dagtid.
Har Romeo II nu fått en konkurrensfördel? Om man frånser möjligheten till 'hemsamtalstjänst', så har hans situation blivit något bättre. För en timmes samtal betalar han fortfarande 59,40 mk både kvällstid och dagtid. Dessutom kan han för omväxlingens skull bombardera Julia med amorösa textmeddelanden (max. 160 tecken) för 99 p/st eller med en rad andra fantasifulla tjänster.
Utgången av detta spel är rätt svårt att förutspå, men kan kanske lite belysa orsakerna till och följderna av övergången från telefoni i det fasta nätet till mobiltelefoni. Dessutom börjar man begripa hur vårt lands 10-19 åringar kan spendera sammanlagt 900 miljoner mark och under 30 åringarna sammanlagt 2,7 miljarder mark på mobiltelefoni. Att byta GSM-operatör hjälper föga för samtalsavgifterna är rätt lika. Man kan ändå dryfta över vad det finns för problem involverade i mobiltelefonivalet och närmare sagt i byte av operatör.
Tom Björkroth