Snøhvit är bara början

Gasen från Snøhvit-fältet är redan såld för åratal framåt då LNG-anläggningen på Melkøya kör igång om tre år. Nu sprängs öns sydspets flat för att bereda rum för energiverket, kylanläggning, gastankar och lastkaj. Snøhvit är Norges spelöppning i Barents.

Norge har flera hundra års erfarenhet som fiskenation och tre decenniers erfarenhet som
oljenation. Den senare råvaran är definitivt sexigare och mer profitabel. Nu står Norge inför ännu ett paradigmskifte: steget till gasnation. Då Stortinget i mars gav grönt ljus för Snøhvit-projektet (Forum 2/02) släppte förväntningshämningarna inte bara i Nord-Norge utan också i grannländer med egna nordliga sysselsättningsproblem.
Media byggde raskt upp en veritabel Klondyke-stämning kring Snøhvit som dock i det nyktra ljuset av faktiska jobbsiffror stabiliserades på en saklig nivå: gasen från Snøhvit kommer att generera möjligheter till ekonomisk utveckling, men inga automatiska lottovinster ­ vare sig nationellt eller regionalt.

Välfärdsnotans betalare
Oljan har gett Norge en hart när oöverträffad prisnivå men också en sund insikt i att oljerikedomarna har en tidsgräns. För att tänja ut det goda livet grundade man 1990 Petroleumsfondet som en buffert för större handlingsfrihet i den ekonomiska politiken om oljepriserna eller fastlandsekonomin sviktar, och som ett redskap att finansiellt klara de utmaningar en åldrande befolkning innebär. Senaste årsskifte uppgick fondens tillgångar till 618 miljarder kronor, runt 85 miljarder euro ­ 42 procent av Norges BNP och mer än statsbudgeten.
"Målet är långsiktig förvaltning av intäkterna, föregångarskap i miljölösningar, och internationalisering", säger byråchef Ole Anders Lindseth vid olje- och energidepartementets petroleumavdelning. "Regeringens energipolitik inriktas på att säkra oljans bidragsbetalning av välfärden och den industriella utvecklingen, och att föra en offensiv miljö- och resurspolitik."
Han konstaterar att oljan är en aktiv del av det norska näringslivet: oljeverksamheten utgjorde senaste år 23 procent av BNP, en tredjedel av statens intäkter och 45 procent av totalexporten. Olja och gas står också för nära 70 procent av landets industriella investeringar.
Olje- och gasverksamheten sysselsätter idag direkt cirka 70 000, och indirekt 230 000 personer.
Norge är världens sjunde största råoljeproducent, och tredje största oljeexportör efter Saudiarabien och Ryssland.
"Gaskonsumtionen ökar globalt, och Norge är på väg att bli en gasnation", sammanfattar Lindseth. "Hittills har hela gasexporten gått till EU-området och Norge levererar 15 procent av EU:s gas. Med Snøhvit breddas vår gasexportmarknad i initialskedet till USA."

Snøhvit vaknar långsamt
Då Snøhvit kör igång produktionen 2006 har det gått 22 år sedan fältet upptäcktes. Provborrningarna på Tromsøflaket inleddes 1980 och 1981 upptäcktes systerfältet Askeladd, 1982 Albatross.
Prospektet låg i träda flera år för att fyndigheten inte med tidens utvinningsteknik sågs som ekonomisk. Snøhvit aktiverades 1996 då man utvecklat teknologi för att utvinna gasen lönsamt. Sedan tog ökenvandringen mot politisk vilja via miljödebatt sin tribut, fram till Stortingets klarsignal i våras. Snøhvit är Statoils grundligast utredda projekt någonsin, med över 2 000 sidor expertrapporter som grund för startbeslutet. Ingenting har lämnats åt slumpen.
De tre fälten skall nu exploateras i tur och ordning med start från Snøhvit, därefter Askeladd och Albatross.
Investeringsperioden sträcker sig över 15 år och hela tilltaget uttryckt i arbete går på närmare 30 000 årsverk. Intensivaste aktivitetsperioden blir hösten 2004 fram till den första produktionsaktiviteten 2005.

Flera 'första' och 'största'
Snøhvit blir norsk premiär i Barents och markerar detta med många rekord. Det blir den första utbyggnaden på norsk sockel utan några som helst installationer på havet. Inga plattformar eller flytande anläggningar markerar fältet.
"Hela operationen sker under havsytan", säger Sverre Kojedal, Statoils informationschef för Snøhvit-projektet. "Produktionsanläggningarna dit gasen pumpas upp från reservoaren ett par kilometer under havsbottnen ligger på själva havsbottnen på ett djup av runt 300 m. 21 borrbrunnar fördelade på de tre fälten pumpar upp gasen, som via en 160 km lång rörledning, världen längsta för detta ändamål, pumpas vidare till Melkøya. Där separeras gasens naturliga koldioxid och pumpas sedan tillbaka till havsbottnen där den lagras. Snøhvit blir med 'begravandet' av 670 000 ton CO2 per år världens näststörsta lagringsprojekt för CO2 ­ efter Sleipner-fältets en miljon ton", säger Kojedal.
Också fjärrkontrollen av havsbotteninstallationerna sker över rekordavståndet 160 km: ventiler öppnas och stängs från kontrollrummet på Melkøya där övervakning och styrning sköts med hjälp av kablar av optisk fiber, högspänningsel och hydraulik.
Produktionen på gasfältet sker i slutna system utan skadliga utsläpp. På land hanteras miljöskadliga komponenter i en biologisk reningsanläggning.
Gasens nerkylning till ­163oC och flytande tillstånd är energikrävande, men Snøhvit-processen kräver klart mindre energi än andra motsvarande anläggningar i världen, genom att man kan utnyttja det kalla havsvattnet och den kalla luften.
LNG-anläggningens elenergibehov för 330 dagars drift beräknas i startskedet till 1,45 TWh och ökar efter fem år till 1,64 TWh. Energianläggningen består i fullt utbyggt skede av fem gasturbiner som drivs med gas från Snøhvit-fälten, och värmeåtervinningen från turbinerna täcker LNG-processens värmeenergibehov. Processen genererar CO2-utsläpp i atmosfären om nära 900 000 ton per år. Dagens teknologi ställer ännu inte i sikte en kostnadseffektiv utsläppsrening, och det betyder att Snøhvit ökar Norges CO2-utsläpp med 2 procent. Gas har totalt lägre utsläppsnivå jämfört med kol och olja ­ men detta plus kommer gasköparländerna till godo, inte Norge.

Långa dagar, kort tidtabell
På Melkøya jobbar man för högtryck för att få anläggningarna klara tills de första kontrakterade leveranserna ska ske vintern 2005­06. Nära 200 erfarna och kompetenta projektanställda, representerande olika yrkeskategorier, jobbar i två skift: 12-timmars dagar, 12-dagars veckor, med 9 dagars 'veckoslut' som gör det möjligt att resa hem också om hemmet är i ett annat land.
"Det är krävande arbete i extrema förhållanden och ett hårt klimat", medger Kojedal. "Men säkerhetsnivån är hög och förmånerna och lönen goda. De som söker sig till dessa uppdrag har hög motivation, och de vi engagerar representerar ett brett professionellt erfarenhetsspektrum och toppkunnande. Många har tidigare internationella projekt bakom sig."
För såväl kylanläggning och gastankar på ön som förbindelsetunneln mellan ön och fastlandet gäller i princip nolltolerans för förseningar i sprängnings- och byggnadsarbetet: alla skeden är beroende av varandra och man har en tidtabell att hålla som inte har några marginaler.
Kojedal konstaterar att särskilt behovet av toppsvetsare med eurocertifikat är stort de närmaste par åren. Statoil liksom norska arbetskraftsmyndigheten AETAT ­ som nära samarbetar med sin motsvarighet i Rovaniemi och Luleå ­ ger intresserade rådet att registrera sig på Snøhvit-sajten, men att inte ringa: det finns för närvarande inte resurser att hantera den stora volymen samtal.

Internationell projektstruktur
Snøhvit-licenspartners är i 'viktordning' Petoro, Statoil, TotalFinaElf, Gaz de France, Norsk Hydro, Amerada Hess, RWE-DEA och Svenska Petroleum. Statoil är operatör, och har också en 32 procents andel i LNG-fartygen som bolaget samäger med Leif Høegh, Mitsui, Kawasaki och Iino Kaiun Kaisa.
Utbyggnadsskedet binder upp många aktörer. Huvudentreprenör är tyska Linde med säte i München. Med i detta skede är ett brett spektrum såväl norska som utländska byggmaterial-, installations- och transportföretag. Offertprocessen fortsätter i takt med byggskedets olika faser. Största aktivitetstrycket kommer från nordiska företag, ofta i samverkan med respektive länders exportorganisationer.
Finpro har i augusti öppnat sitt femtionde kontor, Finpro Scandinavia, i Hammerfest. Enhetens chef Krister Jansson delar sin tid mellan norra Finland och Hammerfest, i sin roll någonstans mellan envoyé och matchmaker:
"Finpro i Hammerfest representerar Finlands intressen i Shøhvitland", säger han. "Det här är en strategiskt bra plattform i händelsernas centrum. Vår mission är att hjälpa finländska företag som vill etablera sig här och komma in i Snøhvit-projektet. Strategin är att skapa partnerskap och kontakter mellan finländska och norska företag, och hjälpa de finländska företagen med olika tjänster de behöver vid starten i ett land som står utanför EU ­ med regelverk och bestämmelser som inte är identiska med dem företagen är vana vid hemma."
Jansson ser optimistiskt men realistiskt på de möjligheter Snøhvit öppnar för finländska entreprenörer:
"Projektet är mångfacetterat, och här finns bitar som klart matchar finländskt kunnande och leveransberedskap. Det är god offensiv policy att konkurrera om dem. Men den internationella konkurrensen ­ också från Norge ­ är skarp, och för dem som lyckas haka på väntar hårt arbete i ett tufft klimat. Det finns inga lätta pengar att hämta."
Jansson påpekar att byggnadsskedets huvudentreprenör Linde finns i München där Finpro också har ett kontor: München kan alltså i vissa fall vara kortaste vägen till Melkøya.
"Även om den finländska aktiviteten kring Snøhvit-projektet inte blir massiv, kan erfarenheterna vara värdefulla på längre sikt", säger han. "Då den ryska verksamheten i Barentsområdet kommer igång, har finländska företag som samlat kunnande i Snøhvit en konkurrensfördel då den ryska exploationen i området börjar. Det blir en naturlig samarbetsaxel med rötter i historien."

Prepkurs för Barents
Den norska olje- och gasverksamheten håller på att förskjutas från Nordsjön till södra Barentsområdet. Norra Barents är av miljö- och naturskyddsskäl inte öppet för borrverksamhet, och också för södra Barents gäller begränsningar med koppling till fiskars och fåglars fortplantningssäsonger.
"Snøhvit kommer att generera ökat kunnande inom utbyggnad och drift av fält med LNG-teknologi, och etablera en gasinfrastruktur i Barentshavet, där man räknar med att en fjärdedel av alla gasreserver nu finns", säger Sigurd Liland, Statoils marknadschef i Oslo. Han understryker att olje- och gasverksamheten idag är en högteknologisk bransch. En nyckelutmaning är att ta fram teknik för utvinnandet också av små, svåråtkomliga fyndigheter. Han konstaterar att oljan i världen väntas täcka behovet 50 år framåt, gasförekomsterna 100 år.
"Knappast någon annan bransch kan prognosticera resurserna för så lång tid framåt", säger han. "Vid det laget har både olja och gas gjort sig onödiga. Då har helt nya energitekniker utvecklats som effektivare och miljörättare kan möta världens växande energibehov."
Före det siktar Norge på Barents. Det gör också Ryssland, vars framtida kronjuvel kan bli Stockmanfältet sydväst om Nova Semlja. Sedan finns ett område mellan norska och ryska Barents som på engelska träffande kallas 'disputed area'.

Under tiden i Snøhvitbyen
Hammerfest, som redan kallas Snøhvitbyen, kan för ett par år emotse en befolkningsexplosion. Stadens befolkning på drygt 9 000 kan utökas med 1 500 projektanställda. Arbetslösheten på 3 procent betyder automatiskt att merparten arbetskraft för Snøhvit 'importeras'.
Statoil är med många liknande projekt bakom sig inte främmande för potentiella sociala problem som kan följa med detta. Också Hammerfest kommun har tidigare inflyttningserfarenheter från 50- och 60-talens galna fiskeriår då den nya Findus-fabriken genomgripande påverkade stadens sociala strukturer.
"Nya yrkesverksamma människor har en generellt stimulerande effekt både socialt och ekonomiskt, och vi har professionellt folk med beredskap att möta och hantera eventuella negativa fenomen som sprit- och drogmissbruk och psykiska problem", säger Christian Johanssen vid AETAT i Hammerfest. "Vi satsar också på att informera om skattebestämmelser och förebygga problem med grå arbetskraft som kan uppstå i anslutning till internationella projekt. Vi deklarerar krig mot grå arbetskraft både av fiskala skäl och för att de 'anställda' är skyddslösa."
Utan att förfalla till guldfeberbeteende uppgraderar både kommunen och stadens näringsliv sin beredskap att producera mer tjänster där de kan behövas ­ främst inom dagligvaror, inkvartering, catering och resebranschen, och inom kommunala tjänster.
"1 500 potentiella nya konsumenter också för en kort period ger ett uppsving", tror Bjørn Hansen, chef för stadens Domus-affär. "Den som investerar vettigt kan dra nytta av perioden, och efter byggskedet blir det runt 200 nya jobb ute på ön och indirekta jobbeffekter i staden. Viktigast är dock den uppåtstämning projektet redan initierat. Den kan betyda mycket för utvecklingen."
Snøhvit kan också ge nyinriktning åt stadens traditionella näring, fiske, berättar näringskonsulent Bjørn R. Walsøe:
"Kylvattnet från LNG-anläggningen som är 12­14oC kan utnyttjas för fiskodling och förkorta uppväxttiden med ett helt år. Nygrundade Barents NaturEnergi AS undersöker nu kylvattnets användningspotential för fiskodling, bioproduktion och andra tillämpningar."
Walsøe menar att innovativa spinoff-företag kan bli en nyckel till högre kompetensnivå i stadens näringsstruktur.
Ragnhild Artimo/Oslo/Hammerfest/Melkøya

LNG-marknaden växer

LNG, Liquefied Natural Gas, är naturgas som gjorts flytande genom att kylas ner till ­163oC. Därvid 'krymper' gasens volym till 1/600 och kan kostnadseffektivt transporteras med specialfartyg till destinationer dit rörledning skulle vara för dyrt eller tekniskt ogenomförbart.
LNG-verksamheten startade på 60-talet. Marknaden fyrdubblades under perioden 1980­2000. Senaste år uppgick den globala LNG-han- deln till 137 miljarder m3. Japan är avnämare för 53 procent av LNG-exporten. I Europa är Frank- rike och Spanien de största LNG-användarna. Huvudexportörerna har hittills varit Indonesien och Algeriet. De senaste åren har nya anläggningar byggts i Mellanöstern och Nigeria. Världens hela LNG-flotta är idag 126 fartyg.
LNG-marknaden fokuseras geografiskt på två områden: den asiatiska och atlantiska marknaden. Den mogna asiatiska marknaden domineras av Japan och Syd-Korea, den atlantiska är ny och dess mekanismer under utveckling. LNG är världens snabbast växande energimarknad.
Gasförekomsterna i Barentsregionen utgör cirka en fjärdedel av världens kända gasreser- ver. Världens oljereserver beräknas räcka i upp till 50 år ­ kalkylerna varierar med sättet att be- räkna tillgångar och konsumtion ­ medan värl- dens gasreserver kan räcka för upp till 100 år.
LNG som ger en hög termisk verkningsgrad och låg utsläppsnivå används främst i värme- och elkraftverk.

Snøhvit är inget dvärgprojekt

Snøhvit är inte bara Norges och Statoils entré i Barents, och Europas första LNG-anläggning. Det är Nord-Norges största industriprojekt genom tiderna. Totalbudgeten för utbyggnadsfasen är runt 46 miljarder kronor, cirka 6,3 miljarder euro.
Snøhvit-fältet som ligger 140 km från kusten beräknas innehålla 193 miljarder kubikmeter gas, och de kalkylerade intäkterna från tilltaget uppgår till 200 miljarder kronor, cirka 27,4 miljarder euro. Driftkostnaderna kommer att uppgå till cirka en halv miljard kronor per år.
Snøhvit-gasen räcker i 30 år. Årsexporten beräknas uppgå till 5,67 miljarder m3. Ett LNG-fartyg med lastkapaciteten 140 000 m3 kan avsegla var sjätte dag från basen på Melkøya utanför Hammerfest till kunder i bland annat USA och Spanien.
Över 15 000 jobbsökande från hela Norden har registrerat sig på Snøhvit-sajten på nätet. Som mest väntas byggnadsskedet sysselsätta 1 500. Själva driftskedet genererar runt 200 jobb på Melkøya och ger dessutom indirekta sysselsättningseffekter.

Nätinfo om Snøhvit

Snøhvit-hemsida: www.snohvit.info
Linde AG: www.linde.com
Statoil: www.statoil.com/snohvit
Snøhvit företagarförening: www.honu.no/snohvit
Hammerfest handels- og næringsforening: www.hhn.no
Lokaltidningen Finnmark Dagblad: www.fd.no
Arbetskraftsbyrå: www.aetat.no