|
Ingenjörstiteln
jubilerar
Ingenjörstiteln
fick laga kraft för 60 år sedan då utexaminerade
från tekniska läroverk fick rätt att använda
den. Men utbildning och yrkestitel är bara verktygsbacken:
hur den används och uppgraderas är den verkliga ingenjörsutmaningen.
Ingenjörstiteln
jubilerar i år: den stadfästes i Finland den 17 december
1943, då utexaminerade från tekniska läroverk
fick officiell rätt att använda ingenjörstiteln,
som dittills använts av både läroverksingenjörer
och högskoleingenjörer. Två år tidigare
hade utexaminerade från tekniska högskolor fått
rätten att använda diplomingenjörstiteln.
Idag ges ingenjörsutbildning vid yrkeshögskolorna (se
ruta på nästa sida), och diplomingenjörerna utbildas
vid de tekniska högskolorna och universiteten.
DIFF, Driftingenjörsförbundet i Finland, är de
finlandssvenska ingenjörernas förbund (se ruta), och
samarbetar med TFiF, Tekniska Föreningen i Finland, som
är de finlandssvenska diplomingenjörernas och arkitekternas
för-bund.
Inför jubiléet har DIFF utarbetat en ställningstagande
om ingenjörsutbild-ningen på 2000-talet som varit
för ut-låtande hos de finlandssvenska yrkeshögskolorna
innan det fastställdes.
"Syftet har varit att framlägga synpunkter på
ingenjörsutbildningen och utreda hur DIFF och yrkeshögskolorna
kunde samarbeta för att identifiera de utmaningar och utvecklingsbehov
ingenjörsutbildningen ställs inför", berättar
DIFFs verksamhetsledare Erik Karlberg. "Bakom initiativet
ligger tanken att yrkeshögskolorna kan dra nytta av DIFFs
kontakter med de yrkesverksamma ingenjörerna och näringslivet."
Ingenjören
är aldrig 'färdig'
Teknik är roligt det är drivkraften hos de flesta
ingenjörer. Valter Ollonqvist visste redan som liten pojke
att det han ville jobba med var teknik, och han sporrades av
sin pappa som också fascinerades av teknik. Så unge
Valter sökte sig efter studentexamen till Tekniska Läroverket
populärt fortfarande kallat Verket och blev
1951 ingenjör från läroinrättningens energiteknikavdelning
eller avdelningen för starkström som den då
hette, till åtskillnad från svagström som åsyftade
den tekniksektor som idag är telekom.
"Egentligen hade jag siktat på Poli Tekniska
högskolan men det skulle ha förutsatt preppkurser
sommaren 1947, vilket inte lockade. Till Verket behövdes
sex månader praktik och det kunde jag samla på mig
under sommaren."
Verkets ingenjörsutbildning var då treårig,
och kompletterades med obligatorisk omfattande praktik i arbetslivet
som för många också blev inkörsporten
till det första jobbet.
Valter Ollonqvist inledde sin bana som ingenjör på
Vasa Ångkvarn men kom att utföra sin huvudgärning
vid Jaakko Pöyry där hans uppgifter som projektchef
omfattade koordinering och uppföljning av fabriksplanering
samt kontakter med uppdragsgivare och entreprenörer huvudskligen
gällande pappers- och cellulosafabriker.
Ollonqvists många internationella jobb inkluderade anställning
vid Brown Boveri & Co (sedermera ABB) i Schweiz 195357,
fabriksprojekt för Pöyry bland annat i Iran "ett
tilltag som inte hann komma igång förrän det
avbröts av revolutionen" och flera år i
Norge, Sverige och Frankrike.
"En svag punkt i utbildningen vid Verket var frånvaron
av obligatorisk undervisning i främmande språk",
säger Ollonqvist. "Utan skolengelska från Vasa
Svenska Lyceum vi läste nämligen tyska och franska
kom man inte långt, så man fick lov att bygga
på språkkunskaperna själv."
Hur väl rustad är man för arbetsutmaning- arna
efter ingenjörsstudierna?
"Ingenjörsutbildningen är det man startar med,
men det beror på en själv hur man använder och
utvecklar sina kunskaper. Det fick jag erfarenhet av vid Brown
Boveri: härhemma var man redan en herre att räkna med
om man blivit ingenjör, men i Schweiz var det bara Herr
Doktor som betydde något! Oavsett utbildning får
man lov att förkovra sig hela tiden, ta reda på det
man inte vet, och skaffa sig det kunnande man behöver i
sina arbetsuppgifter. Ingenjörskap kräver en massa
eget initiativ, och det är också det som gör
det så intressant."
Vad anser du om ingenjörsutbildningen som den är
idag?
"Jag ifrågasätter om Arcada tidigare Tekniska
läroverket kan ge unga ingenjörer samma breda,
gedigna kunskaper som Verket i tiden. Så som Arcada har
skrotat ner Verkets utbildningsområden finns det anledning
att misströsta."
Valter Ollonqvist pensionerades 1991 och är i dag engagerad
i TFiF:s och DIFFs seniorverksamhet. Han har också suttit
tio år i förbundets styrelse, och valdes till hedersmedlem
senaste år.
Ingenjören
behöver språk
Georg Gustafsson är teknisk support vid Ensto i Borgå,
där han började som praktikant redan innan han inledde
studierna vid Tekniska läroverket.
"Jag hade också funderat på biologistudier vid
uni eller arkitektlinjen vid Tekniska högskolan, men mitt
studentbetyg var inte tillräckligt bra, och så blev
det Verkets maskinbyggnadslinje", berättar han. "De
fyraåriga studierna var mångsidiga och inkluderade
bland annat maskinproduktion och verktygsteknik, och de gav en
gedigen grund för det jag kom att arbeta med efter min ingenjörsexamen
1979."
Georg Gustafsson har jobbat över tjugo år vid Ensto,
med ett avbrott på fem år vid Idman.
Som färsk ingenjör började han med att rita robotar
och planera armaturer hos Ensto. Under årens lopp har han
arbetat med teknisk försäljning, marknadsföring,
reklamationer, som produktledare och med konsultation för
armatur- och systemplanerare.
Hur skulle du definiera vad som är kärnan i ingenjörsarbetet?
"Ingenjörsjobb handlar långt om att hitta lösningar
på kundens tekniska problem", säger han. "Det
är mera än ren fysik och matematik, och förutsätter
också färdigheter som man egentligen kan skaffa sig
först i det praktiska arbetslivet."
Det som blivande ingenjörer enligt Gustafsson lätt
negligerar är att ingenjörsarbetet ofta har en internationell
dimension, och att ingenjören utöver de tekniska kunskaperna
behöver språk ju fler, dess bättre.
"Det här borde också läroinrättningarna
marknadsföra starkare. Och studerandena borde vara villiga
att offra mera tid om det finns möjligheter att välja
frivilliga språkkurser i skolan. Det räcker inte med
engelskan; kunskaper i ryska, tyska och franska kan i karriären
vara en avgörande extrakompetens. Det är lättare
att bygga på med senare kurser, om man har en språkbas
från unga år att aktivera."
Gustafsson ångrar inte att han valde ingenjörsbanan.
"Arbetet har varit rikt på utmaningar och medfört
nya saker hela tiden. Och jag har varit lycklig nog att ha omväxlande
uppgifter som gett tillfredsställelse. Ett område
jag personligen inte skulle lockas av är produktutveckling
tiden från idé till marknadsfärdig produkt
är lång, och jag tror att man lätt tappar entusiasmen
på vägen. Trouble shooting och uppdrag som blir 'färdiga'
på högst några månader är roligare."
Georg Gustafsson har ett sidoyrke som också erbjuder kreativa
utmaningar:
"Jag har sysslat med fotografering i över trettio år,
och småningom utvecklat den biten till ett slags bisyssla.
Jag har länge haft en liten fotostudio, och har nyligen
kunnat öppna en lite större studio i Borgå."
Ingenjör
med förhinder
Ingenjörsutbildning är inte en automatisk sluss till
ingenjörsjobb. Jessica Östman, ingenjör från
Svenska yrkeshögskolan (SYH) i Vasa 2000, har aldrig jobbat
som ingenjör.
"Jag studerade först textil och beklädnad tre
år vid yrkesskolan, och min lärare föreslog att
jag skulle gå vidare och ta ingenjörsexamen med samma
ämnesinriktning. Så jag fortsatte fyra år vid
yrkeshögskolan, som då hade en linje för textil-
och beklädnadsteknik, och blev ingenjör 2000",
berättar Jessica Östman. "Men efterfrågan
på textilingenjörer här i Österbotten är
lam, och att hitta jobb överhuvudtaget visade sig kärvt.
Jag var arbetslös färsk ingenjör långt in
på följande år."
Hon fick anställning på en hemelektronikaffär
ägd av hennes mans familj, och jobbade drygt ett år
med försäljning, städning och allehanda sysslor
i butiken.
"Sedan blev jag gravid och firman hade inte råd att
hålla kvar mig. Efter moderskapsledigheten har jag börjat
köra taxi två dagar i veckan här i Solf. Jag
tänker fortsätta med det. Taxijobbet är omväxlande,
och ger möjlighet till flextider."
Du har utbildat dig sju år och skaffat yrkes-
kompetens som du idag inte har någon nytta av hur
känns det?
"Med facit i handen skulle jag kanske göra annorlunda
val idag. Det verkar klart att jag aldrig kommer att jobba som
textil- och beklädnadsingenjör. Det ligger en ironi
i att nästan alla mina kurskamrater faktiskt har samma situation.
Förstås måste man undra om läroplanen och
utbildningen vid yrkeshögskolan håller måttet.
Men jag kan inte säga att åren var bortkastade. Å
ena sidan fick man träning i att studera och lära sig,
å andra sidan är det kamratnätverk som knyts
under studieåren viktigt."
Frågor som infinner sig: Bör yrkesskolelärare
uppmuntra elever att skaffa yrkeshögskoleutbildning utan
att ställa förslaget i relation till möjligheterna
att ha nytta av utbildningen? Har yrkeshögskolorna koll
på arbetsgivarbehov och sysselsättningsutsikter? Hur
utvärderas kvaliteten på utbildningen?
Ragnhild Artimo
Ingenjörer
en yrkesgrupp med anor
Ordet ingenjör
kan spåras till encingnerius som finns dokumenterat i italienska
språket redan år 1196, då i betydelsen krigsbyggmästare
en yrkesgrupp som byggde befästningar och konstruerade
stormstegar, katapulter och andra nyttigheter för militära
behov. Ordet franskans ingénieur, tyskans Ingenieur
och engelskans engineer kom länge att ha denna militära
framtoning men fick i takt med den tekniska utvecklingen en bredare
innebörd. Engelskans engineer betydde ännu på
1950-talet "en som använder maskiner, speciellt en
som framför järnvägslokomotiv". I dag är
den allmänt vedertagna innebörden av ingenjör
en person med teknisk utbildning som använder ingenjörskonsten
för civila ändamål.
Mekaniska maskiner, malmhantering och stålframställning
var de centrala kunskapsområden genom vilka ingenjörerna
förändrade världen under den industriella revolutionen.
I England där denna utveckling initierades fick ingenjörerna
sin utbildning på lärlingsbasis, och nationen skyddade
det ackumulerande kunnandet genom att göra det straffbart
för ingenjörer att ta anställning utomlands
en bestämmelse som gällde fram till 1825.
För att hinna ikapp England tekniskt måste Frankrike
och Tyskland satsa på forma-liserad teknisk utbildning.
Den första ingenjörsutbildningen i modern bemärkelse
var en skola för gruvbrytning och metall-hantering som startade
i Tyskland 1702. Frankrike inledde högre ingenjörsutbildning
vid École Nationales des Ponts et Chausses 1747 och École
des Mines 1783; också traditionen att skilja de tekniska
högskolorna från universiteten är ett franskt
påfund. Den första tekniska högskolan blev Technische
Hochschule i Wien 1815.
Sverige inledde ingenjörsutbildning vid Högre Artilleriläroverket
i Stockholm 1818, och flera 'ingenjörsskolor' grundades
eller avknoppades vid existerande läroinrättningar
under det seklet.
I Finland arrangerades teknisk utbildning från år
1849 vid tekniska realskolor i Helsingfors, Åbo och Vasa.
Ingenjörsutbildningen inleddes vid Tampereen Teknillinen
Opisto i Tammerfors 1912 och vid Tekniska Läroverket i Helsingfors
1916. På 1950-talet utbildades ingenjörer vid fyra
läroverk, idag vid tjugo finska och fyra finlandssvenska
yrkeshögskolor. Ragnhild Artimo
DIFF
för ingenjörer
Driftingenjörsförbundet
i Finland, DIFF, är de finlandssvenska ingenjörernas
(tidigare läroverksingenjörernas, idag yrkeshögskoleingenjörernas)
förbund. DIFF grundades 1936, och har idag 3 200 medlemmar.
DIFF arrangerar i samarbete med TFiF föreläsningar,
diskussioner, kurser och exkursioner, tar ställning i yrkes-
och utbildningsfrågor, och bevakar i samarbete med IL (Insinööriliitto)
arbetsmarknadsfrågor.
DIFF liksom TFiF är delägare i Forum för
ekonomi och teknik och tidskriften är en av förbundets
medlemsförmåner.
DIFFs ordförande är Peter Lytz och verksamhetsledare
Erik Karlberg. Mera info och kontaktdata på www.diff.fi.
Fyra finlandssvenska ingenjörsfabriker
Arcada, Nylands svenska
yrkeshögskola/Institutionen för teknik
www.arcada.fi information@arcada.fi
Telefon: (09) 525321
Adress: Skogsmansgränden 3, 02130 Esbo
Ämnesområden:
elektroteknik, informationsteknik,
maskin- och produktionsteknik,
mediateknik, Industrial Management
Svenska yrkeshögskolan/
Teknik och kommunikation
www.syh.fi info@syh.fi
Telefon: (06) 328 5000
Adress: Fabriksgatan 1, 65200 Vasa
PB 6, 65201 Vasa
Ämnesområden:
elektroteknik, informationsteknik,
maskin- och produktionsteknik, produktionsekonomi, byggnadsteknik,
lantmäteriteknik, miljöteknik
Yrkeshögskolan Sydväst/
Teknik
www.sydvast.fi office@sydvast.fi
Telefon: (019) 26 651
Adress: Raseborgsvägen 9,
10600 Ekenäs
Ämnesområden:
elektroteknik, informationsteknik,
maskin- och produktionsteknik,
byggnadsteknik
Ålands yrkeshögskola/
Ålands tekniska läroverk
www.yh.aland.fi info@yh.aland.fi
Telefon: (018) 25 310
Adress: PB 1010,
AX22111 Mariehamn
Ämnesområden:
elektroteknik, informationsteknik,
maskin- och produktionsteknik,
maskinteknik (maskinmästare)
|
