Månadens person: Marja Kurki & passionens brand "Min företagsidé har frånstarten varit att skapa högklassiga sidenscarves och siden slipsar som vanligt folk har råd med." Visningspubliken i Gamla Studenthusets festsal applåderar med ofinländsk intensitet de tre 'satserna' i Marja Kurkis kollektionssymfoni. De kinesiska mannekängerna i regi av koreografen Jerry Zhang ­ som skördat lagrar hos Gucci, Cerruti och Versace ­ får inhemska modeshower att te sig provinsiella. Den moderna kinesiska musiken hypnotiserar visningsgästerna, och då Zhang till slut oväntat klipper över till finalen i Finlandiahymnen kan man förnimma den emotionella responsen som en öronbedövande tystnad. Sedan brakar applåderna loss. Nästa dag tar Marja Kurki emot Forum i sitt hem där hon också arbetar. Det finns många Marja Kurki: personen, designern, företagaren. Givetvis varumärket, branden. I Finland två företag: Marja Kurki Oy, som hon grundade 1976, och Design by Marja Kurki Ky som 1988 avknoppades för hennes formgivarverksamhet. Dessutom Marja Kurki-företag i Kina, Sverige och Danmark (mer företagsanatomi på nästa uppslag). Rummet vi sitter i är gissningsvis ett slags matsal. De vitrappade väggarna och de kontrasterande mörka konstverken associerar till Spanien, som Kurki upplever som sitt mentala hemland. Vi talar om visningen föregående dag, och de positiva reaktionerna. Kurki är glad som en skolflicka över feedbacken från kunder, pressfolk och de inbjudna diplomaterna. Följande vecka skall hon erövra Stockholm med den exotiska ensemblen. Hon berättar att hennes intresse för textil vaknade tidigt, likaså behovet att uttrycka sig med färger. Därför är det förbryllande att höra att hennes lärohärd inte varit 'Ateneum' utan Helsingfors handelshögskola: hon är ekonom. Hur kom du att välja denna utbildning? "På den tiden var det ofta föräldrarna som föreslog studieinriknting. Och då man är så ung vet man inte heller alldeles klart vad man vill. Så det blev ekonomstudier. Jag trivdes aldrig sådär väldigt i HKKK, så jag ville bli klar fort, och blev färdig på tre år ­ under vilka jag heldagsjobbade hela tiden.Det vill jag säga: ekonomutbildning är en ypperlig bas för nästan vad som helst." "Men jag tror verkligen inte att jag varit sämre rustad för min bana trots att jag inte har konstindustriell utbildning. Det är min övertygelse att bästa sättet att bli designer är att jobba med design. Ett flertal av t.ex. modevärldens stora har såvitt jag vet inte en dag av formell utbildning bakom sig ­ som Gianni Versace, Yves Saint-Laurent, Jean-Paul Gaultier och veterligen också Calvin Klein och Donna Karan.De har börjat som 'lärlingar' i branschen som 17­18-åringar, och lärt sig design den långa vägen." Man kan säga att du också gick den långa vägen ­ eller åtminstone en omväg? "Precis. Då jag klarat av studierna jobbade jag några år som sekreterare, och drömde om textilbranschen, och chansen kom då jag 1967 blev anställd hos Kuusinen som inköpare och produktchef, och för att veta vad kunderna ville ha jobbade jag också med kundbetjäning. Då märkte jag att kunderna ofta frågade efter sådana kläder som inte tillverkades ­ bassaker som modedesigners inte ansett det vara mödan värt att designa för att de var alltför självklara. Så jag fick chansen att börja rita kläder för Kuusinens egen tillverkning, främst damytterplagg och arbetskläder. Det var en utmaning och lärde mig i praktiken mycket: som inköpare var det ju på mitt ansvar att urvalet svarade mot efterfrågan och att det som köptes in gick att sälja. Det är fortfarande grundprincipen i min formgivarverksamhet: man måste utgå från vad marknaden vill ha, inte vad man själv vill ge den. Om de två sammanfaller, är det tur ­ och ett privilegium." Efter åtta lärorika och nyttiga år hos Kuusinen började Marja Kurki vara redo att jobba med design på heltid, som företagare och på egna villkor. Hon grundade Marja Kurki Oy 1976. Kring vilket koncept startade företaget ? "Min idé var att marknadsföra finländska konsthantverksprodukter, handgjorda föremål, till utlandet, alltså bygga ett nischexportföretag. Men rätt snart insåg jag att man på många håll i världen hade stor beredskap att tillverka handgjorda produkter långt billigare än i Finland. Jag konstaterade att jag för att få mitt företag att bli lönsamt måste återvända till mina rötter, till det jag kunde bäst. Då började jag med design, kläddesign. Jag skapade arbetskläder för rätt många företag, bl.a. för Alko, för flera banker, för servicestationer. Några av projekten inkluderade även scarves och slipsar. Dem köpte jag in från Italien som då var den stora tillverkaren av dessa produkter. Men jag tyckte inte att deras mönster var vackra, och de italienska sidenhusens marknadsdominans hade avtrubbat deras kreativitet och ambition ­ de behövde inte mera anstränga sig, alla köpte från dem ändå!" Vid denna tidpunkt inträffade en makrohändelse som blev en vattendelare för Marja Kurki: Finland och Kina nådde 1979 ett avtal om tullfrihet. På produktlistan avtalet täckte stod också sidenscarves och sidenslipsar. Kurki åkte alltså iväg till Kina hösten 1979 för att se vad sidenmässan i Kanton kunde erbjuda. "En viktig drivfjäder för mig var att man i Finland då endast kunde köpa sidenscarves och slipsar från de stora franska och italienska modehusen till astronomiska priser ­ och jag ville gärna ställa sidenprodukter prismässigt inom räckhåll för vanliga människor. Jag räknade med att hitta lämpliga färdiga produkter i Kina, men mönster och färger var så specifikt anpassade för lokal smak att det inte var att tänka på. Så jag insåg att jag fick lov att planera mönstren själv för marknaden här. För det behövde jag i alla händelser siden, och Kina är ju världens främsta producent av siden." Kurki hann aldrig fram till sidenmässan; researrangemangen i 1979 års Kina var kapriciösa, och merparten av mässan hade nedmonterats tre dagar före officiellt stängningsdatum. Men vår moderna Marco Polo kom inte hem tomhänt, utan hade tecknat en jätteorder på siden ­ i en storleksklass som klart översteg företagets ramar och utsikter. Hon medger att det var skrämmande. "Så snart jag återvänt i början av år 1980 ritade jag mina första scarves. Jag hade tagit det strategiska ­ och riskfyllda ­ beslutet att satsa på scarves och slipsar, och lämna den i sig säkra inkomstkällan, arbetskläder, för att jobba med siden." Varför valde du just siden som medium? "För färgåtergivningen! Inget annat textilmaterial får färgtryck att lysa så praktfullt. Och som naturfiber är högklassigt siden oslagbart." Den första kollektionen trycktes och syddes upp i Kina, som ännu i flera år hade ett överlägset kunnande i tryckning på detta material ­ liksom Italien och Frankrike. Nu har Kina sackat efter utvecklingen i branschen, och Kurki trycker idag sitt siden i Sydkorea. "Samarbetet med de kinesiska sidenleverantörerna ­ vilket alltså firar 20-årsjubileum med årets kollektion ­ inleddes utan svårigheter. Men 1987 uppstod kaos: sidenbranschen som benhårt hade centralstyrts från Beijing, 'befriades', vilket gjorde att många jordbrukare som odlat silkesfjärilar i stället valde att börja odla kål. Sidenproduktionen stabiliserades dock snart, och samarbetet med Kina har fortsatt konstruktivt och smidigt." Kurki konstaterar att konceptet 'varmanssiden' förverkligades från starten; de första scarfkollektionerna trycktes på mycket tunt, därför prisbilligt siden, med måtten 70 x 70 cm och priset 30 mk. Idag finns ett brett spektrum storlekar, även rektangulära, och kvaliteten är gedignare, prisnivån relativt högre ­ härhemma 220­420 mk, fortfarande inte i toppprissegmentet. Material, tryckning och produktion är 'utländska', hur är det med designen? "Alla mönster och produkter designas i Finland. Moderbolaget Marja Kurki Oy har sju designers, alla finländska, av vilka jag är en. Jag ritar alltså bara en del av kollektionerna och gör egna kundspecifika scarf- och slipsdesign." Över åren har Marja Kurki en övertygande referenslista över företags- och PR-scarves och -slipsar härhemma och internationellt, för bl.a. Presidentens Kansli, Alko, IBM, Ford, JAS Military Aircraft, Sandvik, ABB, Reuters America, Finlands OS-team, EM i friidrott i Helsingfors, ishockey-VM i Helsingfors, VM i konståkning i Helsingfors, Int- ernational Yacht Racing Union, Finlands avdelning på världsexpon i Lissabon, Sveaborgs 250-årsjubileum och Stockholms Stad. Hur stor del av produktionen stannar i Finland? "Cirka en tredjedel. Merparten av exporten går till länder där vi har dotterbolag: Kina, Sverige och Danmark. En mindre volym exporteras via agentkanaler. Kina var helt naturligt det första land där vi etablerade oss, Kurki Fashion Ltd grundades i Beijing 1992, ett kontor i Shanghai 1998. I Sverige grundade vi Marja Kurki Svenska AB 1993, i Stockholm finns också Marja Kurki Shop; och i Danmark grundades Marja Kurki ApS Danmark 1994. Särskilt den unga generationen i företaget ­ min son är styrelseordförande ­ tror på etablering som marknadsöppnare. Egna företag är en effektivare strategi än att bearbeta en marknad via agenter." "Etableringen i Kina skulle ursprungligen tjäna oss genom att skaffa fram goda leverantörer av högklassigt prisbilligt siden, men idag säljer vi faktiskt sidenscarves till sidenlandet! Då Kina öppnats för västerländska intryck och företagsetableringar har det uppstått en efterfrågan på västerländsk design ­ främst bland dem som jobbar vid västerländska företag, och har pengar att röra sig med. I Kina är våra scarves flera gånger dyrare än traditionella kinesiska scarves." Vilket land står i tur på erövringslistan? "Tyskland blir nog nästa etablering, men vi har inte en definitiv tidtabell. Även om vi inte längre är ett alldeles litet företag, är etablering i ett nytt land en lång och dyr process; de etableringar som gjorts tidigare bör vara välcementerade förrän man går över till nästa land. Det kan hända att vi börjar med Tyskland nästa år." Grativationen ser alltså ut att dra mot söder ­ skall Marja Kurki utmana också modets högborg? "I förlängningen siktar vi nog på Paris ­ men inte på ett bra tag. I Frankrike är man ju extremt återhållsam med att acceptera andra designers än franska. Tröskeln är extra hög där." Parallellt med geografisk expansion erövrar Marja Kurki nya områden inom design. Senaste år lanserade hon sin första smyckeskollektion, Pasión. "Det spanska namnvalet är medvetet. Det är bara spanjorerna som kan uppleva passion. I England och Frankrike vet man inte vad passion är, därför heter kollektionen inte Passion. Och det är med passion jag arbetar. Min filosofi är att ett smycke är en följeslagare för evigt, inte något man byter ut efter ett tag. Smyckeskollektionen har jag gjort mer som konstnär än som industriell designer, och driven av ett inre tvång att skapa den, oavsett det är vettigt eller inte ­ väl medveten om att det kommer att ta tid innan marknadspenetreringen har resultatinverkan." Hur rimmar guldsmycken med din strävan att göra saker som alla har råd med? "Pasión finns också i silver, och prisspektret mellan de dyraste objekten i vitguld och med safirer och de billigaste i silver med gulddekor är brett." Senaste år lanserades också en kollektion pappersservietter, som trycks upp av f.d. Nokian Paperi som numera ingår i den amerikanska koncernen Fort James, världens till omsättningen näst- största mjukpapperstillverkare. "Fort James har femton företag i Europa, och det är inte uteslutet att fransmännen dukar med Marja Kurki-servietter förrän man får se mina scarves och slipsar på Rue de St. Honoré." Pappersinmutningen inkluderar numera också engångsdukar och löpare, nästa år får de sällskap av engångskärl som Fort James låter legotillverka och kommer att marknadsföra tillsammans med de övriga dukningsprodukterna. Är inte dyrt siden och billigt papper ganska långt från varandra som material? "Den gemensamma nämnaren är färg och yta. Färg är mitt viktigaste uttryckssätt, och det är också för mina färger jag har fått den mesta och positivaste feedbacken. Färger är min passion." Marja Kurki förhåller sig också med passion till flamenco (nästan en förutsättning): hon dansar flamenco tre fyra gånger i veckan, och kompletterar hispanicprofilen med att lära sig spanska, inte "så man precis klarar sig" utan för att kunna kommunicera tankar och nyanser. Ett andra hem i Spanien är bebott sex veckor varje vår och höst. "Tre månader av året i Spanien är tre månaders decimering av arbetsåret. Det betyder att jag måste hushålla med tiden, och planera väl för att hinna göra allt jag vill och har behov att göra. Familjen är viktig, barnbarnen är viktiga, flamenco och spanska lektioner är viktiga, att hinna läsa är viktig ­ särskilt Hemingway, Lorca, Wilde och Tyler ­ och den tillfredsställelse jag får av designarbetet är viktig. Jag har en så väldigt lång lista på saker som är viktiga och som jag vill hinna med här i livet." Det är en förklaring till att Marja Kurki idag inte längre är engagerad i att leda sitt företag. Hon var VD för företaget från grundandet fram till Marimekkos ägarparentes (se vidstående sida), och ansvarade efter återköpet 1992 i fyra år för det konstnärliga och marknadsföringsledarskapet, men fokuserar nu helt på designbiten. Du trivdes alltså inte med ledarjobbet? "Speciellt VD-skapet var tungt genom att jag samtidigt skötte också formgivning, marknadsföring och personalsidan. Jag har nu velat säkra tillräcklig tid för designarbetet och det har inneburit att välja bort bitar som kräver för mycket tid. Men jag medger gärna att det inte varit lätt att se på vad andra gör, då man är av annan åsikt om det mesta! Jag har haft avvänjningssymptom. I stället får jag mer tid för allt det andra jag upplever som värdefullt." Marja Kurki, namnet som är ett varumärke När sidenscarves eller -slipsar med Marja Kurki-logon lockar modemedvetna köpare i företagets shop i Stockholm, på Finnairs plan eller i taxfreebutiker på kinesiska flygfält är det snarare färgerna än firmanamnet som leder till köpbeslut. För företagskunder med PR-behov är Marja Kurki däremot ett säkert val som ett välkänt brand. Formgivaren och företagaren gav först sitt namn åt det egna företaget Marja Kurki Oy som grundades 1976, och producerade och marknadsförde 'varmans' natursidenscarves och -slipsar. Hon ledde det själv som VD fram till 1988 då familjeföretaget såldes till anrika Marimekko. Då Marimekko köpts upp av Kirsti Paakkanen beslöt denna 1991 att skala ner varumärkesfloran, och Marja Kurkis son Tapani Kurki återköpte varumärket och verksamheten.Tapani Kurki är idag Marja Kurki Oy:s huvudägare och styrelseordförande. VD sedan början av 1999 är Lasse Wikholm. Som rehabiliterat familjeföretag har Marja Kurki Oy vuxit och internationaliserats. Det första dotterbolaget, Kurki Fashion Ltd, grundades i Beijing 1992, ett andra kontor i leverantörslandet i Shanghai 1998. 1993 grundades Marja Kurki Svenska AB, följt av Marja Kurki Shop i Stockholm 1998. Danmark inmutades 1994 med Marja Kurki Danske A/S. Tyskland väntas bli nästa avstamp. Marja Kurki ledde efter återköpet bolagets marknadsföring och konstnärliga verksamhet fyra år, men har nu fokuserat sig på design av egna märkesvaror och företagsvisa produkter som en av Marja Kurki Oy:s sju designers, och arbetar med egna projekt inom enpersonsföretaget Design by Marja Kurki Ky grundat 1988. Nya produktområden är smyckeskollektionen Pasión, pappersservietter och -dukar för amerikanska koncernen Fort James, och nästa år även engångskärl för Fort James. Nyckeldata om företagsbuketten: Marja Kurki Oy samt de nuvarande dotterbolagen i utlandet har en sammanlagd omsättning på 40 Mmk (1998). Budgeterad omsättning 1999: 50 Mmk. Antal anställda: i Finland 32, Kina 16, Sverige 7 och Danmark Designverksamheten är koncentrerad till Finland. Råmaterial anskaffas från leverantörer i Kina, produktionen sker i Sydkorea. Yllemuslinscarfarna produceras i Italien. Ca en tredjedel av hela produktionen säljs i hemlandet. Resten exporteras huvudsakligen till de länder där bolaget etablerat sig; en liten del marknadsförs även via internationella agenter. Marja Kurki om... ...konst versus design: Konstnären framställer ett enda exemplar av sitt verk och försöker hitta en köpare som vill ha det. Den industriella formgivaren måste inse att 'industri' betyder att man tillverkar många exemplar av produkten och måste hitta många som vill köpa den. ...industrin och design: Industrin börjar inse vikten av design. Förr var det viktigaste att ingenjörerna funderade på hur allt kunde göras mer effektivt. ...learning by doing: Då det gäller design anser jag att bästa sättet att lära sig är genom arbete. Många av världens toppdesigners inom mode har inte gått i designskolor utan kommit i lära i branschen som 17­18-åringar. ...förankring i behov: Då jag jobbade på Kuusinen som inköpare började jag designa sådant kunderna frågade efter som inte då tillverkades. Så borde all formgivning starta, utgående från efterfrågan och behov. ...kunnande: Mycket tidigt konstaterade jag att jag måste förankra mitt företag i eget kunnande om jag vill få det lönsamt. ...vackrare vardag: Min filosofi har alltid varit att vardagen är det vi lever mest i, den behöver göras vackrare. Mer glädje i vardagen är ett mål för min designverksamhet. Av: Ragnhild Artimo Marja Kurki i korthetAjeco Född 1939 i Viborg Student 1958, Herttoniemen yhteiskoulu Utbildning: ekonom 1961, Helsingfors handelshögskola Karriär: Kuusinen Oy, inköpare, produktchef, designer 1967­75, Marja Kurki Oy, grundare och VD 1976­88, marknadsförings- och konstnärlig ledare 1992­96, formgivare 1997­ Förtroendeuppdrag: Expert on Mission för International Trade Centre /UNCTAD/GATT 1988-95, medlem i OKOs företagarutskott 1988­91 och i Helsingfors handelskammares utskott 1989­91; partner i inrikesministeriets företagsfadderprojekt 1996­98 Utställningar: bl.a. Finnish Design Center 1996, Finlands Ambassad i Stockholm 1996 och Washington 1997; arbeten på utställningar i Tokyo, Kuala Lumpur, Singapore, Sevilla m.fl. Familj: gift, två vuxna söner