Forum talar med Matti Vanhala: Finlands Bank talar ut "I Finland har arbetsmarknadens parter hittills uppvisat prov på en realism som jag tycker är enastående. Finlands Banks och dess chefs ansvarsområden har radikalt förändrats i och med att Finland gick med i den europeiska monetära unionen, vars tredje skede begynte vid senaste årsskifte då den nya Euro-valutan uppstod och den Europeiska Centralbanken, ECB, tog över euroområdets penningpolitik. Finlands Banks och FB-chefens roller har dock långt ifrån försvunnit. Matti Vanhala som tog över som chefdirektör för Finlands Bank efter att företrädaren Sirkka Hämäläinen flyttade till Frankfurt som en av de sex direktionsmedlemmarna i ECB, är nu den som i ECB:s råd (som består av ECB:s direktion plus de nationella centralbankernas chefdirektörer) kan se på saker från finländsk synvinkel: det kan ju inte direktionsledamoten Sirkka Hämäläinen göra. Men också Vanhala säger i intervjun nedan att prioriteten måste vara att dimensionera penningpolitiken för euroområdet som helhet. Också här nedtonas det nationella perspektivet. Ett centralt tema i intervjun är behovet av en mera öppen kultur från ECB:s sida än vad de nationella centralbankerna tidigare har haft. Detta kan och måste ECB ha eftersom euron flyter i förhållande till övriga valutor. Exemplet från USA, där Federal Reserve under dess eminente chef Alan Greenspan rätt öppet redovisar i vilka banor de tänker, ger öppenheten centralbanken en oerhörd trovärdighet och därmed styrka på marknaden. På hemmaplan är en större öppenhet också ett centralt tema för Vanhalas egid inom Finlands Bank. Också som person ger han ett intryck av öppenhet: han kommer inte med undanflykter utan försöker ärligt besvara intervjuarens frågor. Till sättet påminner han om en yngre professor, som uppenbart tycker om att debattera de frågor som är mest kvistiga inom penningpolitiken och ECB:s roll. Det finns naturligtvis saker han inte kan redovisa offentligt förrän beslut är fattade, t.ex. om ECB:s räntepolitik. Men det gör ju inte heller Alan Greenspan. ECB har nu fungerat i ett halvt år, börjar arbetsfördelningen mellan ECB och Finlands Bank vara utkristalliserad? "Den är i stort sett som förutsedd. Det som de närmaste åren bör vidareutvecklas är arbetsfördelningen när det gäller analys- och prognosverksamheten och forskningen. Tills vidare gör varje centralbank sina egna analyser; redan av den anledningen att det gäller att ha en väl underbyggd syn då man kommer till ECB:s råds möten, och den synen måste basera sig på en egen analys. Då det gäller den operativa verksamheten, d.v.s. största delen av centralbankens arbete, var arbetsfördelningen klar från början: enda möjligheten för ECB var att utöva penningpolitiken via de nationella centralbankernas maskineri, den som existerade." Det är alltså de nationella centralbankerna som utför ECB:s penningmarknadsoperationer? "Till 100 procent. Det är ganska naturligt eftersom ECB över en natt tog över ansvaret för den gemensamma penningpolitiken, och det fanns inget annat maskineri. Sedan kan man spekulera i hur det ser ut om 10­20 år." Finlands Bank har utvecklats i en mera öppen riktning sedan ECB tog över penningpolitiken, men kanske detta behov finns också inom ECB? "Överhuvudtaget föreligger det en allmän trend mot större öppenhet inom penningpolitiken. För egen del har vi försökt profilera denna öppenhet på hemmaplan. Det har också att göra med att Maastricht-avtalet introducerar en penningpolitik där varje centralbank deltar som beslutsfattare. Det innebär att man är skyldig att offentligt redovisa vad denna penningpolitik innehåller. Och då det är en europenningpolitik och inte en nationell sådan, menar vi också att vi är skyldiga att förklara hur vi anser att denna penningpolitik passar in i det allmänna nationella ekonomiska läget och i förhållande till övriga aktörer. Detta gör att vi i ökande grad uttalar oss om t.ex. finanspolitiken och arbetsmarknadspolitiken. Då får vi också bereda oss på reaktioner, vilka redan har synts, där folk undrar varför centralbanken skall uttala sig om t.ex. skattepolitiken. Men om man vill ha en öppenhet och vill ha en debatt om sambandet mellan penningpolitiken och övriga sektorer, då får man tolerera att centralbanken uttalar sig i dessa frågor och redovisar sin syn. Vi störs inte heller av att övriga aktörer uttalar sig om penningpolitiken, det har de alltid gjort och kommer alltid att göra. Detta accepterar vi helt." Är man inom ECB fullt medveten om förhållandet i USA, där Federal Reserves öppenhet ger en enorm trovärdighet och därmed styrka på marknaden? "Det finns skillnader i traditioner mellan länder och deras centralbanker. I länder med flytande valutakurser har man på ett mera utförligt sätt varit tvungen att redovisa och förklara varför penningpolitiken har dimensionerats på ett visst sätt. Av den orsaken har öppenheten krupit in i centralbanksvärlden, där den inte tidigare har framträtt. Trenden mot mera öppenhet inom ECB är irreversibel i och med att ECB inte har en fast valutakursmålsättning, utan målsättningen är att ha ett stabilt penningvärde. För att allmänheten skall förstå varför man gör något, är man tvungen att redovisa sin syn på den framtida utvecklingen. Allt detta är fortfarande bara i sin linda, och detta kommer att konkretiseras tydligare med tiden. Den som har en fast valutakursmålsättning är i en svagare position då det gäller öppenhet och t.ex. publiceringen av prognoser. Men detta är vi nu kvitt, och jag upplevde det som oerhört positivt att vi började publicera våra prognoser, även om det inträffade sent. Genom att publicera prognoser skapar man också underlag för debatten huruvida centralbanken agerar vettigt. Kanske man kommer ifrån det kortkorta perspektivet som t.ex. fixeringen vid huruvida euron är svag eller stark har varit ett praktexempel på, och som har lett hela bedömningen av ECB:s penningpolitik in på ett irrelevant sidospår." Har inte ECB misslyckats med informationen då man allmänt i mediakommentarer har menat att EMU:s inledningsskede har varit ett misslyckande på grund av att euron har försvagats mot dollarn under första halvåret? "De som menar att ECB på något sätt har misslyckat för att euron försvagadesunder första halvåret måste då rimligtvis vara av den åsikten att euron var vid sitt rätta jämviktsläge vid årsskiftet. Jag har inte träffat på någon seriös ekonom som skulle skriva under ett sådant påstående. Dessvärre måste man konstatera att vi inom ECB har kontribuerat till denna förvirring och bidragit till att debatten har drivit bort från de egentliga frågorna kring penningpolitiken och policymixen." Fixeringen vid eurons yttre värde är kanske en kvarleva av det gamla tänkandet där valutakurser var en central målsättning för många centralbanker, och ett centralt spörsmål i debatten? "Det stämmer. Beträffande offentlighetsprincipen gäller det att komma ihåg att till skillnad från USA:s Federal Reserve är ECB inte en federal institution. ECB är en institution för de deltagande ländernas gemensamma penningpolitik. Det innebär att varje deltagande centralbank har ett juridiskt och offentligt ansvar för den penningpolitik som utformas. Och då måste man acceptera det som är så obekvämt för marknaden, och tacksamt för media, att det är legitimt för rådets ledamöter att uttala sig om den förda politiken. Man kan inte tänka sig att en centralbankschef inom euroområdet skulle kunna avsvära sig det ansvar han har för den förda politiken. Om han blir ställd frågor om penningpolitiken och valutakursutvecklingen måste han ha en åsikt han redovisar. Marknaden kommer småningom att vänja sig vid att ansvaret inom ECB är kollektivt, där centralbankerna inte är avdelningskontor utan med i beslutsfattandet. " Återspeglar den överhettningsdebatt som nu håller på att segla upp en reell fara? "För den ekonomisk-politiska diskussionen vore det nödvändigt att tydligt markera skillnaden mellan det som man bedömer som sannolikt, och å andra sidan det som man anser är en risk. Vi menar att det nu finns klara överhettningsrisker i Finland, men detta är inte vår huvudprognos. Om man väger ihop de olika faktorerna är vår bedömning den att en rimligt balanserad utveckling är den mest sannolika. Det skall dock inte förnekas att det kunde finnas risker. Beträffande löneutvecklingen framöver finns det ett klart riskmoment i och med att de nya löneavtalen inte har slutits. Även kreditexpansionen kan bedömas innehålla riskfaktorer. Allt som allt menar vi dock idag att det närmast föreligger sektorvisa överhettningshot. Man kan nog säga att bostadssektorn de facto nu är överhettad i vissa tillväxtcentra, och det finns också på arbetsmarknaden tendenser till överhettning inom vissa sektorer. Överlag menar vi dock att det sannolika är en rimligt balanserad utveckling. Men man skall ändå vara medveten om riskerna eftersom det är lätt att göra bort sig i det här läget. Tonfallet från arbetsmarknaden idag verkar dock inte hotfullt, alla verkar vara mycket medvetna om behovet att inte skapa ett kostnadsproblem." Kommer man med varningar från Finlands Bank om man bedömer att utvecklingen inom löneförhandlingarna går i en alarmerande riktning? "Visst, människorna måste kunna lita på att Finlands Bank talar ut. Ofta är det bara svårt att få ut budskapet om vad vi ser som den sannolika utvecklingen, och vad vi måste akta oss för och se upp med: dessa nyansskillnader går inte alltid hem. Men detta måste vi öva oss i och försöka få fram tydligare." Är man inom FB nöjd med finanspolitiken som den ser ut att utformas nästa år? "Vi har gett uttryck för uppfattningen att finanspolitiken såsom den har utformats på senare år har varit stark och konsoliderande och har haft rätt förtecken. Det är välkommet att man äntligen ser en övergång till överskott inom statshushållningen. Men vi menar också att det är långsiktigt och klokt att bygga upp ett större manöverutrymme för framtida behov, för de sämre konjunkturer som regelbundet infinner sig. Med tanke på detta behövs det en mera konsoliderad statshushållning än den vi har idag, och en mindre statsskuld än vad vi har nu. På sikt behöver vi också en lägre skattegrad. Sedan får man fundera på hur och när detta kan åstadkommas, och det är förstås svårt att genomföra då man samtidigt bör betala av på statsskulden ytterligare. Och en nedgång i skattegraden innebär oundvikligt en nedgång i utgiftsnivåerna." Samtidigt befinner sig Finland i ett läge som traditionellt har varit mycket riskfyllt, där man lätt har gjort svåra misstag som har gjort att läget har urartat. "Jo, men nu finns det dock en ny spärr: vi kan inte inflatera utan att det direkt syns i sysselsättningen och i produktionen. Arbetsmarknadens parter var medvetna om detta redan innan vi gick med i EMU, och de motsvarar inte alls karikatyrbilden av en osofistikerad och oansvarig arbetsmarknad som ofta kom till synes i debattinlägg om huruvida det var vettigt att gå med i EMU eller inte. De som har varit emot har ansett att vi inte kan klara av denna stabiliseringsuppgift på hemmaplan. Men i Finland har arbetsmarknadens parter hittills uppvisat prov på en realism som jag tycker är enastående." Kommer regeringen att konsultera Finlands Bank om löneförhöjningarna i höstens förhandlingar verkar bli för stora för att medge skattesänkningar? "Nej, inte kan regeringen konsultera oss. Vi har en löpande diskussion med regeringen, men centralbanken kan inte ta ett finanspolitiskt ansvar. Men vi kommer säkert att ha synpunkter på detta, och kommer att uttrycka dem." I höstens förhandlingar måste det väl finnas en nivå där det börjar bli riskabelt att dessutom genomföra skattesänkningar? "Detta är en delikat fråga. Jag kan inte nu svara på den. Men envar som menar sig ha en seriös uppfattning om policymixfrågor måste bilda sig en uppfattning om detta. Och det kommer vi också att göra. Dialogen mellan oss och regeringen är enligt min mening mycket god och konstruktiv. Så har det inte alltid varit. Det har kanske att göra med att centralbankens sits i Finland är lättare än vad den har varit. Och detta har inte bara med euron att göra. Det verkar somom ekonomins alla parter efter den djupa krisen i början av decenniet skulle ha börjat tänka och handla i mycket sundare banor än vad vi traditionellt har gjort. Det sunda förnuftet har kommit till heders igen. I en sådan omgivning är det inte sannolikt att centralbanken skulle ligga i en ständig konflikt med övriga aktörer i samhället. I det avseendet har vi ett bättre och tacksammare läge än centralbankerna på kontinenten, vill jag påstå." Beträffande krisen i början av decenniet skulle man önska en öppenhet även från FB:s sida om på vilket sätt FB:s policy bidrog till att fördjupa krisen, för det fanns även sådana element. "Men detta har vi redovisat, i detalj. Den största enskilda faktorn bakom krisen var den enorma monetära expansionen i slutet av 1980-talet: för många parter i samhället var inte ens denna expansion tillräcklig utan det skulle vara ännu mera. Detta är nu efterklokhet, men det enda sättet att hantera situationen utan en katastrof hade varit att låta marken flyta från 1987­88. Men då hade man en fast valutakursmålsättning, och de som ägnar sig åt detta kan inte tillåta sig att i offentligheten ens antyda att man funderar på alternativ. En öppenhet är svårt att förena med en fast valutakursmålsättning." Nu förs i USA en rätt livlig debatt om hur mycket penningpolitiken borde kyla ner en överhettad börskonjunktur. Anser Du att penningpolitiken alls borde beakta sådant som börskonjunkturer? "Detta är en ytterligt intressant fråga. Alla som skriver om och reflekterar över detta är medvetna om att man kan ha en situation där man har en låg inflation, men samtidigt på börsen och andra tillgångsmarknader har något som påminner om en bubbla. Man vet att detta på sikt kan påverka de egentliga målsättningarna med prisstabilitet, men det är ohyggligt svårt att med penningpolitiken ta sig an detta separata problem. Det är och förblir ett dilemma, det är något som alla är medvetna om att man borde ta hänsyn till, men det är oerhört svårt att bygga in det i penningpolitiken." En sak som debatteras är om ECB borde få en större roll inom övervakningen av finanssektorn, där man nu anser att det finns en diskrepans mellan att vi börjar få en europeisk finansmarknad, medan övervakningen samtidigt förblir nationell. "Det är fråga om hanteringen av systemrisker. Detta är en fråga där man måste vara mycket noga med att inte skapa en 'moralisk hasard' där man t.ex. i syfte att lugna marknaden redovisar detaljerade planer om hur man avser att hantera krissituationer som kan uppstå för enskilda banker. Det får inte uppstå en situation där man utgår från att centralbanken nog tar hand om banker med problem. Det är klart att det måste finnas en beredskap hos centralbankerna att hantera situationer, men detta kan inte på förhand redovisas. Men vi har en viktig fråga här: vi kommer att se ett större antal finansiella fusioner över nationsgränserna, och detta blir dominerande i finanssektorn. Det betyder även att riskaspekten blir övernationell vilket man vid behov måste kunna hantera. Det är dock slående hur få direkta fusioner över gränserna som ännu har ägt rum i Europa, men de kommer nog att komma. Och denna övernationella aspekt finns redan via ägandet, där bankerna ofta har ett stort utländskt ägande. Att så få övernationella fusioner ännu har ägt rum tyder dock på att det finns en viss försiktighet, inte minst hos myndigheterna. De nationella finansinspektionerna har ett intimt internationellt samarbete, som är ganska informellt. Detta är inte en fråga som inom ECB skulle anses som underordnad eller obetydlig, den upplevs nog vara viktig." Översätts allt ECB:s material även till svenska, då man betänker att Finland är medlem i EMU men inte Sverige? "Allt material, t.ex. månadsöversikten och publikationerna översätts även till svenska, genom att Finland är ett tvåspråkigt land med svenska som ett officiellt språk. Översättningarna är en inte obetydlig kostnad för systemet, även om svenskan inte är något specifikt problem i sammanhanget. För det mesta är det de nationella centralbankernas översättare som översätter ECB:s material." Det finns några forna Vasalyceister från samma årsklasser som är i prominenta positioner i ekonomisk-politiska sammanhang. Brukar ni hålla en regelbunden inofficiell kontakt? "Nej, inte på något organiserat sätt. Johnny (Åkerholm) träffar jag ofta nog å jobbets vägnar: Sixten (Korkman) ser jag inte så ofta nuförtiden då han är i Bryssel, men i alla fall nu och då." Janne Salonen