1999-09-14
Sverige har fått finsk sisu
KOMMENTAR
Mosse
Wallén
Någonting har skett med Sverigebilden i Finland. Det
sker snabbt och
med kraft.
Med sisu.
Sverige har blivit i ropet under de senaste veckorna. Tidningarna,
TV och
radio rapporterar med beundran om det svenska ekonomiska undret.
Om den kraftiga BNP-tillväxten, den starka kronan och
den industriella
styrkan.
Och nu plötsligt kommer finländarna ihåg att
Sverige egentligen är ett bra
och rikt land som det är trevligt att besöka.
Det här nyvaknade intresset kommer efter att finländarna
under hela
1990-talet föraktfullt talat om den svenska "veligheten",
om
"Mjukis-Sverige" där allt drunknar i ett oändligt
sammanträdande,
MBL-förhandlande.
Svenskarna var bortklemade och tog inte tag i den ekonomiska
krisen.
Varken företag eller samhälle tog i med hårdhandskarna
och skar bort den
fettsvulst av lata och sjukskrivna arbetare som hotade att
dra hela landet i
fördärvet.
Och svenskarna var ett riktigt gnällfolk som levde på
bidrag och tvingade
politikerna att höja skatterna så att de som jobbade
och skötte sig knäade.
Och det socialdemokratiska rättvisetänkandet hade
urartat i ett
jantelagsbeteende som ledde till att det inte lönade sig
att utbilda sig
eftersom så gott som alla ändå fick ungefär
samma lön.
Så lät det i Finland. Som mest lät det så
under de svåraste åren i början av
1990-talet då arbetslösheten i Finland var över
20 procent och hela landet
gungade.
Sverige ville åka snålskjuts i EU och de svaga
svenska politikerna vågade
inte fatta beslut om EMU-anknytning.
"Folkomröstning och ett evinnerligt debatterande.
Bah, det är just likt
svenskarna. Kan inte Göran Persson fatta beslutet och
köra över
motståndarna, på samma sätt som vår
Paavo Lipponen. Lipponen är en
karl, han sa bara att riksdagen får avsätta honom
och hans regering om
den inte gillar EMU-beslutet", lät det man och man
emellan.
nnOch så drog ju Nokia förbi Ericsson så
att det visslade. Det var
ytterligare ett bevis för att Sverige var på mjukisdekis.
Sedan ett par veckor är det ett helt annat ljud i skällan.
Efter det att de
ekonomiska tillväxtprognoserna presenterats har Sverige
plötsligt blivit
ett bra land, ett land värt att beundra.
Och finländarna - samma finländare som tidigare föraktfullt
talade om
mjukisfolket - har nu bara gott att säga.
Visserligen leder Nokia fortfarande över Ericsson och
visserligen är
Finlands tillväxtprognoser aningen bättre, men det
påpekas inte längre
med den där överlägsna uppsynen.
Nu jämförs Sverige med Finland i berömmande
ordalag. Finländarna
kommer plötsligt ihåg att Sveriges ekonomiska motor,
den svenska
industrin, har en helt annan bredd än den finländska.
"Sverige är rikt på ett helt annat sätt
än Finland. Sverige är brett och
stabilt. Vi har visserligen skogsföretag och Nokia men
det är ingenting
mot den bredd som Sverige kan visa upp. Besök en svensk
marina och
du ser vad det är frågan om. Så många,
så dyra båtar har du aldrig sett
tidigare."
Så kan det låta.
Men frågan är om det bara är de ekonomiska
prognoserna som ensamt
förmått ändra finländarnas syn på
Sverige. Frågan är om det inte är ett
nyfött finländskt folk som nu uttalar sig, ett folk
med nyingjuten
självkänsla, ett folk som nu står på
egna ben och inte längre behöver
känna sig som den fattiga kusinen från landet.
En delorsak till den nya självkänslan är
naturligtvis Nokias framgångar,
som fått många finländare att räta på
ryggen. En annan är EU-farten; här
går det undan och plötsligt innebär "internationalisering"
inte
nödvändigtvis att man måste gå via Sverige.
Nu går företagen själva
direkt ut i Europa.
Sverige är helt enkelt inte lika viktigt längre och
det gör att man plötsligt
kan betrakta Sverige som ett helt vanligt land, ett vanligt
land ungefär
som Finland, ett land med fel och brister men också med
stora fördelar.
Och i ett slag kan man se Sverige med andra ögon och till
och med
berömma landet. I stort sett allt är bra i Sverige,
enligt finländarna.
Systembolaget med sina långa köer gillar dock ingen.
"Att gå på systemet är som att förflyttas
tillbaka till 1950-talets Finland."
Copyright © Dagens Industri 1997/99