Miljarder på mjölkburkar

Det började med en idé. Stulen. Det fortsatte som en saga och har inte slutat än, men på vägen har en miljardförmögenhet skapats.
Tack vare en bit vikt papper tog de svenska bröderna Rausing ett par av topplatserna på listan över världens rikaste män.

Ruben Rausing står som uppfinnare, men det var Erik Wallenberg som uppfann tetraederförpackningen och Erik Torudd som kom på hur man skulle fylla den.
Sagan om Tetra Pak börjar i krigets slutskede i Lund, på förpackningsföretaget Åkerlund & Rausing, där laboratorieassistent Erik Wallenberg ensam fått ansvaret för laboratorieverksamheten, eftersom hans chef kallats till beredskapstjänstgöring.
Chefen, Ruben Rausing, började bli allt mer irriterad. När kriget tog slut skulle man göra pengar på återuppbyggnaden, det moderna livet som skulle komma var en miljonaffär. Det visste Rausing, han hade sett framtiden i USA.
Till det moderna livet hörde färdigpackad mat. Nu hade hans företag redan tagit fram förpackningar för en rad olika livsmedel, men det svåraste ­ och mest lönsamma ­ återstod.
Baslivsmedlet mjölk såldes fortfarande i lösvikt, i Göteborg och Stockholm kunde man få köpa mjölk på flaska, men Rausing ville ha något bättre. Billigare. Av papper.

Pyramiden av papper
Företaget jobbade på en parallellepipedisk förpackning, men unge Erik Wallenberg trodde att det kunde finnas en bättre lösning. Han funderade över former och materialåtgång och en kväll när han satt hemma, sjuk, fanns lösningen plötsligt där:
Om man viker den i ena ändan och sedan viker åt motsatt håll i andra ändan så får man en liten pyramid av papper. Den kan alltså vikas av ett enda stycke papper och behöver bara klistras i två skarvar. Därmed uppstår inget som helst materialspill, tänkte han där i februarikvällens mörker.
Åtminstone är det så det beskrivs i journalisten Peter Anderssons och företagsekonomen Tommy Larssons bok "Tetra. Historien om dynastin Rausing".
Erik Wallenberg hade alltså uppfunnit den pyramidformade mjölkförpackning jag drack mjölk ur i folkskolan, men Ruben Rausing uppgav alltså sig själv som uppfinnare när han tog patent på den nya förpackningen och påfyllnaden.
Det räckte faktiskt ända till 1991 innan Erik Wallenberg fick offentligt erkännande, Svenska ingenjörsvetenskapsakademiens stora guldmedalj, för sin uppfinning.
Fast långt tidigare fick han ett kanske ännu finare, informellt, erkännande: Den danske fysikern Niels Bohr, Nobelpristagaren, sade att han aldrig tidigare sett en så förnämlig tillämpning av en matematisk idé.

Född Andersson
Ruben Rausing ­ en driftig och läshungrig man från enkla förhållanden, född som Andersson i skånska Raus kom att lägga grunden för en av de största förmögenheterna i världen. Han tog namnet Rausing och han övertalade sönerna att satsa på familjeföretaget; Hans var egentligen mer intresserad av medicin och Gad av arkeologi.
Ruben Rausing ville starta en dynasti och lyckades. I dag är hans bolag en internationell jätte men fortfarande helägt av familjen.
Under sin tid som ung stipendiat i USA mötte han för första gången färdigpackad mat och insåg dess potential: den tar mindre plats än mat i lösvikt, den är lättare att hantera och blir därför billigare. Färdigpackad mat är också själva grunden för snabbköpen, som Ruben Rausing också var med om att försöka få till Sverige.
En riktig förpackning sparar mer än den kostar, lärde man sig på Rausings bolag Åkerlund & Rausing och det är fortfarande ledstjärnan för Tetra Pak.

Målmedveten strävan efter framgång
I dag är Tetra Pak ett av bolagen i jättekoncernen Tetra Laval. Bolaget finns i hela världen och omsättningen globalt var i fjol 6,8 mrd euro. Men vägen hit har inte varit spikrak.
Det har varit problem med produkterna och det har varit problem med pengar, men det som funnits är en vilja som kunde ha flyttat berg. Ruben Rausing hade tidigt bestämt sig för framgång.
Efter flera års jobb med att ta fram den nya mjölkförpackningen och hitta en plast som dög som beläggning hade Rausing & Co lyckats och mjölkburken lades i ett eget bolag, 'Aktiebolaget Ali-cante' som 1950 döptes om till Tetra Pak och genast registrerades i 57 länder.
Något om Rausings 'drive' berättar episoden när den nya uppfinningen skulle möta omvärlden. Trots att den inte var riktigt klar visades den för pressen den 18 maj 1951 ­ inte så nära att journalisterna skulle se att den nya serietillverkade mjölkförpackningen inte höll tätt, men tillräckligt nära för att de skulle inse vilken fantastisk ny produkt Rausings hade.
Och på lunchen efter visningen fick de mjölk ur tetraederförpackningar; att de var handgjorda speciellt för detta tillfälle talade ingen om.
Först hade man tetraedern, den var materialsnål, men svår att vidareutveckla. 1959 började man ta fram nästa succé och 1963 fanns så den tegelstensformade Tetra Brik, som sedan dess fått kämpa med amerikanska Pure Pak om kunderna.

Utomlands trots pengabrist
Det som saknades under de första decennierna var kapital. Rausing kom från enkla förhållanden, familjen hade inte ens råd att utbilda sin son. I stället blev det Ruben Rausings egen järnvilja och hans goda kontakter som fick sköta finansieringen.
Wallenbergarna betraktade det unga företaget som alldeles för riskfyllt och tackade nej till samarbete, precis som Electroluxgrundaren Axel Wenner Gren. Och eftersom Rausing inte ville ut på börsen ­ bolaget skulle vara hans, han skulle bestämma allt själv ­ så fick man hanka sig fram på lån. Brist på kapital var jämt ett problem, Rausings företag var jämt underfinansierat. Ändå lyckades man ta sig ut i världen, med metoden försök och misstag.
Under 50­talet blev Kenya en succé. USA blev ett dyrt fiasko, men Frankrike lyckades bra. Mycket verkar ha berott på slumpen och på vem som skötte affärerna.
I u-länderna blev den aseptiska förpackningen dörröppnaren, den behövdes där man inte hade råd med kylbilar. Tack vare att Tetra Pak tog fram förpackningen som höll mjölken färsk i rumstemperatur fick man nya marknader i tredje världen, men också jättemarknaden i öst: i planhushållningens Sovjetunionen hade stora mängder livsmedel förstörts under de långa transporterna.
Med den aseptiska förpackningen formligen exploderade Tetra Paks försäljning, omsättningen ökade med 30 procent år 1961 och fortsatte växa. Grunden för framgången var murad, men de ekonomiska bekymren fortsatte trots allt prägla företaget, länge.

Globalt perspektiv
Historien om hur Ruben Rausing byggde upp sitt imperium är en spännande läsning, i dag då vi självklart häller vår mjölk och juice ur bolagets produkter. I dag då vi sitter med facit i hand.
Tetra Laval består av tre självständiga industrigrupper: Tetra Pak, Alfa Laval och De Laval (tidigare Alfa Laval Agri), vart och ett av dem marknadsledare i sin bransch, och sysselsätter 37 000 personer i mer än 165 länder.
Den ursprungliga tetraedern har fått sällskap inte bara av Tetra Brik, utan en rad varianter, som kallas Tetra Prisma, Tetra Rex, Tetra Fino, Tetra Top alla i princip en bit snillrikt vikt papper med laminat av polyeten eller aluminiumfolie. Dessutom tillverkas numera också olika PET- plastflaskor.
Och fortfarande är en del av Tetra Paks idé att inte bara stå för förpackningen utan också själva processen, alltså hur maten kommer in i burken. Skräddarsytt, med lösningar för kunder över hela världen. Drygt åttatusen förpackningsmaskiner jobbar med detta, världen över, för att kunna rymma mer än femtio miljarder liter livsmedel per år. 1999 levererade Tetra 86 miljarder förpackningar.
Och Tetra Pak har blivit så känt att alla kartongbaserade förpackningar, oavsett tillverkare, får finna sig i att kallas just det. Tetra.
Heidi Avellan/Stockholm